torsdag, maj 31

Macho macho man

Redan dags för ett nytt inlägg på Aromascope? Inte egentligen, men nu blev det så, och det ser ut att bli varannan vecka i fortsättningen i stället för var tredje. Jag som börjar få slut på idéer till smellalikes...

http://www.aromascope.com/wp/2007/05/30/to-dupe-or-not-to-dupe-part-2/

lördag, maj 19

Chanel Coromandel

Jag har inte lyckats uppbåda någon nämnvärd entusiasm för Chanel Les Exclusifs, som jag tycker har låtit rätt bleka även i positiva recensioner, även om Bel Respiro verkar trevligt grön. Tack vare en generös parfymista har jag dock fått tillfälle att prova Coromandel, och det är jag tacksam för eftersom den inte stod särskilt högt på min egen prioriteringslista.

Coromandel är en rätt lustig doft. Den har en torr, stram bas av ambra och patchouli, och trots att doften är ganska stark känns den transparent snarare än "tung" eller "rik" som man kunde vänta sig av en oriental. Det får mig att förstå varför vissa tycker att Chanels dofter är blaskigt tunna, medan andra hyllar dem för deras sofistikerade återhållsamhet. Det som gör doften lustig snarare än elegant är att de har valt att söta den med en rejäl skvätt fruktsoda. Toppnoten är söt, fruktig, sprudlande och "våt" som läsk i kontrast till den snustorra basen. Efter en stund gifter sig de två aspekterna till en sötpudrig patchoulidoft uppiffad av en intressant unken och ingrodd känsla, som vindsförråden i ett elegant bostadshus där folk förvarar sina gamla minkpälsar och persiska mattor. Med tiden blir doften allt mer söt och krämig, till slut nästan lite väl gosig - en smörigt, spritigt fyllig vaniljdoft med en nypa kryddig patchouli.

http://fragrantfripperies.com/store/page53.html

onsdag, maj 16

Dekadens

Idag på Aromascope finns del ett av två (planerade än så länge) i en liten serie om nischdofter från uppstickande parfymhus som är misstänkt lika mer etablerade nischdofter...

http://www.aromascope.com/wp/2007/05/15/to-dupe-or-not-to-dupe/

måndag, maj 14

Guerlain Guet-apens

Jag ska säga det på en gång: jag är nog den enda i världen som tycker att Guerlains Guet-apens luktar häst. Varken min syster eller min flickvän förstår vad jag pratar om, inte på min hud och inte på sin egen. Jag tror inte att det är en hudkemigrej, för jag tycker att den luktar häst direkt ur provet och den förändras inte särskilt mycket över tid. För mig återkallar Guet-apens från början till slut den sötsyrliga doften av varma, lite lätt svettiga hästar som står uppbundna i stallet och tuggar på hö. Kanske finns rentav en svag fläkt från gödselstacken i bakgrunden också. Det är att häda av denna gudarnas nektar, jag vet, men hästlukt kan också vara gudomligt för de invigda. För mig är den i alla fall det, eftersom jag red som barn och präglingen på hästar aldrig går ur.

Jag medger, jag kan urskilja annat än häst i Guet-apens om jag anstränger mig: Sötman är vanilj, syrligheten ett grönt inslag, den aromatiska hödoften förmodligen en blomnot, "kroppsvärmen" kan vara trä och ambra, och åtminstone i en ingredienslista har jag funnit täckning för det animaliska inslaget i form av sibet. Dessutom känner jag vad jag uppfattar som en samtidigt sval och kanderad viol, som i själva verket är iris. Så fort jag slutar koncentrera mig på de enskilda noterna flyter de dock samman till ett troget, om än något nyskrubbat och parfymerat, stallackord bestående av foder och varma djurkroppar.

Kombinationen av kryddig hödoft och pudrig, krämig sötma för tankarna till Parfumerie Generales Bois blond, som dock saknar animaliska inslag och därmed också autobahn till mitt nostalgicentrum. Då ligger Robert Piguets Bandit närmare, med sin känsla av värmestrålning från stora djurkroppar. Men jag tror nästan att den doft som ligger allra närmast Guet-apens är Etat Libre d'Oranges Putain des palaces. Den luktar förvisso inte häst, men den luktar som en pudrad och parfymerad kvinna som har blivit varm och börjat svettas en aning, det vill säga en liknande trygg kroppslighet. Det alla dessa dofter har gemensamt är det sötkryddiga eller sötsyrliga, det krämiga och det pudriga. Guet-apens och Putain des palaces delar dessutom en kanderad blomnot, även om inslaget av godis är mycket starkare i den sistnämnda.

Guet-apens är en begränsad utgåva som kom för några år sedan. Det finns en ny version av doften vid namn Attrape-coeur som jag har hört ska vara i stort sett identisk. Synd bara att namnet har degraderats från "bakhåll" till "hjärtefångare"...

http://fragrantfripperies.com/store/page10.html

När jag ändå skriver kan jag ju passa på att meddela att anledningen till att det har varit glest mellan inläggen på sistone inte är att jag inte har luktat på något nytt och spännande. Nej, det beror helt enkelt på att jag är i slutfasen av uppsatsarbete, samtidigt som jag började på mitt sommarjobb som tidningsbud vid månadsskiftet. Klockan tre på morgonen måste jag stiga upp, och eftersom jag mer är typen som går och lägger mig efter tre blir det inte så värst mycket sömn. Och jag är helt emot att skriva innehållslösa inlägg på temat att det inte blir några riktiga inlägg den här dagen/veckan/månaden, så då får det hellre vara tomt i bloggen ett tag.

onsdag, maj 2

Dofter som tar dig ut på landet

Snart är det semestertider och kanske dags att åka ut på landet. Om man redan bor där är det utomhustider med trädgårdsarbete, skogspromenader och fika i syrénbersån. Här är några parfymer som kan matcha den lantliga tillvaron, eller framkalla känslan av den även i en central etta utan balkong.

Barrskog: Caron Yatagan

Gräsmatta: L'Artisan Parfumeur L'eau de l'artisan

Grönsaksland: L'Artisan Parfumeur Fleur de carotte

Hage: Robert Piguet Bandit

Kolmila: Comme des Garcons Jaisalmer

Lövskog: Serge Lutens Chêne

Stall: Guerlain Guet-Apens

Strand: The Different Company Sel de Vetiver

Växthus: CB I Hate Perfume Memory of Kindness

Äng: Geir Ness Geir

Örtagård: Christian Dior Eau Sauvage