tag:blogger.com,1999:blog-294392932024-03-08T01:09:52.517+01:00T I E SEn personlig parfymblogg.
Nu även sminkad.Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.comBlogger117125tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-62735331668415208222014-09-03T22:12:00.003+02:002014-09-03T22:12:40.229+02:00The 20s: Billie Dove<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZoDGw78MWKtb4yBulN0aFKyJ-1Um7qDrS00azqJDtdAafMKrn4rDnDZdmbm-ayehfEHwyuu9Vun8H_sciKRRuh-tw_EbdA_mJqEQCOFSIlLDEA9ydbJfC0nsZcHcGtefNijYebA/s1600/DSC_00770001.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZoDGw78MWKtb4yBulN0aFKyJ-1Um7qDrS00azqJDtdAafMKrn4rDnDZdmbm-ayehfEHwyuu9Vun8H_sciKRRuh-tw_EbdA_mJqEQCOFSIlLDEA9ydbJfC0nsZcHcGtefNijYebA/s1600/DSC_00770001.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
My reference picture for the 20s is also a painted magazine cover, though probably drawn from a photo of Billie Dove. An interesting makeup detail in the picture is the typical 20s manicure with the tips (and probably the half moons, though you can't tell) left white. Not the whole tips, like a French manicure, just a few millimeters. I didn't bother with this since I have really short nails anyway.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Face: I used my palest foundation since face powder in the 20s, like the 30s, was pretty much straight up white.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Blusher: The blusher application in this picture is interesting - it's really applied on the apples of the cheeks and all the way in to the nose in a way that's generally advised against these days. A very natural place to blush but for some reason not considered appropriate in the 21st century! Though since it's a drawing it might be the illustrator's artistic freedom... I used a very bright and pigmented cardinal red from Illamasqua (I don't think they make this shade anymore) but went extremely easy on it and barely let the brush touch it. Since the application is so unusual I didn't want to look too clownish. It would probably look better on a cuter, rounder face - mine is a bit long and thin, which makes intense blusher look really garish.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyebrows: Like the 30s eyebrows, these are dramatically pencil-thin, but not arched high above the natural ones. I followed my real eyebrows in a straight line and then prolonged them downwards almost to the outer corners of my eyes. They liked straight and/or sad-looking eyebrows in the 20s! You don't have to make them so thin and you don't have to do the downwards slope, just draw them on straight and low without a well-defined arch.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyes: The best match would be a matte brown eyeshadow. The one I used looked grey-brown but turned out to be completely grey upon application. As a general rule for retro eyeshadow, use either a colour that matches your eyes or a neutral, and always choose a matte one without glitter or shimmer. If they wanted shine, they mixed it with vaseline. Billie Dove might be wearing brown eyeshadow because she has brown eyes, and in that case it's correct for me to pick a cooler hue to match my blue(ish) eyes. I applied it thickly on my actual lids up to the crease and then blended up towards my eyebrows. I also used the same eyeshadow as an eyeliner underneath my eyes, but I think it turned out a bit too harsh - I should have left the inner corner bare. To complete the look, you should add a pair of absurdly long fake lashes, but I just put on mascara as usual. (Look at those circles under my eyes! At least it's realistic - they had no other way to cover those than photo retouch in the 20s...)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Lips: They had a lot of interesting lip shapes in the 20s, like "The Beestung" and "The Cupid's Bow", mostly involving underdrawing the lips particularly towards the corners of the mouth, but in my reference picture the lipstick follows the natural contours. If you have full lips I'd recommend underdrawing them anyway for a proper 20s look. The lipstick I used is Illamasqua "Salacious", the perfect matte toned-down raspberry red. It looks lighter and brighter in the picture - red is so difficult to photograph. It's very dry so I have to really work it into the fine lines to avoid a sort of reversed feathering effect, but it's worth it because it lasts and doesn't smear, just fades elegantly.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKMI0EDmrONRK7h8GF9JemLgwNaUduJ3j2TUKYRbh5Q2lqe5Zog2bbJ6TuW5GieCI6yTGqOvfLs8wN7UG-xrBqmlamlPXq4UHdmOvhnmdepqvwm3RjrWrB57QbthuL0LmAKiUyPg/s1600/billiedove.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKMI0EDmrONRK7h8GF9JemLgwNaUduJ3j2TUKYRbh5Q2lqe5Zog2bbJ6TuW5GieCI6yTGqOvfLs8wN7UG-xrBqmlamlPXq4UHdmOvhnmdepqvwm3RjrWrB57QbthuL0LmAKiUyPg/s1600/billiedove.jpg" height="320" width="252" /></a></div>
<br />Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-37704079570095508702014-07-22T15:45:00.001+02:002014-07-22T15:45:20.659+02:00The 30s: magazine cover<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKnPO07z6nqj0PUF4_WQePWT5WROFhyphenhyphenaR4-hmD6tMHhp0ABDjY4Y8vSHzCTV3aaJ2aABV6SyYp-dJE3snlDJV-iepLBufa4fe1mPrgQDRA8VDfK_O2NcwMdDydtg8wes1DfaBQtQ/s1600/DSC_00280001_1.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKnPO07z6nqj0PUF4_WQePWT5WROFhyphenhyphenaR4-hmD6tMHhp0ABDjY4Y8vSHzCTV3aaJ2aABV6SyYp-dJE3snlDJV-iepLBufa4fe1mPrgQDRA8VDfK_O2NcwMdDydtg8wes1DfaBQtQ/s1600/DSC_00280001_1.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
I had to resort to a painted picture as my reference picture for a 30s makeup since colour photos from the 30s are rare and hand-tinted, which amounts to the same thing as painted anyway. I'm not sure where the picture I chose is from, but I'm guessing the cover of a ladies' magazine. <br />
<br />
Face: I used a fair, cool-toned foundation for that porcelain-pale look. Powder in the 30s generally just came in one colour: ivory.<br />
<br />
Blusher: I applied a cool pink blusher sheerly on a quite large and round area of my cheeks, not using the blusher to sculpt my cheeks at all.<br />
<br />
Eyebrows: 30s eyebrows were pencilled in extremely thin and generally in a big round arch, though sometimes straight or in a more elfin shape up towards the temples. Of course a lot of people wore their natural eyebrows as well, particularly girls and young women with a more "sporty" look. But the typical glamorous film star look in the 30s were to shave or pluck off your natural eyebrows completely and pencil them back in higher than natural. I didn't properly cover or shave off my eyebrows, I just drew in new ones on top with dark brown eyebrow pencil, so it looks quite weird. Apart from drawing in the arch above my natural one, I also prolonged both ends of the eyebrows downwards for almost a semi-circle shape.<br />
<br />
Eyes: They really liked glossy eyelids in the 30s and used vaseline either on its own or mixed with some eyeshadow in a neutral shade like brown. I mixed vaseline with golden-green shimmer eyeshadow, but I think I got both the hue and the proportions wrong compared to the reference picture. I should have used more vaseline and less eyeshadow, and I should have picked a less green colour. I think a gold or bronze with just a subtle undertone of olive, khaki, beige or even dove grey would be a closer match. Also, I should have blended the eyeshadow and not applied it all the way up to the painted-on eyebrows, but I did it in order to cover up my real eyebrows a bit.<br />
I then applied black pencil eyeliner quite thickly and not too neatly all around my eyes and smudged/blended it a bit, and finished by packing on mascara on both my upper and my lower lashes. I think the general messiness of the eye makeup is quite true of the 30s, when most makeup came in stick or cake form and was applied with the fingers. Precision tools like brushes weren't really invented yet, or if they were, only professional makeup artists used them. <br />
<br />
Lips: Using a pink lip liner, I slightly overdrew my upper lip, rounding my cupid's bow outwards and drawing in the upper lip slightly fuller all the way to the corners or the mouth. I then filled it in with Nyx "Euro trash", a toned-down warm pink, almost a neutral. Not all 30s lips were dark and dramatic!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqqpIyfclcu64ifewQgt347YEYKKbzc5AMAEFd12vWnT8RYPenDqunh6tenlkjlmorJMmPiNHmoAx5CmD35Hr2N4c3OhB1u5l21aML-VzKj2GfQxVPO1EWdcyXI6257hzxZA4ffg/s1600/1930p6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqqpIyfclcu64ifewQgt347YEYKKbzc5AMAEFd12vWnT8RYPenDqunh6tenlkjlmorJMmPiNHmoAx5CmD35Hr2N4c3OhB1u5l21aML-VzKj2GfQxVPO1EWdcyXI6257hzxZA4ffg/s1600/1930p6.jpg" /></a></div>
<br />
<br />Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-56997349396918424522014-06-21T15:06:00.000+02:002014-06-21T15:06:11.511+02:00The 40s: Maria Montez<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7UY0YoTpgbzxduiRfp8Cp9CG9rekECUECfWsftXUhpCUFDMnabXB0Zga-2WtTQFAp4lHt8rmqeUJwIkguS1lDLUCsDu3CvxM3AcQpUU-9Sdek5-Hv0NVvrMvhlU3MMQA_ApNE1A/s1600/DSC_00510002.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7UY0YoTpgbzxduiRfp8Cp9CG9rekECUECfWsftXUhpCUFDMnabXB0Zga-2WtTQFAp4lHt8rmqeUJwIkguS1lDLUCsDu3CvxM3AcQpUU-9Sdek5-Hv0NVvrMvhlU3MMQA_ApNE1A/s1600/DSC_00510002.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Face: Since Maria Montez's skin is warm-toned and not too pale, I used my CC cream from Lumene instead of my usual cool-toned fair foundation to even out the skintone. I have the "light" colour (there are only two to choose from), which is sort of beige and darker than my natural skintone, but works for summer. (Though the colours are so washed out in the bright daylight that my skin looks completely white anyway!) I use it because I bought it and because it has sunscreen, but the texture is really too dry and cakey and emphasises the fine lines in my face. I'd hoped it would be more moisturising and suit my dry skin better. Perhaps I should try their BB cream instead, but there the "light" colour is a way too dark brownish pink that would look like fake tan on me.<br />
<br />
Blusher: I applied a coral red blusher (from Sleek's "Lace" trio) on a large area of my cheeks, almost all the way down to the jawline and further in towards the nose than I would normally do. Blusher wasn't really used to sculpt the face in the 40s but just to give a wash of colour more like a natural blush.<br />
<br />
Lips: I used lipliner to draw slightly outside the lines, mainly to rounden my angular cupid's bow and then filled in the lips with "Cardinal" from Nivea. I don't think Nivea makes makeup anymore but it's just another neutral bright red, a little less warm-toned and tomato-red than the one Maria Montez wears. <br />
<br />
Eyebrows: I would have to shave off my brows and draw them back in much higher to get the same shape as Maria Montez! Instead, I just slightly exaggerated and rounded the arch and added that little upwards wing toward the temples. This particular brow shape had its own name - the "Mandarine Brow".<br />
<br />
Eyes: The eyeshadow is really minimal, the only thing I could detect in the reference picture was a fake globe line drawn in very high, starting close to the inner end of the eyebrows, in a neutral shade. I imitated this and also used a nude matte shadow to even out the skintone and cover the veins on my eyelids. Maria Montez is obviously wearing fake lashes both above and below her eyes, but I just curled my lashes and put on some black mascara. Since my lashes are very blond and sparse, I also used a felt-tipped black eyeliner to draw a very fine line as close to the roots of the lashes as I could, in order to emulate that well-defined lashline you get when you wear a strip of fake lashes. In retrospect, I think the line under my eyes was a bit much.<br />
<br />
Despite actually using it for this look, I don't think black eyeliner belongs in a typical 40s makeup. I've seen far too many "40s" makeups that were really 50s makeups with winged black eyeliner! Even in the 50s, they more often used dark brown or grey pencil than pitch-black liquid eyeliner. You sometimes see genuine 40s makeups where there's an eyeliner line on top of the lashes, but that's never black, always some softer colour like bronze or taupe and probably done with eyeshadow. The thin black line you can quite often detect in 40s pictures is probably just the base of the false lashes, or retouch. Unlike in the reference picture below, the lower lid and lashline is most often left completely bare. In fact, for a more ordinary or everyday 40s look the best thing is to not use any eye makeup at all. Yes, I know, it might feel weird in this day and age when mascara is the default for even a "natural" "un-made-up" look, but in the 40s lipstick was the default makeup item. The best and easiest 40s look is this: <a href="http://bobbypinblog.blogspot.se/" target="_blank">do your hair</a> and put on some lipstick and perhaps a bit of powder - done! If you want to use mascara, avoid volume mascara at all costs since glamorous 40s lashes were long but never very thick.<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1BhuvUwMCJQdLqZrtWKm3R0RSws6Gb5JdnEmUUK2Oq8HrWPbcpdDZShbdOT1zsvHY9XtOFgKNFgXdbKO-lvzN_QoAn0y_FLGgongit6JL6W4DzOhsMibdnP32U5HqjarQLvxxtQ/s1600/mariamontezmovielife.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1BhuvUwMCJQdLqZrtWKm3R0RSws6Gb5JdnEmUUK2Oq8HrWPbcpdDZShbdOT1zsvHY9XtOFgKNFgXdbKO-lvzN_QoAn0y_FLGgongit6JL6W4DzOhsMibdnP32U5HqjarQLvxxtQ/s1600/mariamontezmovielife.jpg" height="320" width="248" /></a></div>
Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-90913379060343392462014-05-02T16:08:00.001+02:002014-05-02T16:08:38.889+02:00The 50s: Revlon ad<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk5Wl76lceNUMYRrA2trwRCZR1xFAEhes8hZg5ASncGe9tF8CFXWt0pPEQgLxTWbrt2PWQj3O9jyqM1rx8XSTJebbx7WRPjad45wYxuZSNJ5Y6DfV0jCmGIkbtYRgcmzRk0hl8BQ/s1600/DSC_02490001.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk5Wl76lceNUMYRrA2trwRCZR1xFAEhes8hZg5ASncGe9tF8CFXWt0pPEQgLxTWbrt2PWQj3O9jyqM1rx8XSTJebbx7WRPjad45wYxuZSNJ5Y6DfV0jCmGIkbtYRgcmzRk0hl8BQ/s1600/DSC_02490001.JPG" height="320" width="212" /></a></div>
<div align="left" class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
The typical 50s makeup with winged black eyeliner and red lips has become such a pinup/burlesque staple that I wanted to do something a little different. I found a 1956 Revlon ad with a rather unusual dramatic eye makeup. Instead of the iconic black eyeliner and a very light (white or a pastel hue like blue or violet) eyeshadow, here's a 50s makeup using black eyeshadow.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Face: I applied my fairest foundation, aiming for porcelain-perfect. However, my skin is really angry right now - I blame pollen, or maybe it's the spring sun - so I wasn't able to completely cover up the redness and rashes. I also painted a large beauty spot next to my right eye using black eyeliner pencil. (I think it's maybe an actual mole on the model in my reference picture but it looks very chic either way!)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Blusher: It's a bit hard to tell from the original picture if and how blusher is applied since the lighting is kind of rosy-warm, but based on other pictures of 50s makeup I decided to apply a sheer wash of pink blusher on a wide area in front of my ears, all the way from the jaw up to the temples, and in to about halfway to the nose. I used Sleek's "Flamingo", a cerise pink colour that looks really intense but that's not too pigmented so it's quite easy to blend and build up gradually.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyebrows: The eyebrows in the reference picture are black or almost black but I thought my ordinary brown eyebrow pencil was dramatic enough. The eyebrow shape is a little unusual for the 50s - this was when more angular eyebrows really became the fashion after the rounded eyebrows of the 30s and 40s. These are rounded, but thick and dramatic like typical 50s eyebrows. I rounded my naturally angular eyebrows by drawing slightly outside their actual shape. I then filled them in completely with eyebrow pencil, not drawing little fake hairs or leaving any space between strokes like you would for a softer, more natural look. These brows really made me feel like a drag queen (in a good way, of course)!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyes: First of all I used a black eyeliner pencil along my lashline, just to make sure there wouldn't be any gap with skin showing between the lashes and eyeshadow. Then on to the eyeshadow. It might actually be black eyeliner applied all over the lid, but I used a black eyeshadow that I applied wet for maximum coverage. I applied it on the area up to the crease in my eyelids and tried to get it as crisp as possible with no blending. The eyeshadow I used happened to have silver glitter in it but I think any matte or shimmery black eyeshadow would work, just as long as it's completely opaque. I also applied an off-white eyeshadow on the rest of my lids all the way up to my eyebrows just to keep the black eyeshadow from smudging. If your eyelids are not oily or baggy like mine you or if you're using some kind of setting product you might skip this step. I curled my lashes and put on quite a lot of mascara. I also put mascara on my lower lashes but I think I might have overdone it compared to the original look - it's not necessary if your lashes are naturally dark.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Lips: The lipstick I used is YSL Les Mats 202 "Rose Crazy", a lovely rose colour in between red and pink (it also has a delicious rose scent - I normally don't approve of scented lipstick but this is so yummy). As usual, it looks too red in the photo.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhy8XiqD8jC0TtotjpAdLmKGoxmqHaFVdOqcOFGuqd-wtqD6TwejboqmxTXkF5nO2VPwA3xqllurL8jhocPisOjOtl84GqzLuy6h_NpEJPVwf12-4e9nyY4hKocxt2j1d5QCXvTKw/s1600/784-revlon-1956-jp-001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhy8XiqD8jC0TtotjpAdLmKGoxmqHaFVdOqcOFGuqd-wtqD6TwejboqmxTXkF5nO2VPwA3xqllurL8jhocPisOjOtl84GqzLuy6h_NpEJPVwf12-4e9nyY4hKocxt2j1d5QCXvTKw/s1600/784-revlon-1956-jp-001.jpg" height="286" width="320" /></a></div>
<br />Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-26735631767759921072014-04-21T18:09:00.000+02:002014-04-21T18:09:00.349+02:00The 60s: Marilyn Monroe<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgS7PvIaGXWdiK5-JKwQUpuQ3iiVn_KftJVEB0ezUKVeI_EJYMVEFVDMcpw50ogose4n14rsiS_at8kNDzTgQ64F2uHm5XY0SBy0lk4wHm70i_KnHzj8Rh2rFM8YjQDlOX8VJe__g/s1600/DSC_01710010.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgS7PvIaGXWdiK5-JKwQUpuQ3iiVn_KftJVEB0ezUKVeI_EJYMVEFVDMcpw50ogose4n14rsiS_at8kNDzTgQ64F2uHm5XY0SBy0lk4wHm70i_KnHzj8Rh2rFM8YjQDlOX8VJe__g/s1600/DSC_01710010.JPG" height="320" width="212" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
For my 60s look I picked Marilyn Monroe in the film "Something's Gotta Give". I haven't seen it, but the colours are so beautiful in the stills. It's Monroe's iconic look, but perhaps a bit softened compared to the 50s, and with orange/coral lips instead of red/pink. I was in a hurry going out and only had time to take a few quick photos at arm's length, no really good ones, so sorry about that. If you want to do a more advanced Monroe makeup with lots of sculpting, <a href="http://www.lisaeldridge.com/video/21757/marilyn-monroe-iconic-make-up-look/#.UzrZhIlvnMw" target="_blank">here's a great video tutorial by Lisa Eldridge</a>.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Face: Apparently, Monroe achieved her almost glow-in-the-dark pale skin by applying a thick layer of vaseline with white powder sort of floating on top of it. Don't ask me how exactly she achieved this - I tried it on a different occasion and the vaseline sheen really emphasised the unevenness of my skin. I then had to pack on so much powder to combat the greasiness that it caked and emphasised the fine lines even more. I suppose it might work if you have perfectly smooth but dry skin, but if you already have smooth skin why bother covering it? I'll experiment som more though, since I like the idea of a "dewy" look that's not based on shimmer products that look awful in daylight.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
For the photo above, I just used my palest foundation though. I sculpted my face a little bit, adding shadows under the cheekbones, along the hairline in the forehead and all the way under the jawline, and some highlighter on top of the cheekbones, on the jawbone, on the upper lip and on the T-zone. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Blusher: The blusher I used was the orange one from Sleek's "Lace" trio, which I applied quite generously both under and on top of my cheekbones. I then added a little bit of the shimmery blusher from the same trio along the cheekbones.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyebrows: I used a brown pencil to fill in my eyebrows, but not too sharply. Most brown or blond eyebrow pencils are way too reddish, but I have a great grey-brown one from Lumene which looks much more natural. If you have dark brows I don't think you need to paint them at all for this look. One thing you could do which I didn't do is to alter their shape slightly and paint points of the archs further out towards the temples to give the illusion of a wider forehead and a more heart-shaped face.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyes: The eyelids are divided into two zones along the globeline, which is drawn in a slightly "sad" shape, that is, with the highest point above the inner half of the eye instead of in the middle. The area above this line is filled in with nude/coral eyeshadow, blended towards the eyebrows and leaving a little space just underneath the eyebrows for highlighter. The lids all the way up to the globeline are covered with matte white eyeshadow.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
The black eyeliner has that iconic cat's eye shape with a quite long and curved wing. I used pencil but liquid eyeliner would work just as well. There's an additional eyeliner line underneath the eyes, a little softer so this one has to be pencil. This line starts a little way from the corner of the eye and doesn't connect to the one on the upper lid. An important trick to the Monroe makeup is to draw a sort of wing shape under the eyes too, going down and out from the lashline to mimic the shadow of heavy lashes. Speaking of heavy lashes, a set of really long and thick fake eyelashes would be necessary to complete the Monroe look, but I just curled mine and put on black mascara.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Lips: Monroe's lips were never a simple red but always sculpted using several different products. In a simplied version of this I used a red-orange lip pencil to draw my lips slightly fuller and rounder than they naturally are, and then a lighter orange lipstick inside the line. I think it's really difficult to get away with darker lip liner as it tends to look clownish and too obviously "made up". Monroe's lips never looked like this, in fact, they tend to look more like they only have lipstick on the outer half of them while the inner half is left bare with only clear gloss. You can see this if you look closely at her mouth in the films! It might be interesting to experiment with a Monroe-inspired ombre lip using 2-3 hues of lipstick instead of the simplified lip liner plus lipstick version I did here.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
The lipstick I used is Face Stockholm "Unexpected", which I thought would work since it's a little lighter than most orange lipsticks with almost a hint of pastel. (I've inherited an old coral-orange Shantung lipstick that my grandma used to wear in the 60s and the colour of Unexpected is very close.) It's still too neon and not pastel enough though. A less red and more yellow orange like Lime Crime "My Beautiful Rocket" might be a better match but probably still too neon. I think maybe a muted, earthy coral/orange would work best for this look, something like Nyx "Strawberry Daiquiri" perhaps? </div>
<div align="left" class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div align="left" class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgI-EraXq0lGI2QzalfcKbCL213zNDcfIjsAKq7TMg32sUTJRx5V1FpYu1QdwQSCiR5gUH2r3Epj3yP5LghXKIghZbond_PL1r8GISAzI62pOihQrSs6eiVXuNSRbHhqFMd-LNu2g/s1600/3521_medium.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgI-EraXq0lGI2QzalfcKbCL213zNDcfIjsAKq7TMg32sUTJRx5V1FpYu1QdwQSCiR5gUH2r3Epj3yP5LghXKIghZbond_PL1r8GISAzI62pOihQrSs6eiVXuNSRbHhqFMd-LNu2g/s1600/3521_medium.jpg" height="320" width="226" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-42775562942116073122014-04-14T15:50:00.000+02:002014-04-14T15:50:00.437+02:00The 70s: Klaus Nomi<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicVUh0-xTHphzmz8vWEvDzDsO0ePW4ck6HLNYT0NbiEsfwuQ-aaH5oytvYunqA5ibNbhGBOeXktthEd1q0xPVdToaNGFxvfbOyhPnLZh3NKIM9-1v56O-rtHsqq5MbptXJutMBLg/s1600/DSC_01500001.JPG" height="212" width="320" /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
For the 70s (actually late 70s - early 80s) I picked the iconic look of Klaus Nomi. I was surprised at how much this makeup style altered my face, compared to the previous ones! I find it flattering, in an unearthly sort of way.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Face: The face could be completely whitened using stage makeup, but I just put on a thick layer of my fairest foundation. I didn't bother with the hair, but I did alter the hairline using eye pencil, something I learnt I should have done for the Takarazuka makeup as well!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyebrows: For the proper Nomi look, the eyebrows should be shaved off or professionally covered. I just put some foundation and concealer on top of my blond brows. I then used black pencil to paint on tiny little elfish or insect-like brows, following the outer contour of my natural ones from the root of the nose upwards.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyes: Nomi's signature eye makeup is a very extreme version of the globeline shadow, using black eyeshadow (sometimes a bit of red as well I think). Don't blend to much - it's supposed to be crisp and contrast-y. At first I didn't have anything on my lids except foundation, but as the black eyeshadow smudged I used some white eyeshadow to counter it. I then used some of the same black eyeshadow underneath my eyes along the lower lashline and black eyeliner on the waterline all around the eyes. Don't use any eyeliner on the outside of the upper lashes as that will give a completely different look! </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
A little mascara to darken the lashes, not lengthen or thicken them, but I think that might have been a mistake. I'm not sure Nomi wears any mascara actually. Don't if you have naturally dark and thick lashes - it's important that the eyes are not framed along the upper lid as that will not give the right round-eyed look.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Lips: The Cupid's bow is exaggerated into sharp points and the lower lip drawn just slightly more square than natural. The lipstick I used is Illamasqua "Pristine", which is probably the best black lipstick on the market, completely matte and dry with enough coverage and staying power for such an extreme colour.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdSd_Sjr4dOrgNB3iJlXF2hvDUwTvxHuIVqPUU3JHHoEl-12xow3WRHLa-M1-wLGZhugkilcXtbSay9mUe_sss20LNgD5VkYhSaInAGc9iC4BRGNb4KsDE_6J0Vz8CU0u4QB0_Vw/s1600/1228609672.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdSd_Sjr4dOrgNB3iJlXF2hvDUwTvxHuIVqPUU3JHHoEl-12xow3WRHLa-M1-wLGZhugkilcXtbSay9mUe_sss20LNgD5VkYhSaInAGc9iC4BRGNb4KsDE_6J0Vz8CU0u4QB0_Vw/s1600/1228609672.jpg" height="320" width="236" /></a></div>
<br />Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-55587326777873122932014-04-07T19:49:00.000+02:002014-04-07T19:49:00.411+02:00The 80s: Nina Hagen<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_QKfIj7cpJDpYeauJoE0qu8i_CdxLqB4l-HLS05T6gX1-A4WL1iDqzdUwlMr4MsTLVhi5SrF9OL3SSL5BM3YtdOCREjUQEgCnXW2wIngyBI6t57C0gHsrR-_HQPXYBEfH4agNsg/s1600/DSC_01240001.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_QKfIj7cpJDpYeauJoE0qu8i_CdxLqB4l-HLS05T6gX1-A4WL1iDqzdUwlMr4MsTLVhi5SrF9OL3SSL5BM3YtdOCREjUQEgCnXW2wIngyBI6t57C0gHsrR-_HQPXYBEfH4agNsg/s1600/DSC_01240001.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
The 80s in my makeup history series is represented by the one and only Nina Hagen, who wore lots of different interesting makeups but usually some version of extreme, elfish winged eyeliner and dark lipstick used to alter the lip shape. A good thing about this makeup is that it's not supposed to be neat! I'm not a very neat person and don't have the patience for perfect precision makeup.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Face: Hagen looks quite pale and probably used lots of light powder, so I did too. For a more extreme version, white face paint might be used.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Blusher: The hot pink or fuchsia blusher is applied in fierce streaks on top of the cheekbones and deliberately not blended. The shape is supposed to be almost rectangular, as though you applied the blusher with a wide paintbrush. I used Sleek "Flamingo".</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyebrows: The eyebrows are fun! They're filled in with black pencil, not too neatly, and then an additional wing almost like a smudge or streak is added. Looks pretty animalic to me.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyes: A pink eyeshadow is applied quite thinly, not as thickly as the blusher. I think it's supposed to go all the way up to the eyebrows but I missed that and only painted my lids. It then goes straight through the eyebrows in a line up towards the temples, all the way to the hairline. The angle should probably match the angle of the blusher, which mine doesn't quite.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Around the eyes I used wet black eyeshadow, but an ordinary eyeliner pencil woul work used as well. Just paint it on quite thickly all the way round the eyes and then do a prolonged, exaggerated cat's eye up past the eyebrows actually (mine is too short). I then used black eyeliner pencil on my waterline to really frame the eyes and get that fierce look, and black mascara (without using a curler).</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Lips: The Cupid's bow is obviously exaggerated quite a bit, while the upper lip is painted slightly thinner than it is towards the corners of the mouth. The purple lipstick I used was Wet N Wild "Ravin Raisin", a matte, with some of the metallic Nyx "Orpheus" on top for shine.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Right, the only thing remaining is to dye the hair hot pink, and add a picture of the gorgeous Hagen herself.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_ExHuKN_syUQLIY6F4NeUCctQ6sbgBGIRz3acuxpUwnkc7IC2Jh92kjbi2AhPCHMoL7CyC5PEGLTcfRpp5h5nFq_VTOsF-ZLmLvu3mjZd28VJy3DMkqEvTCAMKbxiNaAZ45928g/s1600/Nina+Hagen+6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_ExHuKN_syUQLIY6F4NeUCctQ6sbgBGIRz3acuxpUwnkc7IC2Jh92kjbi2AhPCHMoL7CyC5PEGLTcfRpp5h5nFq_VTOsF-ZLmLvu3mjZd28VJy3DMkqEvTCAMKbxiNaAZ45928g/s1600/Nina+Hagen+6.jpg" height="320" width="219" /></a></div>
<br />Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-74412252629110466312014-03-31T19:28:00.000+02:002014-03-31T19:28:00.249+02:00The 90s: Agent Scully<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ9dpKhLhx-T2GZN1954SEuYoHib2ze-pGH-7lIZKxnnqcFcnhqS3790IeU1GDP_7Iu-cXK4oQjBzXDXojqfLwM9eameBWKJWEF59guAgspDdlmAQu4ItAdpJktPQVghGSl3dElA/s1600/DSC_00280001.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ9dpKhLhx-T2GZN1954SEuYoHib2ze-pGH-7lIZKxnnqcFcnhqS3790IeU1GDP_7Iu-cXK4oQjBzXDXojqfLwM9eameBWKJWEF59guAgspDdlmAQu4ItAdpJktPQVghGSl3dElA/s1600/DSC_00280001.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
The 90s are represented by my old childhood heroine, agent Scully of The X Files! Studying her makep after becoming a retrophile, I realise how classical it is, though done in the earth hues of the 90s.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Face: The skin is supposed to be rather porcelain-pale, I think, so on with the foundation! Otherwise nothing fancy, no sculpting that I could detect.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Blusher: I used a discreet neutral rosy-earthy hue and applied in in a quite wide area mostly underneath the cheekbones. Absolutely no highlighter or bronzer - this is a matte, elegant look.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyebrows: I used my usual brown eyebrow pencil to softly fill in the brows. These are not the angular precision brows so common these days, these are natural, softly rounded brows and almost the same thickness all the way. I rounded mine and didn't fill in their natural angles.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyes: Use two hues of matte, beige eyeshadow: a pale nude all over the lids and a slightly darker beige or brown one to create or emphasise the globe line. I think the globe shadow is thicker and more emphasised towards the inner corner of the eyebrows and the root of the nose, to create a slightly "sad" or "vulnerable" look. The globe-line shadow has to be very soft and discreet, unlike last week's Takarazuka makeup where it's almost like an eyeliner line!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
The eyes are framed, but softly, absolutely no liquid black eyeliner! I used a brown pencil (actually my eyebrow pencil) all around the eyes, thinly around the inner half and a little more thickly around the outer half, with just the smallest hint a hint of a wing. I then curled my lashes and put on mascara, not too thickly. I used my regular black mascara but brown would work fine too, as this is a soft and understated look. I guess you could add some very fine and discreet separate fake lashes for added length, but be careful so you don't get too much volume or heaviness.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Lips: The lipstick looks almost completely brown, but then I think the reference picture I used is quite desaturated, almost a little sepia-toned. Anyway, brown lipstick is just right for the 90s! I first applied the reddish-brown "Cinnamon Spice" from Wet N Wild, found it too red and applied the cool-toned brown, almost more purple than red, "Mocha-licious" on top. ("Mocha-licious" alone is not a good pick for my pale, cool skin tone, it's such a cool brown it completely drains my face. It was probably made for a warmer, darker skin tone, maybe olive?) My lips still look too red in the picture, but cameras tend to exagerrate red hues (and flatten out all their nuances, which is why it's so hard to compare red makeup swatches!) I also rounded off my naturally angular Cupid's bow a bit.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGLnuaRmPMfcA6FbHeq0nge0z96YEKFJgRMz3TmnDSW69tpKpV6wS6smpP3KPaMzAHLkWJlNzK-vSJbRgEy6Hhr6Eg5lrw7Edg6Tc_uSZ6U7xRhNFZ6SKs5v9SiKlWmz1EmwRalg/s1600/005.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGLnuaRmPMfcA6FbHeq0nge0z96YEKFJgRMz3TmnDSW69tpKpV6wS6smpP3KPaMzAHLkWJlNzK-vSJbRgEy6Hhr6Eg5lrw7Edg6Tc_uSZ6U7xRhNFZ6SKs5v9SiKlWmz1EmwRalg/s1600/005.jpg" height="320" width="265" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<br />Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-38130982392388049892014-03-24T19:06:00.003+01:002014-03-24T19:06:30.968+01:0021st Century Makeup: Takarazuka!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjk7qXF9FfdLpWRHmrU1Uznop6BuZ1rr91p67desawWBRFBLf3rg-fwq-DYDpOzxZtAfJb6puRkcfGBR3GUYggIlkYgGWIEYStV8byBArF9bEzHCkyy4lletmqWWBxd9ofERKkgLg/s1600/DSC_00170001.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjk7qXF9FfdLpWRHmrU1Uznop6BuZ1rr91p67desawWBRFBLf3rg-fwq-DYDpOzxZtAfJb6puRkcfGBR3GUYggIlkYgGWIEYStV8byBArF9bEzHCkyy4lletmqWWBxd9ofERKkgLg/s1600/DSC_00170001.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
I'm reviving this blog, this time in English and with focus on retro makeup instead of perfume. This post starts a backwards journey throughout makeup history. Representing the 21st Century is the Japanese all-female Takarazuka Revue Company and their masculine makeup. Yes, masculine, because the actresses playing male roles wear lots of makeup too, but it looks quite different from the makeup worn by those portraying female characters. The particular character I chose to copy is Death from the (originally Austrian) musical "Elisabeth", which Takarazuka has staged 7 times since the 90s. I've based my makeup most closely on Shizuki Asato's Death, which is technically cheating since it's from the late 90s. But on to the makeup...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Face: The face is pale, but not whitened, so I just used my regular foundation and concealer. For a proper stage makeup, I should probably have evened out and covered the skin a lot more and done more contouring. I did a little contouring around the cheekbones and jawline using my "Face Contour Kit" from Sleek, but you can hardly tell. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Blusher: The blusher is supposed to be a very cool sort of mauve or violet colour, applied in a triangle shape to emphasise the cheekbones. I used the coolest pink I had but it's still too pink - I should have gone with violet or lilac eyeshadow instead. I think the Takarazuka makeup artists apply blusher in a more "Asian" (Kabuki?) style all around the temples and forehead, not just on the cheeks, but I didn't do that here. If you look at the picture below, the same violet shade continues up from the cheeks onto the forehead, but I think I mistook it for a shadow or coloured light when I tried to copy the makeup.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyebrows: I painted in the eyebrows with regular brown eyebrow pencil. They're prolonged towards the nose and made quite angular, with a sort of downwards beak. I then continued the line upwards towards the temples past the "corner" where my eyebrows naturally start their downwards slope. Just slightly past - I probably should have prolonged the eyebrows a bit more. I then drew in a new downwards curve just outside my natural one, softly rounded - no angles or corners here.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Eyes: The fake globe line or eyelid crease is the most defining characteristic of the Takarazuka makeup. It's usually following the eye shape a bit more, but in this particular makeup is just goes straight out towards the temples. I obviously exaggerated it and drew the line too long, like a winged eyeliner. I used a sort of grey-green eyeshadow, applied with an angular brush. Under the eyes, there's a similar line, starting not quite in the inner corner of the eye and going straight out, leaving a bit of space between the line and the lash line, especially out towards the outer corner of the eye, in order to widen the eyes. Fill in this space with a light, shímmery eyeshadow or pencil and don't paint the lower lashes (which I mistakenly did). I used a mint green shimmer eyeshadow all over my lids. (I'm not listing eyeshadow brands because I'm mostly using old samples from various mineral makeup companies.) Overall, my eye makeup is to greenish to match the original - I think a white shimmer eyeshadow or highlighter type colour would work just as well, and a grey or black eyeshadow or eyeliner for the lines. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
I then used regular liquid eyeliner to paint a sort of cat eye shape. It's really hard to get a good wing on my baggy eyelids since the shape looks completely different depending on whether my eyes are opened or closed, but the general idea is that the wing goes pretty much straight outwards and not upwards. To complete the eye makeup, there should have been some rather extreme fake lashes with thick, long, individual lashes but I can't handle fake lashes so I just painted a lot of mascara on my puny little lashes.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Lips: The closest lipstick colour I had was Nyx "Orpheus", a sort of lead-grey metallic with a vague violet hue. (I have to admit I bought this mainly for the name, my favourite opera protagonist, but the colour itself has really grown on me! Otherwise I can't recommend any other Nyx lipsticks than their matte ones - the regular round and black label ones are too sheer for my taste, bleed way to much and taste terribly parfumey.) My lipstick is probably closer to what Mizu Natsuki is wearing as Death in a different production. Shizuki Asato's lips are much paler and I think a close colour match would be a pale, cool, grey-mauve like Illamasqua "Posture" or Lime Crime "Chinchilla" but I don't own any of those. A really "deadening" beige or nude might work too, if you go for that kind of thing.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
That's it for today, now here's what the makeup is supposed to really look like, if you have the face for it too:</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq6XLb1sfWBuEU6krhtCVStNFl1I759cI2I7Bw_9rtDM47FvFEV8caoU0mzLghr5gOL9TTZscriFbL75djA-ub-ZAe_uiLvKVlVr-Furi5lZavqfHXvyVoY6A2i9ucuzv99LbVog/s1600/Shizuki+Asato+11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq6XLb1sfWBuEU6krhtCVStNFl1I759cI2I7Bw_9rtDM47FvFEV8caoU0mzLghr5gOL9TTZscriFbL75djA-ub-ZAe_uiLvKVlVr-Furi5lZavqfHXvyVoY6A2i9ucuzv99LbVog/s1600/Shizuki+Asato+11.jpg" height="245" width="320" /></a></div>
<br />Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-56853469798405385642009-06-01T18:43:00.005+02:002009-06-02T12:00:43.646+02:00Svalkande sommardofterJag har ju uppenbarligen inte tid eller motivation nog att parfymblogga nuförtiden, men jag provar fortfarande nya parfymer och jag tänkte passa på att använda bloggen till att skänka bort ett antal parfymprover jag har rensat ur min samling. Men först, när jag ändå bloggar, några tips på dofter som passar den varma årstiden:<br /><br />Annick Goutal Un Matin d'Orage doftar verkligen ljuvligt: som att sätta näsan intill det fjuniga skalet på en omogen persika som ännu hänger på trädet. Nu finns det visserligen ingen persika eller annan frukt (förutom citron) bland de listade noterna, så det är troligen en illusion skapad av blomnoterna. Magnolia har jag för mig kan lukta sådär litet fruktigt, fast på ett svalt och osött vis som omogen, hel frukt, långt ifrån att sätta tänderna i drypande saftigt fruktkött. Gardenia ska ha huvudrollen bland blomnoterna, men här finns inget av de skarpa, blåmögelaktiga noter som kan finnas i gardeniaparfymer och inte heller den berusande tunga sötma man känner när man stoppar näsan i en gardeniablomma. Däremot anar jag en skymt av gardeniadoft i luften (med näsan mot huden dominerar persikointrycket) - en sval, behagligt diskret doft som en ensam gardenia känd på avstånd en regnig dag, verkligen inget drivhus fullt av gardenior! Un Matin d'Orage betyder ungefär "stormig morgon" och ska vara inspirerad av en japansk trädgård efter en regnstorm, när det börjar klarna upp. Det är ett passande namn, för parfymen har en sval och våt och "mulen" känsla: dofterna av trädgårdens frukter och blommor uppfriskade och dämpade av regnet.<br /><br />Heeley Sel Marin luktar inte uppenbart havssalt, men gör ändå ett någorlunda maritimt intryck: svalt, friskt, fuktigt och diskret saltstänkt utan minsta spår av död fisk eller rutten tång. Lyckligtvis finns här heller inga spår av aggressivt artificiella akvatiska noter! Det inslag som gör starkast intryck på mig är den otroligt naturtrogna björksavsdoften, som jag inte precis associerar med hav. Överlag är doften mer träig än vattnig, med ett tydligt inslag av cederträ vid sidan av björken, som att känna en svag havsbris befriad från strandens skarpa lukter under en skogspromenad.<br /><br />Hèrmes Un jardin en Mediterranee uppfattar jag som ett lättillgängligt alternativ till frodigt gröna dofter som Miller et Bertaux Green, green, green and green, Parfums Delrae Bois de Paradis och Byredo Pulp. Mest liknar den nog Bois de Paradis - den är fruktigare än Green, green, green and green men mindre fruktig än Pulp. Den enda fruktnot som står listad är fikon, men här finns inget av den frontalkrock mellan lent mjölkiga och fränt gröna noter jag ryggar tillbaka för i den flesta fikondofter. Doften är i stället söt och saftig med vad jag inbillar mig är inslag av persika, ananas och kokos. Faktum är att den får mig att tänka på tropikerna snarare än medelhavet. Den är dock ingen ren fruktcocktail - en del av sötman är helt klart den vegetativa, nästan spritiga sötma som kan finnas i tränoter och som även återfinns i Green, green, green and green. Un jardin de Mediterranee är en idealiserad paradisträdgård där frukterna dignar från träden - jag kommer att tänka på Miltons Paradise Lost, där Adam och Eva har ett sjå med att röja stigar i den prunkande Edens lustgård och frakta bort solmogen frukt som samlas i drivor fortfare än de hinner äta den.<br /><br />Humiecki & Graef Eau Radieuse nämner jag för dess naturtrogna rabarbernot, som att bita i en rabarberstjälk så sur att smaklökarna krullar ihop sig! Det här är en rå och sträv rabarber som kan sorteras in under gröna noter, till skillnad från den sötsyrliga, skära Comme des Garcons Sherbet Rhubarb som snarare hör hemma bland fruktiga dofter. Tyvärr är resten av doften en ytterst ordinär, lätt akvatisk, "fräsch herrdoft" av värsta sort.<br /><br />Le Labo Bergamote 22 påminner mig starkt om min älskade Miller & Bertaux Green, green, green and green, fast med en läskande toppnot av bergamott. Hela doften är också lättare, mer transparent och grönare än Green, green, green and green, som jag trots namnet uppfattar som en mer varmt, naturligt, träigt brun doft. Den bästa somriga citruscologne jag har stött på, även om jag på grund av likheten med min favorit inte tror att jag behöver en flaska för det priset!<br /><br />Olivier Durbano Jade är läskande som Annick Goutals Duel är läskande: som osötat iste. På ett stram, torr bas av mate vilar mjukt diskreta noter av grönt te, anis, mint, grönt äpple och gräsklipp (de två sistnämnda är bara vad jag tycker mig urskilja och inget som står listat) som en polerad, grön ädelsten. Doften liknar ingen annan jag har testat och är värd ett omnämnande bara därför.<br /><br />Parfumerie Generale (är det meningen att man ska tänka på paralysie generale?) L'eau rare matale och Hyperessence matale är de perfekta svarta tedofterna: rökiga och tjäriga utan att för den skull bli unkna eller alltför bittert aromatiska, tvärtom friskt citrusiga nog för att kunna bäras sommartid. De är lika varandra, men Hyperessence matale förefaller vara den renare, "mörkare", men samtidigt citrusfriskare tedoften, medan L'eau rare matale är en aning mildrad med söta, blommiga och nästintill mjölkiga noter. Om du som jag tycker att Bulgari Black är för mesigt mjuk men Comme des Garcons Leaves Tea för fränt gummiartad ska du testa dessa!<br /><br />Profumi del Fortes Tirrenico blir jag inte riktigt klok på vad jag tycker om. Ena sekunden gläds jag åt den mest naturtrogna havsbrisparfym jag har känt, blandad med träiga, citrusiga och blommiga dofter som från en medelhavsträdgård. Andra sekunden tycker jag att själva saltvattenackordet är lika lika vidrigt metalliskt, fatt (så kan man nog inte böja fadd, nej!) och stagnerat som i Humiecki & Graefs Skarb (som påminde mig skarpt om Etat Libre d'Oranges outhärdliga Secretions Magnifiques) och att resten av doften mest luktar rengöringsmedel. Ingenjörn säger "hotelltvål" och "rutten vattenmelon". Avgör själva - jag tycker absolut att denna obskyra doft är värd ett test!<br /><br />Villainess Grundy har jag länge avnjutit i tvålform för dess fulländade gröna mossdoft, och nu finns den även som sugarscrub, lotion, lermask och parfymolja. Parfymen är tyvärr sötunknare än tvålen, med ett starkare inslag av bay rum, eller om det är så att doften tyvärr har ändrats till det sämre i alla produkterna - de tvålar jag köpte samtidigt med parfymen har en mer beigebrun, möjligen khakigrön, färg än min gamla, mossgröna tvål. "Systerdoften" Jade, som jag än så länge enbart har testat i tvålform, är förresten också väldigt grön och fin, men mindre dovt, fuktigt mossgrön, mer åt det skarpt gröna galbanumhållet med blomnoter därtill.<br /><br />Och så till själva bortskänkningen! Principen är som vanligt först till kvarn - skriv en kommentar till det här inlägget och lista de prover du vill ha (det går utmärkt att välja alla, det blir ju mindre jobb för mig att skicka allt i ett paket)! Du ser ju själv direkt om du har fått första tjing eller om någon annan har hunnit före, så maila mig samtidigt - innan du glömmer det - din postadress (mailadressen finns i min profil till höger) så att jag kan skicka proverna du har tingat. Du behöver absolut inte skicka mig något i utbyte - jag vill bara bli av med proverna hur som - men jag tar tacksamt emot parfymprover om du råkar ha några över. Följ i så fall länken till min Basenotesgarderob i högermenyn för att se vad jag redan har testat så du inte i onödan skickar något någon annan skulle ha mer glädje av.<br /><br />De flesta av mina prover är små dekanterade 1ml provrör, men vissa är större, vissa är sprejprover och vissa är originalprover från tillverkaren. Somliga är bara halvfulla, somliga knappt använda alls. Jag ids inte beskriva varje prov så ni får ta dem som de är enligt devisen att gratis är gott! Här är hela listan:<br />Alexander McQueen: Kingdom<br />Annick Goutal: Ce Soir Ou Jamais, Eau de Charlotte, Folavril, Sables, Vetiver<br />Armani: Ambre Soie, Diamonds<br />Aroma M: Geisha Hana-Cha<br />AvaLuxe: Kiss, Urchin, Vamp<br />Burberry: Brit<br />Calypso: Chevrefeuille, The<br />Caron: Bellodgia, Nuit de Noel<br />Carven: Ma Griffe<br />Christina Aguilera<br />Comme des Garcons: Lime<br />Creative Universe: Vita<br />Czech & Speake: Citrus Paradisi<br />D'Orsay: Arome 3<br />Demeter: Snow<br />Diptyque: Do Son, Jardin Clos, L'Ombre dans l'Eau<br />DSH: Bamboo Pulp, Firefly, Fresh Ginger, Khyphi<br />Grey Flannel<br />Guerlain: Chamade pour homme<br />Hermes: Rouge<br />Hierbas de Ibiza<br />Hugo Boss: Femme<br />Jean Patou: Colony<br />Le Labo: Ambrette 9, Fleur d'Oranger 27, Jasmin 17, Neroli 36<br />Le Prince Jardinier: Bouton de Rose<br />Les Nez: Manoumalia<br />Montale: Chocolate Greedy, Red aoud<br />Ormonde Jayne: Ta'if<br />Parfum d'Empire: Aziyade, Yuzu Fou<br />Parfums de Nicolai: Baladin, Eclipse<br />Parfums de Rosine: Ecume de Rose, Poussiere de Rose, Twill Rose<br />Parfums Delrae: Amoreuse<br />S-Perfumes: S-ex<br />Tauer: Vetiver Dance<br />Washington Tremlett: Royals Heroes 1805Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-54990612511551477572008-08-22T17:39:00.002+02:002008-08-22T17:42:39.069+02:00Serge Lutens: Tubereuse CriminelleAlltså jag vet inte med den där bensinen eller vad det är folk brukar påstå att Tubereuse Criminelle luktar, jag tycker mest bara att den luktar tuggummi. Urk. Eller okej, kanske litet lösningsmedel också, som att sniffa en silverpenna. Och det går aldrig bort, den där tuberosen som ska dyka upp efteråt känner jag inte mycket av. Visst, det finns någon slags på samma gång blaskig och syntetiskt sötsliskig blomnot vid sidan av silverpennan och tuggummit, men det sker ingen utveckling att tala om. Jag erkänner mig besegrad: jag trodde mig gilla knäppa dofter men Tubereuse Criminelle är bara vidrig. Den känns infantil i all sin konstighet, inte vågad eller djärv på ett moget sätt, även om jag känner att det är dubbelmoral av mig att plötsligt lägga in en negativ värdering i infantila nöjen... Men såhär då: Tubereuse Criminelle är en väldigt blonderad och väldigt gapig tonårsbrud med string som sticker upp ovanför byxorna som tuggar tuggummi med öppen mun och sprejar tags. Kriminell som i klotter, inte som i film noir. Sedan är det upp till er om ni tycker att det låter som ett fantastiskt stilideal...<br /><br />Bortskänkes: Lätt begagnade men från början endast halvfulla prover av Tubereuse Criminelle, Iris Silver Mist och Encens et Lavande. Först till kvarn med att kommentera!Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-61534177030631231312008-08-14T10:07:00.004+02:002008-08-22T15:31:45.995+02:00Thierry Mugler: AlienTack vare en generös läsare av bloggen (förlåt, tack Annelie ska det ju vara!) fick jag ett prov av Thierry Muglers Alien. Jag har ofta sett doften utan att ha övervägt att testa den, förrän jag såg någon rekommendera den som en bra och udda jasmindoft och blev litet nyfiken. På papper verkade den också övervägande blommig, men det som slår mig när jag testar den på huden är hur mycket den har gemensamt med A Men. Om jag skulle gissa skulle jag tro att A Men var herrversionen av Alien, inte Angel. De delar samma torrt aromatiska (inte mustiga eller jordiga!) patchouliackord, men i stället för lavendel och kaffe dekoreras Alien av något i stil med mandarin och jasmin. (B Men är också uppbyggd på en snarlik bas men med fruktigare och vattnigare toppnoter - tyvärr inte den utlovade rabarbern.) Det är svårt att hitta några utförliga notlistor så jag vet inte exakt vad det ska föreställa.<br /><br />Både blom- och citrusnoten är hur som helst utpräglat syntetiska, sådär onaturligt svala, starka, rena och klara som är så vanligt bland massmarknadsparfym (tänk Burberry till exempel). Jag har ofta svårt för den typen av dofter men inte i Alien. Det passar ju tvärtom utmärkt att en doft med det namnet är litet stålkall, kemiskt ren och hermetiskt tillsluten från kontamination av organiska doftmolekyler. De noter jag hittade säger något om ett solackord, och ja, det är något lysande över Alien, men snarare vitt månljus över karga månkratrar (den jordande patchoulibasen). Cashmere nämns också, och även om jag inte uppfattar doften som varm eller gosig så har den något av en cashmerens behagliga lenhet. En svalt elegant vit cashmerekofta.<br /><br />Så värst underlig eller originell finner jag inte doften, trots talet om månkratrar - tror den ska ha ett rykte i den stilen, som svårburen? Den känns snarare bekant, som om jag har känt den på många människor, men kanske är det bara likheten med andra dofter. Hur som helst finner jag den väldigt tilltalande - på något sätt samtidigt lugnande och skärpande, chic utan att kännas för "uppklädd", en doft man kan bära när som helst utan anstränging men ändå långt ifrån typiska "comfort scents"...<br /><br />Flankern Alien Eau Luminiscente i lika gräslig orange flaska som det violetta originalet är gräsligt är också helt okej. Förutsägbart nog är den "fräschare" med mer betoning på citrus (mandarin) och mindre på blommor och basnoter.<br /><br />Bortskänkes: prover av Ivoire de Balmain och Fendi.Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-1394241283567056982008-08-07T08:59:00.004+02:002008-08-07T09:24:16.354+02:00Miller Harris: Fleurs de SelDen underbare britten Lee, som tyvärr inte längre skriver för <a href="http://perfumeposse.com/2007/06/26/20-fumes-in-few-words/">Perfume Posse</a>, beskrev Fleurs de Sel som "Miss C. Sage goes to visit holistic uncle Sam Salt at the seaside for some shoulder salve." Det är en träffande beskrivning, eftersom Fleurs de Sel är olik det mesta andra i parfymväg. Han tyckte att den påminde for mycket om ett spa och jag var beredd att hålla med, särskilt med tanke på att jag har dåliga erfarenheter av salvia som parfymnot. Å andra sidan älskar jag timjan och rosmarin och Fleurs de Sel är inte sådar tätt, dovt, bittert örtig som dofter i genren aromaterapi/hälsokostaffär brukar vara. Den tar det "hälsosamma och naturliga" temat men gör det elegant lätt och transparent på nischparfymvis. Doften är aromatiskt örtig på ett stramt, inte strävt, torrt, inte unket, sätt. Och saltet är bara salt, utan läbbiga alger eller syntetisk havsbris, och därmed härligt uppfriskande. Det märks att Fleurs de Sel är inspirerad av saltgruvor snarare än av havssalt.<br /><br />När jag först testade Fleurs de Sel tyckte jag att den var mer intressant än tilltalande och att Sel de Vetiver nog var den enda saltstänkta doft jag behövde. Men i sommar har jag känt ett sug efter salta dofter och de två är så olika att jag skulle vilja ha flaskor av båda: Sel de Vetiver våt och grön, Fleurs de Sel torr och brun. Det är definitivt en brun doft, örtig men inte grön. Jag föreställer mig den som kryddväxter sönderbrända av solen på sprucken sandjord täckt med ett lager salt. Den påminner mig också om de örtagårdar omgivna av tjärade plank som är så vanliga i York - inte nytjärade plank utan gamla grånade som avger en subtilt saltig doft i solgass (eller så är det bara associationen mellan tjära, båtar och hav). Namnets blommor (iris, narciss, ros) urskiljer jag inte annat än som en smakfullt återhållen sötma, däremot känner jag en skymt av basnoterna trä och vetiver.<br /><br />Fleurs de Sel tillhör kollektionen Nouvelle Edition som endast säljs i Miller Harris egna butiker och på hemsidan, men det är en sanning med modifikation. Harrods har nämligen fått tillåtelse att ta in en parfym ur denna kollektion utöver de vanliga, och sist jag var där var denna enda Fleurs de Sel.<br /><br />Som ett tips till de som inte är beredda att punga upp för Fleurs de Sel: YSL Rive Gauche pour homme är en okej ersättning. Den inleds aggressivt metalliskt, men den metalliska kylan mjuknar efterhand till en saltighet som i kombination med örter paminner om Fleurs de Sel. Örterna i Rive Gauche känns dock inte lika "äkta" och distinkta utan mer som en klassisk örtig/träig herrdoft - lite ettrig, lite unken - och överlag är doften mindre "naturlig" och mer "parfymig". Den har också något av den där svala, vattniga tonen som är så typisk i herrparfymer, vilket får saltet i den att kännas mer som havsbris. Personligen föredrar jag den varmare, torrare och mer karakteristiska Fleurs de Sel tillräckligt mycket för att köpa den dyrare doften om jag köper någon. Ska det vara så ska det vara. Men Rive Gauche är tillräckligt lik för att heta "Fleurs de Sel pour homme" i stället. (Damversionen av Rive Gauche är en helt annan femma, en otäck röra av värsta sortens skarp "gammal parfym", rotselleri, fänkal och trolldeg...)<br /><br />Bortskänkes: En stor samling prover ur Dawn Spencer Hurwitz dyrare Parfums de Beaux Arts-kollektion: Arome d'Egypt, Cimabue, Eau de Vie, Giardini Segreti, Jitterbug, Piment et Chocolat, Sienna och Umber. De här proverna är rätt dyra så passa på - först till kvarn med att kommentera som vanligt!Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-9792657024902000752008-07-22T19:22:00.004+02:002008-08-07T08:53:20.444+02:00Editions de Parfums Frederic MalleAngéliques sous la pluie: Jag vet inte hur angelika (eller kvanne) luktar, så för mig är Angéliques sous la pluie främst en pust av enbär (en i mitt tycke förbisedd doftnot) som mjuknar till en varm, kryddig cedertränot. Möjligen kan jag urskilja en viss grön beska som kan vara blomnoten. Trots namnet - angelikor i regnet - frammanar doften inte någon känsla av regnvädersdag, då den snarare är varm och torr. Den är också undflyende och kortlivad - jag undrar just om jag är luktblind för något i den?<br /><br />Bigarade Concentrée: Jag bad om ett prov av den uppfriskande skalbeska citruscologne Cologne Bigarade när jag var på Les Senteurs (och köpte Five O'Clock Au Gingembre, mmm!) men de hade för lite kvar i testern för att göra ett prov så jag fick i stället Bigarade Concentrée, som luktade mycket mörkare, bittrare och kryddigare och knappt alls citrusigt ur flaskan. På huden har den dock samma härliga chock av citrusskal - "bitter orange", men det skulle kunna vara citronskal också. Basen är kryddig på ett varmt, sött sätt snarare än på det strama, bittra sätt som är typiskt för herrcologner, och effekten påminner om en syrlig fruktkompott eller bärpaj kryddad med kanel och kryddnejlika. Några kryddnoter finns dock inte listade så den kryddiga värmen måste komma från hö och cederträ. Doften genomgår en ovanlig utveckling - den blir transparentare, mindre "tät", på ett sätt som gör att den framstår mindre som en gourmetdoft och mer som en grön doft. Nu kan man urskilja att sötman är en blommig sötma, fast jag skulle ha gissat på jasmin snarare än den angivna rosen. Sedan falnar sötman och kryddigheten helt och doften slutar i en viskning av grön citruscologne - det känns nästan som att den går baklänges eftersom det som logiskt borde vara basnoter försvinner först medan typiska toppnoter blir kvar!<br /><br />Carnal Flower: Jag tycker i de flesta fall direkt illa om vita blomdofter, så det får nog ses som ett tecken på Carnal Flowers storhet att den luktar utpräglat som en Stor Vit Blomdoft utan att ha något av de vaxiga, akvatiska, ruttnande, tvåliga eller bara billigt fejktropiska inslag jag avskyr i de flesta dylika. Jag tror att det till största delen hänger på att doften inte är sval, som de allra flesta vita blomdofter, utan varm och gjord för att gifta sig med hudkemin, i stället för att antingen bli dålig och fadd i reaktion med kroppsvärmen eller bara sitta där som ett artificiellt kyligt och "fräscht" tillägg som skär sig med kroppslukten (som jag uppfattar att nästan alla massmarknadsparfymer gör). Att doften är varm, krämig och en aning pudrig snarare än kall och vattnig gör att jag inte uppfattar den där gröna kryddigheten i blomnoten som förruttnelsens pikanta skärpa. Det kan också vara så att min tolerans för just tuberos är högre än för exempelvis vita liljor, som jag hyser en brinnande avsky för. Jag övervägde trots allt att behålla mitt prov av Diptyques lättviktiga men för all del vackra tuberosdoft Do Son. Det föll på att den inte alls kändes som jag, och det gör inte Carnal Flower heller, men jag kan inte förneka doftens skönhet och storhet. Jag trodde inte att jag skulla känna för att lukta som ett fång gammaldags feminina vita blommor med mindre än att jag blev bjuden på bal på slottet, men faktum är att jag kommer på mig själv med att längta efter Carnal Flower mest hela tiden. Dess varma blomnot matchar oväntat bra till kylig vårgrönska, även om jag bara ska till affären och inte bär någon matchande balklänning. Uppmuntrad av framgången med Carnal Flower kände jag en viss plikt att utforska resten av tuberosdofternas hall of fame - Robert Piguet Fracas och Serge Lutens Tubereuse Criminelle - men de påminde mig bägge om allt jag avskyr med blomdofter.<br /><br />Cologne Bigarade: Cologne Bigarade och Bigarade Concentrée luktar väldigt olika ur flaskan - colognen citrusigare och concentréen kryddigare - men på huden är de så gott som identiska. Cologne Bigarade har samma citrusnot av skal snarare än saft och samma varma, söta, kryddiga toner som påminner mig om vintriga nejlikeapelsiner snarare än somriga citruscologner. Cologne Bigarade är lättare men har samma "omvända" utveckling från kryddig toppnot till ett sista spår av friskare citrus. När jag testar dem sida vid sida på varsin handled känns den inledande citrusnoten i Cologne Bigarade saftigare och "gulare" än Bigarade Concentrées apelsinskal. Colognen är också transparentare medan concentréen har mer av nästan marsipanartad bittersötma.<br /><br />En Passant: Den legendariska En Passant som jag har varit nyfiken på så länge men avstått ifrån på grund av skräck för gurk- och vattennoterna... För mig är det inget doftäventyr med nybakat bröd, utan helt enkelt en trogen vit syréndoft, och vackert så. Det är verkligen vita syréner - skira och lite "inbyggt" vattniga men ändå med ett visst "bett" som syréner har - inte den där tunga, kryddigt skarpa honungssötman i lila syréner. Eller möjligen halvutslagna lila syréner på avstånd en regnig morgon. Det doftar som syréner i regn, inte syréner i sol - jag kan mycket väl vara influerad av tidigare recensioner men jag ser regntunga blomklasar och nedfallna blommor på våt asfalt framför mig. På grund av den där naturtrogna lilla skärpan som syréner har kan En Passant möjligen bli enerverande eller till och med huvudvärksframkallande i längden trots sin transparens - precis som en bukett syréner inomhus kan bli det hur gott de än doftar. Fast det kan bero på att jag sitter med näsan klistrad mot handleden - det inträffar troligen inte om man bara känner en pust av doften stiga upp från huden då och då...<br /><br />French Lover: Min klichébild av en fransk älskare är långt ifrån en sådan karlakarl som den här doften antyder. Ur svensk klyschhorisont kanske en spansk eller grekisk älskare med ordentligt med hår på bröstet skulle passa bättre, men French Lovers manlighet är inte tillräckligt slipprigt förförisk för det heller. I USA heter doften Bois d'Ombrie för att inte skrämma bort frankofober, och jag är inte så säker på att bilden av en snigelätande, pladdrande neurotiker med en baguett i armhålan går hem i Sverige heller. Därför presenterar jag härmed ett nytt namn speciellt anpassat för den svenska marknaden: NORRLÄNDSK ÄLSKARE. Sten-Åkes stora passion här i livet är trä. Han jobbar på sågverk och har en svarv i hobbyrummet. På lördagkvällarna drar han på sig finskjortan och går ut på danslokal, men törs inte dansa för att inte verka omanlig. Hans förförelsestrategi går ut på att placera en drink framför den utvalda under tystnad och vänta och se om han blir örfilad. Till fest har han en olycklig vana att hälla på sig för mycket av den billiga aftershave han fick i present på åttiotalet, men lyckligtvis är han typen som svettas bort alla parfymer på nolltid. När det aggressivt akvatiska rakvattnet dunstat bort kommer den varma, trygga doften av nysågat trä som alltid omger Sten-Åke till sin rätt. Om du faller för hans tystlåtna charm och lutar dig riktigt nära under tryckaren du har tjatat till dig kan du ana en skymt av granskog, brandrök och varghund...<br /><br />Iris Poudre: När jag testade Iris Poudre på papper uppfattade jag den som en härligt krämig och pudrig irisdoft, en riktig "comfort scent", men på min hud är den dessvärre betydligt mindre inbjudande. Dels visar sig irisen från sin mest rotiga, jordiga, vattniga, svala sida, och dels har doften tyvärr en viss "plastig" känsla - skarp och frånstötande. Sammantaget ger det lite av den där känslan av att andas in schampo och känna parfymsmaken i munnen, fast baserad på en tveklöst högkvalitativ iris i stället för någon av de vanliga fruktnoterna. Den blir varmare och pudrigare efterhand, men inte på det där underbara krämiga sättet jag uppfattade på papper utan skarpt aldehydiskt. Jag har en naggande känsla av att den här doften skulle kunna vara fantastisk - på någon annan.<br /><br />Lys Méditerranée: Jag gillar i normala fall inte liljedofter, som oftast framstår som kalla, vattniga, vaxiga och färdiga for komposten. DK Gold finner jag till exempel outhärdligt vidrig. Undantagen är Penhaligon's trevligt saffransvarma Lily & Spice och Lys Méditerranée. Frederic Malles liljedoft skiljer sig från andra liljedofter på samma satt som Carnal Flower skiljer sig från andra tuberosdofter: genom att vara varm, fyllig och mjuk i stället för sval, transparent och vass. Blomnoten är klart identifierbar som lilja, men nektargyllene och pollenpudrig i stället för med den där frånstötande på samma gång plastiga och förruttnande dödsbleka känslan. Den ska ocksa ha inslag av saltstänk, men de är tydligare på pappret än på huden. Den lilla saltighet jag kan urskilja (säkert bara for att jag vet att den ska finnas där) är len som saltigheten i Inekes After my own heart och har inte mycket med vare sig hav eller mer traditionella havsbrisdofter att göra. Den ger dock en viss fräschör till den melonartade unkenhet som finns naturligt i lilja, och jag kan tänka mig att Lys Méditerranée skulle harmoniera lika fint med doften från havet som Carnal Flower gör med regndrypande grönska. Se där, ännu en blomnot Frederic Malle lyckas få mig att uppskatta mot alla odds!<br /><br />Outrageous! Jo, alla de som säger att det är "outrageous" att Frederic Malle släpper något sådant här har rätt... Kanske är det avsiktligt, namnet som en provokativ blinkning till konnäsörerna? Outrageous! inleds med duschgel med anis, sådär typiskt "fräscht"-men-inte-egentligen. Redan här anas en viss sliskighet som sedan blommar ut i en formlig orgie av pudrig, mjölkig apelsinblom som påminner starkt om Fleur de Male - och inte på ett bra sätt... Basnoten är det bästa med doften - en varm, fyllig tränot jag finner enormt tilltalande, men knappast värd att genomlida topp- och hjärtnoterna för.<br /><br />Un Fleur de Cassie: Un Fleur de Cassie ska påminna om trettiotalets vågade damparfymer, och jo, nog är det något klassiskt över denna doft, nästan lite "Caron light". En lätt "unken" blomdoft (jasmin, nejlika, mimosa, akacia...) med ett lite kryddigt inslag, inte i min smak dock. Jag tror att det kan vara mimosan som är boven, jag gillar verkligen inte mimosa.<br /><br />Une rose: Till att börja med luktar Une rose som namnet antyder: stora, tunga, berusande, djuprosa rosor. Men snabbt utvecklar doften den där pudriga tvålskärpan och torkade potpourrinoten jag har så svårt för i de flesta rosendofter. Delvis kan jag kanske skylla på inslaget av geranium (näva?), en not jag inte alls är förtjust i. Efterhand förlorar dock skärpan sitt bett och doften blir i stället syrlig, som om man pressat rosor med de gröna bladen och allt. Den syrligt gröna och liksom lite svettiga tonen påminner mig om den gröna/animaliska ljuvligheten Bandit. Kanske är det "tryffelackordet" och/eller "vindräggen" som kommer fram. För min del är det dock knappast värt att genomlida roshelvetet för...<br /><br />Vetiver Extraordinaire: Det här är den mörka, rotiga, jordiga, rökiga sidan av vetiver, fast i en ovanligt transparent och vattensval version. Doften kan klassas som "lätt" utan att på minsta vis påminna om mesigt citrusiga och gröna vetiverversioner. Jaha, det luktar vetiver, vetiver och åter vetiver helt enkelt - det har förlorat nyhetens behag för mig. Jag för provet till vetiversamlingen, men eftersom jag har en gigantisk flaska av Guerlains Vetiver känner jag inte något behov av mer.<br /><br />Bortskänkes: Mina lätt begagnade (men från början endast halvfulla) prover av Iris Poudre, Outrageous!, Une fleur de cassie och Une rose. Och är det någon annan Frederic Malle-doft du är ute efter så skickar de generösa sprejprover av de två dofter de rekommenderar om man fyller i dofttestet på hemsidan!Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-84827328073915894012008-06-23T03:45:00.002+02:002008-06-23T03:48:32.946+02:00Tauer PerfumesIncense extrême: Incense extrême beskrivs som en minimalistisk, kubistisk rökelsedoft med en extremt hög koncentration av ett visst frankincense-extrakt. Det här är ingen unken kyrkrökelse som Messe de Minuit, men inte heller så utpräglat färskt träig som Incense rosé. Den drar mer åt det stramt dammtorra och askgrå, men med en aromatisk, nästan örtig, kryddighet som piggar upp. Any Tauer beskriver den som en röd doft, men jag ser den på sin höjd som murrigt brunröd. För att framstå som klarröd hade den behövt vara helt igenom het, men den kryddiga, rökiga hettan i doften uppvägs av en viss metallisk kyla som jag tyvärr uppfattar som litet "parfymerad" eller schampoaktig, en sådan där sval doft man kan känna på tungan. Om jag skulle sammanfatta doften i ett ord skulle det vara sträv: den känns litet som sandpapper, asfalt eller en skrovlig betongvägg. Det är inte nödvändigtvis ett negativt omdöme, men överlag känns doften litet väl oinsmickrande avskalad för min smak. Dessutom har den som så många andra rökelsedofter noll "sillage", och/eller innehåller något som jag lätt blir tillfälligt luktblind för.<br /><br />Incense rosé: Incense rosé är en alldeles underbar doft som jag blir glad av att känna. Rökelsenoten är härligt träig och frisk och den diskreta rosennoten känns helt naturlig och liksom stram och saftig på en och samma gång, väldigt olik de flesta andra rosennoter i parfym och inte minst den allt annat än naturliga eller friska rosen i Le Maroc. Doften är stark utan att bli tung - den transparenta, solgassiga, rykande heta känslan av den påminner om L'air du desert marocian, med skillnaden att Incense rosé är mindre kryddigt ökentorr och i stället har en ljuvligt skogslik, kådig sötma. Den pinfärskt träiga rökelsen förstärks av cederträ och effekten är som att passera att vildrosbuskage i en tallskog en solig sommardag och få en deja vu till en katolsk kyrka. Kanske för trädoftsälskare snarare än rökelseälskare, men då tycker jag i och för sig att Avignon och Jaisalmer doftar trä och skog också. Definitivt värd ett test oavsett om du i normala fall gillar rosendofter eller inte!<br /><br />Le Maroc pour elle: Efter att ha testat (och älskat) L'air du desert marocain och Lonestar memories trodde jag mig ha prickat in Andy Tauers parfymmakarstil som torr och transparent. Sedan luktade jag på Le Maroc och Reverie au jardin och upptäckte en helt ny sida: två ogenomskinligt täta, "stumma", sötunkna dofter som påminner lite om naturliga parfymoljor i stilen (jag och naturliga parfymoljor kommer inte överens...). Jag hade trott att Le Maroc skulle påminna om L'air du desert marocain, bara med ett omvänt förhållande mellan ros och övriga ingredienser, men de är som dag och natt, och inte i samma land heller! Den "torra" ros jag älskar i Incense rosé är här helt frånvarande. Den torkade eller tvåliga ros jag brukar gnälla om är också helt frånvarande. Faktum är att jag inte kan urskilja ros över huvud taget. I stället luktar Le Maroc exakt som den sötunkna, inpyrda rökelselukten i en hippieaffär (ja jag vet att jag missbrukar "hippieaffär" som invektiv, men det är verkligen inte en doftassociation jag vill att min parfym ska förmedla!), den som är raka motsatsen till den friska, strama, träiga, kryddiga rökelsenoten i finare parfym. Le Maroc doftar inte blommor, men jag kan sträcka mig till rökelse med blomdoft. Med näsan tryckt mot huden kan jag urskilja en friskare och mer naturlig blomnot - inte ros utan snarare en söt, varm, fyllig, krämig jasmin - men det är som om denna är gömd under det där hippieaffärsackordet som är det enda jag kan urskilja en bit ifrån huden. Det är en stark doft - ett litet sprej från provet och jag kan känna den i luften hela dagen - och den förändras inte nämnvärt. Möjligen försvinner den där aningen av naturlig blommighet helt och ersätts av en aldehydiskt pudrig ton.<br /><br />Reverie au jardin: Andy Tauer i all ära, men jag tål verkligen inte Reverie au jardin, det är en av de otäckaste parfymer jag har stött på. Bara att lukta från provet får mig att rysa och göra äcklade grimaser, och då har jag ändå utstått hudtest. Jag förväntade mig inte direkt att älska doften, men jag trodde att jag skulle ogilla den för att den var för örtigt, strävt grön för min smak och hade för mycket lavendel, som inte är någon favoritnot direkt. Kanske har den för mycket lavendel, men i så fall en för mig tidigare okänd och alldeles extra ryslig inkarnation av lavendel, helt utan aromatisk fräschör. (En mer "normal", aromatisk lavendelnot kan också urskiljas som det enda som sticker ut ur den täta kompositionen.) Det som låter som en grön doft på en maskulint träig bas av noterna att döma (galbanum, gran, rökelse, vetiver...) visar sig vara en sötunken, godissliskig sörja till parfym. Den påminner mig om Michael Storers (akta er för hans dyra parfymer som luktar billigt!) vidrigt plastiga Il Giardino, men den senare har åtminstone ursäkten att vara fruktig. Var den sunkiga sötman i Reverie au jardin kommer ifrån är svårt att säga - ambrette? tonka? ros? Wunderbaum-gran? Mitt lavendelhat når nya höjder, om det nu är lavendeln man ska skylla på...<br /><br />Bortskänkes: Mina prover av Le Maroc pour elle och Reverie au jardin, generösa sprejprover direkt från Tauer Perfumes och knappt använda.Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-29621995372288818902008-06-16T20:51:00.002+02:002008-06-16T20:54:05.187+02:00Ormonde JayneIsfarkand: Isfarkand inleds ljuvligt pepprigt och fortsätter som en mycket trevlig, om än något generisk och endimensionell, peppar- och trädoft. Tyvärr är hållbarheten nästan noll - är det meningen att man ska hälla på sig den som en uppfriskande cologne? Till det här priset hade man önskat en högre koncentration och en högre grad av originalitet - Gucci pour homme räcker bra för mig, tack!<br /><br />Ormonde Man: Man och Woman är extremt snarlika dofter, med samma kombination av skarp grönska och en sötpudrig, marsipan/trolldegsaktig ton. Kombinationen av mjölkig/pudrig sötma och grönska påminner mig om fikonlövsdofter, som jag inte alls är förtjust i, och om Geir, som är en helt okej doft. Skillnaden mellan Man och Woman är att den gröna noten i Man är mer utpräglad - dock inte tillräckligt urpräglad för att inte också Man ska mjukna till något obestämbart sötunket på huden. Varifrån sötman kommer förstår jag inte alls, för de angivna noterna skriker karlakarl. Kanske är det själva den omsusade hemlocknoten, vilket skulle förklara likheten mellan dofterna?<br /><br />Ormonde Woman: Ormonde Woman är en hyllad doft, men jag är skeptisk. För mig luktar den mest godissliskigt med en lättflyktig grön toppnot som jag antar är den legendariska hemlocknoten. Eller bara gräset. Förutom fikondofter för den tankarna till Luctor et Emergos kombination av nyklippt gräs och trolldeg. Luctor et Emergos trogna tillbedjare skulle säkert gilla Ormonde Woman också, men själv förstår jag mig inte alls på den här doftgenren.<br /><br />Orris Noir: Jag gillar verkligen Orris Noir, men fråga mig inte vad den luktar! Doftnoterna smälter samman i en harmoni som är krämig, fyllig, pudrig och sensuell utan att vara animalisk. Det är en "violett" doft, en doft man tänker sig att en förmögen och sofistikerad dam bär till kvällsbruk. Den kyliga irisnoten utgör ett pikant inslag i en annars varm komposition utan att ta över, för jag gillar ju som bekant inte utpräglade irisdofter. Effekten påminner om anisnoten i L'Heure Bleue - över huvud taget har doften känsla av Guerlinade.<br /><br />Tolu: Tolu är ett underligt djur. Den inleds med att en skarp, parfymerad tvålnot och en gyllenvarm, sirapsklibbig resinnot (tolubalsam?) kämpar om herraväldet, påhejade av en i sig intressant men fullkomligt missanpassad enrisnot. Eller "kämpar" är egentligen fel ord, jag säger det för att jag inte tycker att noterna går ihop, men de två huvudkombattanterna förenas snarare fullkomligt, en förening som resulterar i en föga tilltalande hybrid. Ju längre doften utvecklas på huden (och här snackar vi långt efter att det kortlivade enriset har blivit ihjältrampat) desto mer slipas den ned tills vad som återstår liknar en generisk, sötunken, vaniljbaserad floriental av klassiskt snitt - något från Lancome kanske? En av de där dofterna som framkallar reaktionen "tantig!" bland fruity/floral-brudarna - "tant" som i chypretantens medelålders dotter? Omd et är så här tolubalsam luktar gillar jag inte tolubalsam.<br /><br />Bortskänkes: Mina lätt begagnade prover av Ormonde Man, Ormonde Woman och Tolu. Först till kvarn med att kommentera och säga att du vill ha dem...Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-37238909500260452772008-06-08T12:30:00.004+02:002008-06-08T12:58:25.433+02:00MazzolariLei: Lei är en trevlig kakaodoft, inte för sötsliskig utan varm och fyllig av patchouli och andra resins (översättning, någon?). Jag undrar om den har något gemensamt med den mytomspunna patchouli- och kakaodoften Borneo 1834, som jag ännu inte har lyckats lukta på? Jag har sett vitt åtskilda reaktioner på den doften, men för mig känns kombinationen kakao och patchouli given och harmonisk: bägge noterna är pudrigt varma, bittersöta, "mörkbruna"... (Den litet mer oväntade variationen choklad och jord fungerar också bra i Parfumerie Generales L'oiseau de nuit, men jag ska erkänna att det bara är något jag får ut av doften som inte reflekteras i noterna...) Leis övriga noter är laudanum, vanilj och trä, men jag kunde svära på att det finns litet uppfriskande citrus i toppnoten också. Eller om det är aldehyder - doften har en viss näskittlande tvålskärpa som ger vintagekänsla och påminner om den klassiska ambradoften Tabu. Doften är mörk och "tät" och både dessa egenskaper och kombinationen mellan gourmetnoter och resins påminner mig om Black Phoenix Alchemy Labs parfymoljor.<br /><br />Lui: Mazzolari gör dofter i klassisk snarare än modern tappning och det tycker jag att de förtjänar en eloge för. Lui är en läderdoft i den klassiska stilen - liksom "stum", dov, tät, animaliskt varm och torr på ett pudrigt sätt snarare än sträv eller rökig som de flesta moderna läderdofter. Den har inte Knize Tens strama, nästan metalliska skärpa utan påminner mer om en komposition som Tabac Blond, Pradas liknande Cuir Ambré eller kanske Miller Harris likaledes gentlemannamässiga Cuir d'Oranger. Läder står inte listat bland noterna men lenhet från sandelträ, värme från cederträ, mustighet från patchouli, bitterhet från vetiver och animaliskhet från ambergris ger tillsammans intryck av en läderdoft där man inte kan urskilja enskilda doftnoter. Ambergris ger också en litet pudrigt tvålskarp ton som känns väldigt vintage - tänk Creeds Ambre Cannelle.<br /><br />Mazzolari: Mazzolari är verkligen en udda doft, och särskilt udda för att vara ett märkes signaturdoft. Den är grön, och här snackar vi inte sådär friskt och fluffigt grön utan djupgrön! Inledningen är en moss- och galbanumchock värdig en grön chypre som Cabochard, men det som skiljer Mazzolari från en klassisk brutalchypre är framför allt inslaget av gran, en not jag känner igen från parfymoljor som Black Phoenix Alchemy Labs snarare än "riktiga" parfymer. Som doftnot inleds gran med en sötsval ton i stil med mintpastiller (granpastiller? finns det inte något sådant?) jag har litet svårt för, men den värms snart upp på huden. Noterna säger dock varken gran eller galbanum, de säger "sandelträ, vetiver, kryddor och subtila citrusiga och gröna noter". Det är helt bakvänt, det gröna ska komma först och så möjligen en aning sandelträ på slutet som avrundning: Jag tycker nästan jag anar en jordig ton av patchouli också. Doftar den skog? Mja, snarare "skog". Jag kan tänka mig att vissa skulle associera till Wunderbaums. Själv är jag dock mycket förtjust i doftens kompromisslösa våghalsighet - det här är den svartskäggige karlen i Bandits och Cabochards rövarband.<br /><br />Patchouli: Mazzolaris patchoulidoft är inte sådär jordig och mustig som exempelvis Parfumerie Generales L'Ombre Fauve. Den är snarare ett mellanting mellan Montales torra, kryddiga Patchouli Leaves och L'Artisan Parfumeurs milda gourmetartade Patchouli Patch. Noterna medger en "aning ambra", och doften utvecklar en lätt vaniljsötma som för den närmare ambradofternas domän - de fluffigt pudriga ambradofterna, snarare än de tungt sirapsklibbiga, torrt heta eller myskigt sexiga. Därmed inte sagt att det är någon kattunge till doft direkt - fans av mer mainstream "comfort scents" skulle säkert finna patchoulinoten alldeles för skarp och påträngande. Jag som är litet patchouliblasé finner snarare den här patchoulidoften mjuk, krämig och en smula endimensionell, men inte alls oäven.<br /><br />Vetiver: Mazzolaris Vetiver är ingen utpräglad vetiverdoft. Faktum är att jag bara känner en svag skymt av vetiver när doften är alldeles nyapplicerad. Snarare påminner den mig om en grönblommig chypre av den pudriga, tvåliga sorten. Faktum är att den nästan genast blir så tvålskarp på min hud att jag i stort sett inte kan utskilja några noter alls. Notlistan är inte till stor hjälp, den säger bara ospecifierad kryddor och blommor. En vild gissning från min sida är kryddnejlika och nejlika, två noter som i vanliga fall inte fungerar något vidare för mig men här är tillräckligt underkuvade av tvålnoten. Bisarrt nog tycker jag riktigt bra om doften. Lukten av tvål kan fungera uppfriskande ungefär som en grön cologne en varm dag, tänker jag mig. Och det är åtminstone en parfymerad tvål - grön och kryddig.<br /><br />Bortskänkes: Mazzolariproverna vill jag behålla, i stället skänker jag bort en annan samling prover i klassisk stil: Maitre Parfumeur et Gantier Garrigue, Patricia de Nicolai New York, Caron Third Man och Agent Provocateur. Dessutom vill jag fortfarande bli av med min fulla flaska av Demeters Banana Flambée. Specificera vilketdera du vill ha i din kommentar (bäggedera går också bra)! Och snälla människor, det är lite svårt att skicka parfymprover till någon som tingar dem i en anonym kommentar och sedan aldrig återkommer med sin adress! Är du först med att visa intresse för proverna i en kommentar är de dina, och du kan genast maila mig din postadress, innan du glömmer bort det. Mmmkay?Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-7579684462112183622008-06-02T16:14:00.002+02:002008-06-02T16:29:36.506+02:00Humiecki & Graef: SkarbPressmaterialet till Skarb går på löjeväckande om ett ackord byggt kring en mans dyrbara tårar. Eftersom mäns tårar såvitt jag vet inte skiljer sig kemiskt från någon annans infinner sig misstanken att det är en eufemism för en mans andra, ehm, dyrbara kroppsvätskor. Skarb luktar nämligen som Secretions Magnifiques med en stor slev extra salt, myrten och rökelse. Den skulle kunna vara en tilltalande, originellt saltig, komposition av gröna och träiga noter om det inte vore för det där fadda, metalliska, vattniga ackordet som får det att vända sig i magen på mig. Alla de andra noterna som skyler över det gör visserligen att den inte är hälften så fasaväckande som Secretions Magnifiques, bara lätt obehagligt. Om man inte reagerar så starkt instinktivt emot det som jag kan man nog uppskatta den här doften, särskilt om man är ett fan av saltstänkta dofter som Eau des Merveilles, Sel de Vetiver och Fleurs de Sel.<br /><br />Bortskänkes: Nyfiken? Jag skänker bort mitt prov till den som törs testa, på villkor att du skriver en rad om vad du tyckte sedan! Dessutom min fulla flaska av Demeters Banana Flambee - Elin, kommentera igen om du fortfarande vill ha den och ge mig din postaddress!Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-17245160904649953652008-05-22T18:45:00.003+02:002008-06-02T16:30:30.467+02:00Annick GoutalCe Soir Ou Jamais: I kväll eller aldrig! Doften lever upp till namnet: det är en av de få rosendofter jag uppskattar. Liksom de andra utvalda - Paestum Rose, Noir de Noir, Black Aoud, L'arte di Gucci - är det en tung rosendoft, men de saknar de övrigas mörka bas. I stället upplever jag den som en ren soliflor som perfekt fångar den söta, saftiga, djupa, nästan gourmetartade sortens rosendoft. Här finns inget spår av den tvålskärpa eller torkade potpourrinot som får mig att avsky så många andra rosenparfymer, och inte heller den lätta, fruktiga, vattniga lukt som jag ogillar i en del äkta rosensorter också. Bara drivor av djupt ceriserosa rosor och kanske en burk rosenmarmelad eller flaska rosenvatten. Jag skulle säga att den påminner om Etat Libre d'Oranges Rossy de Palma, men den har jag bara testat på papper. Tycker man om sina rosor mer oskyldigt skära kan Quel Amour! vara ett tips, jag testade den för löftet om pioner men blev besviken.<br /><br />Duel: Duel är en svalkande doft för heta sommardagar, dominerad av ett teackord som nästan känns mintigt, som mintte. Att det inte är någon faktiskt mynta med i doften kanske förklarar varför jag finner den där mintsvala tonen så behaglig. Noter som läder, tobak och mysk kan lura en att tro att doften ska vara betydligt maskulinare än vad den är; den är snarare en lätt och endimensionell unisexdoft. Den enda kopplingen till namnet är möjligen att den är gentlemannamässigt stram på ett mycket föredömligt sätt för en sommardoft, i stället för att vulgärt brassa på med akvatiska och ozoniska noter och artificiell fräschör. Känslan i doften påminner lite om colognen L'Eau de L'Artisan, men Duel är inte sådär grön som vissa tedofter kan vara utan utan mer syrligt torr, nästan på gränsen till rökig.<br /><br />Eau d'Hadrien: Ännu en läskande sommardoft, den här gången med emfas på citrus: citron och grapfrukt med uppfriskande skalbeska. Cypress ger en subtilt aromatisk ton åt doften, som jag gärna skulle ha sett mer av i utbyte mot den artificiellt, nästan akvatiskt, svala tonen. Citrusackordet är inte naturtroget syrligt och saftigt i tillräckligt många sekunder innan det plattas ut till generiskt "fräscht" och doften är på det hela taget för tunn och undflyende för att jag skulle betala för en flaska.<br /><br />Eau du Fier: Eau du Fier luktar verkligen exakt som lapsangte. "Rökt korv!" som min syster skulle utbrista. Den får högt betyg för originalitet och naturtrogenhet, men samtidigt kan jag förstå varför den är tagen ur produktion (ryktet säger att den fortfarande finns under disk i Annick Goutal-butiken i Paris). Den får mig att inse att jag faktiskt inte känner något större behov av att lukta rökt te. Doften är fascinerande snarare än tilltalande, men om du verkligen älskar att öppna en burk Lapsang Souchong och brygga en kopp rökigt te så rekommenderar jag ett test.<br /><br />Les Nuits d'Hadrien: Les Nuits d'Hadrien kombinerar frisk citrus (citron säger jag, noterna säger mandarin och clementin) och en örtkryddig ton som påminner om lavendel (fast något dylikt inte finns listat) med en orientaliskt varmsöt bas. Fougère Bengale marknadsfördes som en korsning mellan fougère och oriental, jag skulle säga att beskrivningen passar bättre in på Les Nuits d'Hadrien, eller snarare mellan aromatisk citruscologne och oriental. Balansen påminner mig om Jicky, men Les Nuits d'Hadrien har en gräsgrön not och är på det hela taget en transparentare och vattnigare doft. Basen är sensuell utan att vara utpräglat animalisk som Jickys - jag kunde gissat på spiskummin men noterna säger sandelträ, vit mysk och ambra. Jag föreställer mig Les Nuits d'Hadrien som en gul doft, från de varmt brandgula och senapsgula basnoterna till klargul citrus. Trots att den lyser som en sol motsätter jag mig inte klassificeringen av den som en "kvällsdoft" - den är en kvällsdoft för citrusälskare.<br /><br />Mandragore: I likhet med Duel kommer här ännu en uppfriskande sommardoft som inte kan leva upp till namnet. En doft döpt efter alruna borde vara mörk och mystisk, gärna med en bitter ton som inte faller vem som helst på läppen. I stället är det en lätt, rentav undflyende, cologne med anis och gröna noter. Det mest originella jag kan säga om den är att den för ett ögonblick påminde mig om färsk koriander. För all del en helt okej cologne, men synd att den ska ha sjanghajat alrunans namn och mytologi och dessutom den vackra herrversionen av flaskan i guld och purpur.<br /><br />Sables: Sables domineras av en karakteristisk torr och aromatisk not som jag antar är eternellen (det svenska namnet på denna föga romantiska prydnadsväxt som behändigt nog är torkad redan innan den plockas) Doften är lika gyllenbrun som själva vätskan och påminner mig inte om sanddyner men möjligen om torr och sprucken sandjord med härdiga buskväxter. Peppar ger kryddighet och vanilj och sandelträ en orientalisk fyllighet som i kombination med den nästan brända eternellnoten känns lite sirapsklibbig, lite som den enerverande sötman i Patchoui 24. Jag önskar att Andy Tauer hade gjort den här doften i stället, han skulle ha fångat det olfaktoriska intrycket av eterneller på sand på ett mer transparent och mindre klibbigt sätt.<br /><br />Bortskänkes: Tyvärr inget från Annick Goutal men i stället prover av Parfums MDCI Ambre Topkapi och Niki de Saint Phalle. Obs att jag troligen inte kommer hinna skicka dem innan jag åker bort en vecka, om du inte tingar dem plus ger mig din adress redan idag.Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-41283965371958587642008-05-18T13:08:00.003+02:002008-05-22T18:43:02.922+02:00Caron SmellalikesIdag skriver jag om två dofter som i mitt tycke skulle kunna höra hemma i en Caronurna. De har den där "Caronbasen", lite gammaldags mustig (nästan åt det unkna), "tät" (i motsats till transparent), sötpudrig och berusande. Först ut är...<br /><br />Laura Tonatto: Eleonora Duse. Eleonora Duse var stjärna på tiljan kring förra sekelskiftet och tyckte mycket om violer, så mycket att hon lät sy in dem i sin scenkostym och strö dem på scenen. Doften är alltså en violdoft, kanderat söt men med den där tunga, "mogna", klassiska Caronbasen (den kan även jämföras med den famösa "Guerlinaden") som gör att den inte blir lättviktigt godissliskig eller ungdomlig. Kombinationen av orientalisk värme och fyllighet i ambra och vanilj och kyliga, nästan metalliska violer känns väldigt Caronsk, tänk N'Aimez Que Moi eller French Cancan.<br /><br />Mona di Orio: Nuit Noire. Nuit Noire känns som den skulle kunna höra hemma bland klassiker som Tabac Blond och En Avion. Liksom en klassisk Caron är den komponerad så "tätt" att inga enskilda noter står ut. Liksom en Caron har den inslag av animalisk oanständighet (civet snarare än mysk), metallisk skärpa, pudriga nejlikor (blomman alltså) och varma kryddor. Och ja, som namnet antyder är det en kvällsdoft, att bära den dagtid skulle vara lite som att gå till kontoret i en urringad slinkig liten svart sak, djupröda läppar och stilettklackar. Inte för att jag avråder, men om det skulle få dig att känna dig obekväm skulle Nuit Noir dagtid också göra det.<br /><br />Båda dofterna är tilltalande, såklart, de påminner ju om klassiska Carondofter! Men det är också problemet med dem: de klassiska Carondofterna säljs ju fortfarande, varför göra kopior? Hellre det än triljoner kopior av det senaste från Britney, för all del, men ändå... Eftersom jag inte är något enorm violfan men däremot ett enormt skankfan är Nuit Noire min personliga favorit, trots brutalsågningen i Luca Turins och Tanya Sanchez "Perfumes: The Guide" (de sågade ju alla nutida versioner av Carondofter som tragisk degeneration också...)<br /><br />Bortskänkes: Idag är det en hel 30ml-flaska av Demeters Banana Flambée som ligger i potten! Det råkade vara gåvan för dagen när jag beställde därifrån - jag skulle ha väntat på något bättre... Den luktar friterad banan med kolasås och vaniljglass, eller kanske snarare den syntetiska doftversionen av dito, så om det är din kopp té eller om du känner något lämpligt barn att skänka den till - passa på!Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-66314810713980382062008-05-11T12:31:00.002+02:002008-05-11T12:35:32.854+02:00Washington Tremlett: Black TieBlack Tie inleds med en gäckande pust av saffran parad med geranium (pelargon?) och en spritig ton. Sedan blir doften hastigt varm, pudrig och tvålig, och det enda jag känner en lång stund är den paradoxalt varma, skarpa tvållukten med en underton av geranium. Det är som om man hade tvättat sig grundligt med stark tvål och sedan satt på sig en aning gammaldags örtig cologne, eller för all del helt enkelt tvättat sig grundligt med en gammaldags parfymerad tvål. Det är ingen diskret doft, jag känner den tydligt i luften omkring mig efter att ha duttat lite från mitt prov i halsgropen och armvecken. Efterhand förbyts geraniumnoten i en torkad rosennot, utan att den varma, pudriga, tvåliga basen förändras. Jag är normalt inget fan av geranium, men jag föredrar doftens mer örtiga och mindre blommiga stadium framför rosenpotpourrit. Kanske är det det den varma basen som får mig att uppskatta det - det är åtminstone inte en sådan där sval, vattnig ört- och gurkdoft jag har så svårt för. Överlag är doften originell och intressant, åtminstone för att vara en modern herrdoft - den luktar mer mormorsaktig om ni frågar mig.<br /><br /><br /><br />Bortskänkes: mitt lätt begagnade prov av Black Tie. Först till kvarn med att kommentera som vanligt!Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-31216422965350415402008-05-05T18:43:00.002+02:002008-05-05T19:34:31.263+02:00Angela Flanders, LondonNär jag besökte Angela Flanders lilla butik på Columbia road, en bra bit från Bethnal Greens tunnelbanestation, snöade det över London. Jag flög in från ett vårljummet Berlin samma förmiddag och kunde knappt tro mina ögon när vi flög in över Stansted och marken var snötäckt. Jag hade räknat med att England skulle vara ännu litet ljummare i april, och var inte klädd för snöväder. Men vackert var det, med snön som föll över vårblommorna och över Columbia Flower Market.<br /><br />Angela Flanders parfymbutik är endast öppen på söndagar, och när jag var där var hon själv i butiken, en vithårig dam, tillsammans med en yngre assistent. Hon berättade om sina dofter och småpratade med kunderna. Hennes senaste kollektion av dofter består av Oudh Noir och Figue Noir och hon sade att hon alltid själv föredragit sådana mörka och mystiska dofter och var glad att det ökade parfymintresset hade gjort att de nu går att sälja. Som föga förtjust i fikondofter ratade jag den i och för sig "mörka" i betydelsen "inte friska och gröna" men också något godissliskiga Figue Noire, som hon hade ställt upp i årets FiFi Awards med. När jag var i butiken kom det dock in en ung man som blev alldeles lyrisk över den och stod med näsan klistrad mot testremsan och utropade superlativ och nya noter han urskiljde med jämna mellanrum. Han ansåg dock inte att han kunde bära något som det inte stod "cologne" på själv, så han funderade på möjliga kvinnliga bekanta att ge bort den till.<br /><br />Enligt Angela Flanders är hennes första kollektion (den enda som finns på den sorgligt ouppdaterade hemsidan) anpassad till nittiotalets smak för lätta, fräscha och ungdomliga dofter. Jag vet inte om de passar in bland den tidens akvatiska och ozoniska dofter direkt - de känns mer klassiska, med citrus, kryddor, örter och blommor. Josephine är en trevligt pudrig men inte sliskigt kanderad viol. Det fanns även en andra kollektion bestående av soliflores (liljekonvalj, jasmin, tuberos, mimosa) och blombuketter.<br /><br />I butiken finns förutom parfymer bland annat klassiska cologner, rumsdofter och doftljus. Jag ville ha ett ljus i den mysiga citrus- krydd- och vaniljdoften Parchment, men de var slut när jag var där. Jag hade tänkt köpa något under mitt sällsynta besök, men gick därifrån bara med två parfymprover som Angela vänligt gav mig: Earl Grey och Oudh Noire.<br /><br />Earl Grey luktar inte som en kopp te, som Angela Flanders själv erkände, även om den har bergamott i toppnoten. Enligt henne komponerade hon den först som en rumsdoft för ett potpourri, men tyckte så mycket om den att den fick bli en parfym. Jag är en smula kluven till doften: jag faller verkligen för det citruskryddiga och faktiskt ganska teliknande (kanske inte Earl Grey just utan något citrusigare) första intrycket, men doften är så linjär, stark och långvarig att den kan gå mig på nerverna. Det är rosenträet som gör det. Jag känner likadant för Tam Dao, där det hjälper till att göra sandelträet riktigt lent och smörigt. Rosenträ doftar för all del gott, men det är en så aggressiv och artificiell väldoft i all sin sammetslena sötma. Det luktar "parfymerat" helt enkelt, jag vet ingen doftnot som luktar mer "parfym" än just rosenträ. Jag blir litet matt av att ha den i ett moln omkring mig hela dagen. Kanske är det egentligen rosenträets osedvanliga sillage på min hud det hänger på - för mycket av det goda? Jag är van att behöva lägga näsan mot handleden för att känna min parfym... Kanske passar den faktiskt bättre som rumsdoft av denna anledning.<br /><br />Oudh Noir är en mörk, lädrig, rökig aoud-doft, helt enkelt. Jag har inte så mycket mer att säga om den, gillar man aoud så gillar man den, men den lämnar mig märkligt oberörd. Kanske är den för endimensionell. Det är också lite dåligt med hållbarhet och sillage med tanke på att det är en så "tung" typ av doft. Jag skulle helt klart klassa den som en herrparfym på grund av frånvaron av sötma. Ingenjörn var mycket förtjust i den och tyckte att den doftade härligt träigt.<br /><br />Bortskänkes: Tyvärr inget från Angela Flanders men ett originalprov av Serge Lutens Arabie och ett sprejprov av Versace The Dreamer, bägge halvfullaSolanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-25284513191401781782008-04-25T14:06:00.002+02:002008-04-25T14:13:29.646+02:00Shoppingguide: LondonFortnum & Mason (U Piccadilly Circus): På Fortnum & Mason ligger parfymavdelningen ett par trappor upp, och har därför en betydligt mer exklusiv känsla än där den ligger på gatuplan och är full av turister. En uniformerad svart man öppnar dörren till den eleganta trapphallen och de distingerade manliga expediterna på parfymavdelningen kallar varandra "darling". Hit går man för Caronurnornas skull, och innan jag flyr landet ska jag köpa en liten flaska Tabac Blond här...<br /><br />Harrods (U Knightsbridge): Harrods är nästan labyrintartat, med parfymerna utspridda i åtminstone tre stora salar: parfym och smink, parfym och rumsdoft, bara parfym... Rumsdoftavdelningen är hyfsat välsorterad, med rumsdoft och parfymer från Miller Harris, Tocca, Diptyque, Jo Malone, Molton Brown, Penhaligon's och Floris. L'Air de Rien finns som doftljus också, och det tycker jag verkar vara en utmärkt idé med tanke på att redan parfymen påminde mig om ett mysigt inbott hem. Vad gäller Diptyque kan jag bara instämma i hyllningskören som utnämner den träiga, tryddiga, rökiga Essence of John Galliano till deras bästa doft, men den billigare brasvedsdoften Feu de bois är faktiskt inte så långt ifrån. Jag skulle vilja älska Mousses (som jag inte tror att de har här) men den är för örtig för att vara riktigt övertygande som mossdoft. Cuir (som jag inte heller tror finns på Harrods) fann jag alltför stram och kärv - om jag ska ha en läderdoft som rumsdoft ska den nog vara mer som en insutten gammal skinnfåtölj. Det motsägs dock av att jag gillar den originellt osöta läder- och gindoften 007 från Tocca. Toccas träiga ljus är överlag trevliga också.<br /><br />Harvey Nichols (U Knightsbridge): Det kan vara värt att tränga sig fram bland alla provpappersviftande expediter på Harvey Nichols inte särskilt imponerande parfymhörna i sminkhavet om man är på jakt efter The Different Company, Maitre Parfumeur et Gantier eller Etat Libre d'Orange. Jag testade Comme des Garcons 88 8 på papper och fann den värd vidare test, jag blev också påprackad ett pappersprov av Vivienne Westwoods Let it Rock, som faktiskt var riktigt tilltalande, en oanständigt myskig ambradoft.<br /><br />Les Senteurs (U Sloane Square): Den lilla parfymbutiken Les Senteurs är så chic att expediterna är fransktalande. Den ligger på Elizabeth Street, inom gångavstånd från Harrods och Harvey Nichols om man har gott om tid och inte alltför högklackade skor. Jag ser dock ingen anledning att göra den promenaden om man inte speciellt är ute efter Editions des Perfums Frederic Malle, Parfumerie Generale eller Parfums d'Empire. Jag fick dock en smärre chock när jag kom in och såg den hyllade och påstått slutsålda L'Ombre Fauve överst på hyllan. Jag frågade expediten om den inte var tagen ur produktion, men det hade hon aldrig hört talas om. Hon sade att de nyligen hade valt ut den ur Parfumerie Generales sortiment i Paris, så uppenbarligen görs den fortfarande (eller igen) i smyg... Parfumerie Generale har så mycket fuffens för sig med sina "privata kollektioner", limited editions och anonymt numrerade flaskor att man kan bli irriterad för mindre, men att L'Ombre Fauve fortfarande finns att på tag i är ju goda nyheter! Les Senteurs har den inte i sin webshop, men jag lovar att jag såg den, så det går kanske att ringa och fråga efter den... Etat Libre d'Orange finns här också, men ingen verkar ha ljusen som jag är nyfiken på. Jag blev nyfiken på Vierges et Toreros som har en intressant torr, dammig, mineralisk ton, som sanden som yr upp i tjurfäktningsarenan antar jag... Medan de flesta av Etat Libres namn och ikoner mest är pubertala är den här dock direkt stötande med sitt blodfläckade lakan, så jag är kluven...<br /><br />Liberty (U Oxford Circus): Jag kan inte vara i London utan att titta in på Liberty. Förutom Le Labo-disken finns på den lilla men välsorterade parfymavdelningen bland annat Mona di Orio, Balmain, Divine, Ineke, Ulrich Lang och Tann Rokka. Bortom Le Labo-disken finns ett rum med doftljus från bland andra Archipelago, men även en litet utbud av Demeters parfymer (säkert till ockerpriser). Diptyqueparfymerna finns också här tillsammans med ljusen, ett bättre utbud av bådadera än på Harrods. Jag ska nog hit och botanisera lite mer bland dem innan det är för sent, enligt bloggen Perfume Shrine ska flera av dem tas ur produktion...<br /><br />Parfums de Nicolai (U South Kensington): Parfums de Nicolai ligger på ett hörn av Fulham Road, egentligen med dörren mot en tvärgata. Butiken är så minimal att man lätt skulle kunna missa den, ett avlångt rum med lagom plats för en parfymhylla längs väggen, ett par kunder framför nämnda hylla och en disk med en äldre dam bakom längst inne i hörnet. Damen i fråga satte på klassisk musik när jag kom in och började titta och tystnaden i det lilla utrymmet blev tryckande. Av någon anledning var jag mest intresserad av ljusen när jag var där, men hittade inget som riktigt tilltalade mig. Cederträljuset var ungefär lika bra som alla andra cederträljus och grandoften lite för mycket sötaktigt julpotpurri. Jag frågade efter någon doft med läder i eftersom jag hade ett vagt minne av att de skulle ha ett sådant ljus, och damen trollade fram Vetyver de Java ur ett skåp. Jag köpte det, men jag kan egentligen bara rekommendera det till inbitna vetiverfans. Det är den där syrliga, rotiga sidan av vetiver som kan bli lite kvalmig. Undrar just om degraderingen till skåpet betyder att den utgår ur sortimentet eller bara att den är mindre populär? Ett plus med Parfums de Nicolais ljus är att de har lock av metall som stänger doften inne.<br /><br />Selfridges (U Bond Street): Selfridges parfymavdelning står sig bra i konkurrensen med de andra galleriorna. Den slår överlägset Debenhamns och liknande som ligger i närheten på Oxford Street. Här kan man lukta fritt på Pradas coiffret (Cuir Ambré påminner om Tabac Blond) och förutom "det vanliga" (Serge Lutens, Bond no 9, Creed, L'Artisan Parfumeur, Comme des Garcons, Tom Ford, Annick Goutal, Miller Harris...) har de även Bella Bellissima, Miller et Bertaux och D'Orsay. För tillfället - de tycks rotera de mer obskyra märkena ganska ofta.<br /><br />Bortskänkes: Lätt begagnade prover av Miller Harris Piment des Baies, Comme des garcons original och Parfumerie Generale Marylin & John.Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-42783419648235923442008-04-18T16:09:00.006+02:002008-04-18T17:55:46.072+02:00Shoppingguide: BerlinGaleria Kaufhof (s/u-bahn Alexanderplatz): Galeria Kaufhof är hyfsat välsorterad för att vara en mer normal shoppinggalleria. Om man kryssar mellan expediterna som vill pracka på en testremsor med billigt slisk så hittar man märken som Grès, Hermès, Guerlain, Serge Lutens, Creed och Etro. Jag testade Etros Gomma på huden, den luktar verkligen gummi, med inslag av vetiver och patchouli. Vill ha! Pussy Deluxe, som de skyltade med i augusti i fjol, reades nu ut på undanskymd plats. I stället skyltade de med en souvenirparfym med plastig flaska i form av radiotornet! Den fanns i herr- och damversion: herrversionen var själva essensen av generiskt fräsch , dödtrist och småäcklig herrdoft, medan damversionen var klart uthärdlig, lite citrusig/vaniljsöt i stil med Diesel Fuel for life pour femme kanske.<br /><br />Galeries Lafayette (u-bahn Französische Strasse): Parfymavdelningen på Galieries Lafayette består till största delen av diskar med "de vanliga" märkena i cirkel kring rulltrappan, dock med ovanligt bra utbud inom varje märke. Det här är det enda ställe där jag har sett Serge Lutens nya 5 O'Clock Au Gingembre, och jag testade den förstås genast på min lediga handled. Inledningen påminner lite om L'Artisan Parfumeurs Tea for two: en gourmetig tedoft med en uppfriskande not som i Tea for two är anis och i 5 O'Clock ingefära. Jag föredrar 5 O'Clock, och den blir bara bättre. Basnoterna är alldeles underbara, en perfekt balans av len träighet och sensuell myskighet. Måste absolut skaffa mer! Bland mer sällsynta märken verkar Galeries Lafayette ha riktat in sig på det allra dyraste: Clive Christian, Lalique, Micallef, Bond no 9... De hade även DelRae, och jag föll för Bois de paradis med dess frestande sötsyrliga, "vuxna" fruktnot, som gyllene nektar. Jag har bara testat den på papper, men min reaktion överensstämmer än så länge med den lyriska doftbeskrivningen på Luckyscent. På Galeries Lafayette finns även barnparfymer av märket Le Petit Prince, efter barnboken. Unisexdoften med samma namn var en trevlig men undflyende citron som jag skulle kunna tänka mig att köpa till mitt barn om jag a) hade ett och b) ansåg att barn bör parfymeras. Inget av dessa påståenden stämmer dock.<br />Om man tar rulltrappan ned från parfymavdelningen hamnar man i saluhallen med servering och diskar med kött, bröd, ost etc. Här har även det lyxiga tekompaniet Mariage Frères en hörna. Jag köpte ett doftljus i lukten Darjeeling, som enligt hemsidan ska lukta "gröna Darjeelingmandlar" (vad nu det är), hasselnötter och Muscat, och vara blommig och fruktig. Jag säger att det är en grön tedoft, frisk utan att bli mesig eller hygienproduktsfräsch. Trots att det är en så lätt doft fyller den effektivt rummet, mycket bättre än något av de andra dyra doftljus jag har (Modern Alchemy och Parfums de Nicolai). Gillar man sina doftljus mer fylliga och söta kan jag rekommendera The Rouge och Ambre The. Expediten upplyste mig även om att de hade gratis provsmakning av en ny tesort varje lördag klockan fem.<br />Galeries Lafayette ligger på Friedrichstrasse 207 och sitter på källarvåningen ihop med Quartier 206 och en mindre lyxig galleria på 205, så att man kan gå obehindrat mellan dem under gatan.<br /><br />KaDeWe (u-bahn Wittenbergplatz): Den stora shoppinggallerien är verkligen stor. Egna diskar har bland andra Tom Ford, The Different Company och Prada (med sin exklusiva coiffret inlåst under glas). På avdelningen för "internationella dofter" trängs massmarknadsparfymer med Knize. Jag var lycklig över att hitta Etienne Aigner och få testa In Leather Man och Woman. Den förstnämnda var alldeles för generiskt herrsval för min smak, men damversionen var en underbart mjuk mockadoft med en lite fruktig ton, som en bättre version av Daim Blond. Jo, bättre. Den unge mannen bakom disken för "klassiska dofter" blev lite perplex när jag påstod mig gilla herrdofter, men underhöll mig sedan med historier om alla italienska skräddare/parfymmakare som fanns representerade. Han rekommenderade Domenico Caracenis Ivy League, som är tilltalande grön men lite för unkenbitter på det där sättet örtiga dofter kan vara. Jag önskar att "örtig" oftare betydde som att inandas vilda kryddörter vid Medelhavet (toppnoten i Laura Bigottis Roma är det närmaste jag har kommit) och mer sällan otäckt surnande noter som geranium, dill, fänkål, citronmellis och mynta. Vid klassikerdisken fanns även Bois 1920 och Washington Tremlett.<br /><br />Quartier 206 (u-bahn Französische Strasse): Lyxgallerian Quartier 206 har den mest välsorterade parfymavdelning jag har besökt. Blommor, hudvård, smink, rumsdoft och parfym är inklämt på ett hörn mellan märkesbutikerna som upptar det mesta av utrymmet kring den stora trapphallen med svartvitt stengolv och läderfåtöljer och i serveringen på källarplan pianoackompanjemang, åtminstone på lördagar. Ett rätt otroligt parfymutbud står ihopträngt på två diskar som är uppdelade efter kön men låter de flesta märken stå tillsammans, så att allt från Comme des Garcons (och de hade verkligen allt, inklusive den nya Hinoki, som jag rekommenderar) står på herrdisken och allt från bl.a. Parfumerie Generale, Serge Lutens, Diptyque, L'Artisan Parfumeur och Bond no 9 står på damdisken. Etat Libre d'Orange står för sig på en egen disk. Svårigheten att få överblick över de tätpackade flaskorna och barstolarna som står uppställda framför disken antyder att det är meningen att man ska sitta still och bli servad snarare än att utforska utbudet själv, men första gången jag var där talade expediten inte engelska, så jag fick botanisera i fred. Här finns flera märken jag inte har sett någon annanstans i verkligheten: Histoires des Parfums, Nasomatto, Aftelier, Strange Invisible Perfumes... Dock inte Afterliers Tango eller Strange Invisible Perfumes Vine, som var de dofter jag var intresserad av att testa. Jag sprejade Nasomattos Absinth och Hindu Grass på varsin handled och föll för Absinth, som verkligen är unik. Jag kan inte riktigt beskriva hur, bara att den är tilltalande på ett beroendeframkallande sätt, sötsyrlig med en saftig vetivernot och en lakritsaktig ton. Det låter inte särskilt tilltalande, ens i mina öron, men det var det. På papper luktade den dock direkt illa, märkligt sötunket, och jag skulle kanske inte ha testat den på huden alls om jag inte redan hade gjort det. Hindu Grass var en trevligt jordig patchouli, men inte så olik en mängd andra patchoulidofter. Jag gick därifrån med Green, green, green and green men kunde inte låta bli att återvända nästa dag utan planer på att köpa något mer. Då var det dock en expedit som talade engelska som högg tag i mig och upplyste mig om att jag stod vid herrdisken. Jag sade att jag gillade herrdofter och hon log och svarade att det gjorde hon med, och så satte igång med sin show att spreja olika dofter på papper, lukta på dem, titta på mig och utbrista "No." eller "Yes!" innan hon överräckte dem. Det var ganska underhållande, men problemet är ju att som inbiten parfymnörd hade jag ju redan testat det mesta hon rekommenderade, och dessutom generade uppmärksamheten mig när jag inte tänkte köpa något. Hon ansåg bland annat att jag borde gilla Kyoto och Philosykos. Hennes bästa tips var Citrus paradiso från Czech & Speake, en uppfriskande skalbesk citrusdoft på en varm bas av kryddor och patchouli som jag nog aldrig skulle ha testat annars.<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg08xMGQO4rRWKgqRqWkbCy1xBazUBVV1b2ETmxoHBVLq1GQBO7_5o25HSHDATxnSi3lwkDnjj7vjAMQdREf2EJ2sCKskMAfabmsPLtKUBKfNZAOkkz0b4f1Clm_R6gCiQOpuGupQ/s1600-h/DSC_01140002.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5190588910914995490" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg08xMGQO4rRWKgqRqWkbCy1xBazUBVV1b2ETmxoHBVLq1GQBO7_5o25HSHDATxnSi3lwkDnjj7vjAMQdREf2EJ2sCKskMAfabmsPLtKUBKfNZAOkkz0b4f1Clm_R6gCiQOpuGupQ/s400/DSC_01140002.JPG" border="0" /></a> Bortskänkes: Originalprover från Diptyque, sprejade ett par gånger, i blomdofterna Do Son (tuberos) och Jardin Clos (hyacint). Den icke engelsktalande expediten på Quartier 206 kallade dem "spicy" när hon gav mig dem, hmm... (Hon beskrev även Marc Jacobs Daisy som "Cool! Jeans, yes?") Först till kvarn med att uttrycka intresse i en kommentar som vanligt!<br /><div></div>Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-29439293.post-3300825337360862192008-04-11T20:25:00.004+02:002008-04-11T21:04:34.992+02:00Shu Uemura, Amsterdam och en parfymrecensionJag var i Amsterdam ett par timmar en söndag, så jag hann inte undersöka parfymutbudet ordentligt, men jag var åtminstone inne på Shu Uemura i gallerian Magna Plaza. I stället för en stor parfym- och sminkavdelning med olika diskar för varje märke är det en liten parfymbutik med stort utbud: Robert Piguet, Hermès, Profumum, Il Profumo, Lorenzo Villoresi... Ingen möjlighet att försvinna i mängden och testa i lugn och ro - parfymerna trängs framför disken. Det första expediten gjorde när jag kom in var att påpeka uppdelningen i herr- och damdofter, som jag gladeligen ignorerade. Sedan fortsatte hon att ge mig välmenande råd med jämna mellanrum, hon var säkert uttråkad, stackarn. När jag sade att jag gillade maskulina dofter med en lädernot gav hon mig några bra rekommendationer - Les Parfums de Rosines enda herrdoft (kan rekommendera den till folk som gillar rosor), Maitre Parfumeur et Gantiers Un Parfum D'habit (helt klart värd ett test, synd bara att märket finns på så få ställen, och ofta i så litet utbud...) och Spiritus/Land ur Miller et Bertaux första kollektion om tre dofter, som hon kallade "ny". Eftersom jag redan har ett prov av den var jag mer intresserad av att testa deras Green, green, green and green, resultatet kan ni läsa om nedan. På andra handleden testade jag Eau d'Hèrmes som jag blev mycket förtjust i - kombinationen av citrusig/örtig cologne och oanständig spiskummin påminner om min älskade Jicky och vissa likheter finns även med Habit Rouge. Det blev dock inget spontaninköp av någon av dessa dofter utan i stället ett säkert kort - Bandit. Kunde fått den till ett bättre pris annorstädes men kände att jag inte kunde gå därifrån tomhänt efter all uppmärksamhet från expediten, så där lyckades hon allt...<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhD_U74tmfhZUpGTzEw1c_jriisZNNlf-litB0XpOR1xO5vCeJHPducfAUSCZKgWBNQehh4fUzPLSpwMWS88gmBz0Ee1TBqK3gT1IBbS1NRAFGpVV_j8iH_r-7TeVaIWkvxjuZywQ/s1600-h/DSC_01110001.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5188056468241857138" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhD_U74tmfhZUpGTzEw1c_jriisZNNlf-litB0XpOR1xO5vCeJHPducfAUSCZKgWBNQehh4fUzPLSpwMWS88gmBz0Ee1TBqK3gT1IBbS1NRAFGpVV_j8iH_r-7TeVaIWkvxjuZywQ/s400/DSC_01110001.JPG" border="0" /></a> Miller et Bertaux: Green, green, green and green: Efter att testat den på huden på Shu Uemura slog jag till nästa gång jag stötte på den, nämligen på den extremt välsorterade Quartier 206 i Berlin. Den finns inte längre på webbshoperna Luckyscent eller Aus liebe zum duft där jag sett den tidigare, så jag tänkte att det var bäst att passa på. Sedan stötte jag dock på Miller et Bertaux-trion på Selfridges i London, där de inte har funnits förr.<br /><br />Green, green, green and green är en underbart naturgrön doft som får mig att le lyckligt. Den är inte stiliserat örtig à la herrcologne, har inte vetiverns bett trots att ingrediensen står listad, och är inte heller citrusigt skarp som de flesta gröna dofter. I stället är den frisk och naturlig och alldeles underbart björklövsgrön. Jag vet att jag har sagt björklöv om Paul Smith Story också, men det är mycket mer utpräglat i Green, green, green and green, björken är där med trä och sav och allt, utan Storys lite aggressiva grapefruktfräschör.<br /><br />Doften är på en gång precis så grön som namnet antyder, och en trogen återgivning av den varmt rostbrunda nyansen på snöret kring kartongen. Det vill säga, den är mer "grön" i betydelsen att den doftar som att stå ute i naturen och andas in doften av vegetation, än i betydelsen att den enbart innehåller gröna noter. I själva verket har den ett starkt inslag av trä, ceder säger ingredienserna men jag känner det inte som utpräglat cederträ utan mer en mild, len tränot som är vad som blir kvar efter några timmar på huden. Doften har också en utpräglad sötma för att vara en grön doft, men det är en sötma som känns naturlig och inte fråntar doften dess friskhet - sötman i spirande grönska och nyhuggen ved.<br /><br />Green, green, green and green finns inte i någon särskild rumsdoftsversion, men jag rekommenderar att spreja den i luften (100ml-flaskan räcker för det!) för en upplyftande känsla av björkhage inomhus. Faktum är att den luktar lite som man kan föreställa sig en rökelse på ett mycket exklusivt spa med antingen japanskt eller skandinaviskt tema, blandad med allt det blonda träet i inredningen och ångan från baden. Man skulle kunna slänga ord som "meditativ" och "harmonisk" omkring sig om man var lagd åt det hållet. Jag föredrar att säga att det är en parfym som inte påminner om någon annan jag har känt och som gör mig glad.<br /><br />Bortskänkes: ett dekanterat prov av min Green, green, green and green och på det gröna temat även ett prov av Balmain Vent Vert.Solanderhttp://www.blogger.com/profile/02542273590683132160noreply@blogger.com4