Parfumerie Generale: Musc Maori

Jag måste ha missat att läsa beskrivningen av Musc Maori, eftersom namnet fick mig att anta att det skulle vara en brutal myskdoft i stil med Muscs Koublaï Khän. Möjligen snappade jag upp något om kakao och tänkte mig brutal mysk i kombination med mörk, bitter choklad, en kanske söt men mörk och fyllig gourmetdoft.

I själva verket är Musc Maori en rent sliskig gourmetdoft som ärligt talat inte känns tillräckligt sofistikerad för ett märke som Parfumerie Generale. Mysk finns det i den, men vit mysk. Sådan där sliskig, ren, artificiell mysk som inte har ett dugg med kroppsodörer att göra utan snarare hamnar i samma kategori som vanilj-, mjölk- och vita blomnoter.

Egentligen borde det inte förvåna mig, om jag bara hade läst beskrivningen ordentligt. Musc Maori är byggd på temat "svartvitt" där det vita är pudrigt söt mysk, kaffeblomma (?), vanilj, ambra och tonka och det svarta kakao. Trä ska det finns i den också, men det känner jag ingenting av. Kakaon gör en formidabel entré, riktigt mörk och bitter och pudrig mot allt det söta, som kakao pudrat över en sliskig mjölkpudding. Problemet är bara att den är spårlöst försvunnen inom loppet av några sekunder, en lättflyktig toppnot. Kvar blir bara vit, len, pudrig, sötma med den artificiella svalkan från vit mysk.

Om det är en chokladparfym du är ute efter rekommenderar jag att du sparar dina tusenlappar på att köpa den från Dream Esscents i stället. Inga vidare högkvalitativa dofter generellt sett, men just chokladparfymerna tyckte jag var oväntat "mogna" och kakaobittra i stället för den vanliga, barnsliga mjölkchokladdoften: http://dreamesscents.com/ Annars har även DSH ett urval chokladdofter i budgetklassen: https://www.dshperfumes.com/index_eo.asp

http://www.luckyscent.com//shop/detail.asp?itemid=34510&section=1

Profumum: Dulcis in Fundo

Min smak har utvecklats från söta gourmetdofter, och jag gillar generellt sett inte söta citrusnoter, bara friska som citron och lime, men Dulcis in Fundo är rätt oemotståndlig. Den doftar som en apelsindessert med riktigt mycket florsocker, marmeladgodis eller kanderade apelsiner snarare än färska. Efter toppnoten blir den en aning fadd och plastig och mindre oemotståndligt citrusig, men fortfarande en väldigt mysig, varm, söt och pudrig apelsindoft med ett starkt inslag av vaniljsocker. Den påminner om en gammal limited edition från DSH som heter Creamsicle, en liknande söt och pudrig godisapelsin, fast Creamsicle är kanske något mer gräddig eller mjölkig i tonen. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska behålla mitt prov, jag vill i regel inte sända ut sliskiga eller flickaktiga doftsignaler och jag har redan alldeles för många sådana sparade, men som "comfort scent" är den rätt idealisk. Och är du förtjust i citrus och/eller vanilj och vill dofta sött och tryggt som en kakbakande hemmafru (även om du är en hårdför karriärist) är den säkert något för dig. Den fungerar nog utmärkt som lockbete för dem vars väg till hjärtat går genom magen...

http://www.luckyscent.com/shop/detail.asp?itemid=33913&section=1

Profumum: Fumidus

Fumidus liknar ingen annan "riktig" parfym jag har stött på, ska man hitta något liknande får man söka bland obskyra, gotiska parfymoljor. Den luktar nämligen rök - inte rökelse, inte tobak, utan brandrök, med inslag av bränt gummi och rökt korv. Christopher Brosius brukar ju räknas som en excentriker i parfymvärlden, vars naturtrogna dofter är mer eller mindre obärbara som parfym, men hans hemtrevliga, sötade Burning Leaves är ingenting mot detta. Black Phoenix Alchemy Lab har ett par dofter som försöker simulera eld och rök med en liknande skarp vetiverbeska - Djinn och Brimstone - men skillnaden är att de aldrig lyckads frammana någon eld för mig, möjligen kallnad aska. Närmast kommer Under Western Stars från Alternative Breeding (som numera bara gör hemdofter), den luktar naturtrogen lägereld och har ett liknande inslag av rökt korv. Men Under Western Stars är inte hälften så brutal som Fumidus. Om den doftar som röklukten i ens hår och kläder efter att man har suttit vid en trevlig brasa och grillat korv så doftar Fumidus som om man just har blivit räddad ur ett brinnande hus, fullt av elektronik och plast.

Noterna är whisky, vetiverrot och björkbark, men det här är betydligt rökigare än den rökigaste whisky. Chocken när lukten först slår emot en liknar kanske den första klunken av en riktigt rökig, torr och brännande alkoholstark whisky, dock. Liksom smaklökarna sedan domnar av alkoholen mjuknar Fumidus något på huden, blir mindre eldsvåda och mer skarp, frisk, sträv herrparfym med riktigt mycket jordig vetiver, en aning citrusig björk och en läderaktig ton. Yatagan är en fjolla i jämförelse. (Observera att jag inte använder ordet fjolla i nedsättande bemärkelse i den här bloggen, jag älskar fjollor och försöker imitera en så gott jag kan.) De flesta normala människor vill nog inte ta i Fumidus med tång, själv bär jag den med skräckblandad förtjusning.

(Ett ofrivilligt experiment: Jag andades in doften av clementinskal samtidigt som Fumidus. Den mörka, jordiga basen var riktigt lyckad i kombination med frisk, sprudlande clementin. Kanske kan vara värt ett försök att kombinera med L'Artisan Parfumeurs Mandarine tout simplement? Eller med annan valfri frukt- eller blomparfym som kan bli lite väl mjäkig på egen hand? Jag tror nog framför allt på en kombination med citrusnoter, för att simulera en mer "normal" herrparfym i stil med Paul Smith Story, fast med en mörkare, tyngre bas.)

http://www.luckyscent.com/shop/detail.asp?itemid=33914&section=2

Heeley

Luckyscent hade en spännande påse med prover av nya dofter som jag slog till på, bland annat för att den innehöll Heeleys tre senaste. Jag hade aldrig testat något från Heeley tidigare, men en av de nya heter Cardinal och har fått fina recensioner. En annan heter Fine Leather, och det kan jag ju inte heller motstå.

Cardinal ska dofta kyrkrökelse, så jag förväntade mig något i stil med Etros Messe de Minuit och Comme des Garcons Avignon, och visst har den en liknande rökelsebas. Tyvärr har den också ett alldeles för starkt kyligt/metalliskt/tvåligt inslag för min smak, lite som Comme des Garcons Zagorsk, fast ännu värre. Nästan rengöringsprodukt faktiskt, och jag är inte den enda som tycker det. Ingredienslistan låter fantastisk - rökelse, cistus, ambra, patchouli och vetiver - så jag vet inte alls var det kommer ifrån. Här finns ju inga kyliga/tvåliga blomnoter som iris eller viol, så jag gissar att det är själva rökelsen, kanske i kombination med vetiverns fräscha skärpa. Efter några timmar på huden blir den mjukare och varmare, nästan träig och faktiskt riktigt trevlig. Efter ytterligare ett par timmar blir den rent söt, som honungsdränkt rökelse. Kanske är det ambran som gör entré. Frågan är om det är värt att genomlida toppnoterna för basnoternas skull? Jag säger ja mest för att jag så gärna vill lukta kardinal.

Fine Leather är tänkt som en diskret och sofistikerad läderdoft för en gentleman. Nu tycker inte jag att det är ett generellt problem med läderdofter att själva läderinslaget är för starkt, tvärtom tycker jag att det ofta är en ganska undflyende not som gömmer sig bakom blomnoter och annat, men det kanske är min näsa som är konstig. Och jag gillar ju maskulina dofter och rå, obscen mysk så jag har kanske ingen talan. Jag skulle gärna lukta bara som den mjuka, lena läderdoften på mina händer just nu efter att jag tagit av mig handskarna, utan andra störande noter. Fine Leather har däremot nästan bara andra noter, så till den grad att jag inte hittar lädret i den. Framför allt doftar den björk, den väldigt speciella fadda/svala/unkna doften av björksav som jag kan ha svårt för i parfym. Här håller den sig dock på mattan och är ganska charmig i kombination med svala, fräscha blomnoter som viol och mimosa. I början har blomnoterna (och kanske björken) en viss tvålig skärpa, men de blir med tiden allt sötare, samtidigt som jag äntligen tycker mig kunna ana en mycket mjuk och len lädernot. Utvecklingen påminner faktiskt om Cardinals, och de delar också egenskapen att vara riktigt långlivade på huden. Det här är doften för en mycket ung poet i studentmössa och blanksliten kostym som är ute och vandrar i en vårlig björkdunge och drömmer. Jag tänker på diktsamlingar från första halvan av 1900-talet inbundna i ljusblå pärmar med små skira blomrankor i guld och naturromantiska vinjetter med linneatuvor och svalor i soluppgången. Jag för den till samlingen av "blomdofter jag faktiskt står ut med för att de är riktade till män".

Spirit of the Tiger är inspirerad av tigerbalsam. Varför i hela friden någon skulle vilja lukta så övergår mitt förstånd. Ingen kommer att förstå att det är en parfym, vilket i och för sig inte är ett problem, men varför lura sin omgivning att man smörjt in sig med tigerbalsam? Första gången jag testade den tyckte jag att den i stort sett var en trogen återgivning av tigerbalsam: kamfer och eukalyptus (fast det är inte eukalyptus utan mint). Andra gången dominerade kryddorna, nejlika och kardemumma, så till den milda grad att min syster tyckte att det luktade "överkryddad pepparkaksdeg". Jag borde vara rätt person att uppskatta det, åtminstone kardemumman, men kryddorna är för skarpa och träigt torra, och jag blir ju som bekant äcklad av kombinationen av varma kryddnoter och kylig mint. Med några undantag uppskattar jag inte kyliga dofter över huvud taget (det vill säga det mesta som finns på, säg, Åhléns), det är något som är så väldigt fel med att en levande människa ska lukta svalt och rent och artificiellt. Jag är helt fel person att recensera den här doften eftersom jag inte begriper mig på fräscha och luftrensande halstablettsparfymer heller. Om du har vackra minnen av att smörja in dig med tigerbalsam mitt i julstöket kan det kanske vara något för dig...

http://www.luckyscent.com/shop/category.asp?section=1&categoryid=315

The Different Company: Sel de Vetiver

Sel de Vetiver är en fantastisk doft. Namnet betyder ungefär "vetiversalt" och den är känd för att vara just salt, som huden efter ett dopp i havet. Jag är skeptiskt till salt som doftnot eftersom salt inte har någon doft och jag inte tidigare stött på någon parfym som faktiskt luktar salt, bara misslyckade imitationer av havsbris.

Den skepsisen höll i sig i de första sekunderna av grapefrukt och vetiver i Sel de Vetiver. Sedan händer något rätt otroligt. En naturtrogen återgivning av havsbris med starka inslag av tång (troligen vetivern) och torr drivved uppenbarar sig. Jag är inte ens överdrivet förtjust i den verkliga doften från havet, och jag hyser ett brinnande hat till ozone/aquatics som försöker imitera den, men för Sel de Vetiver kan jag bara buga ödmjukt.

Den doftar verkligen salt, salt som blivit kvar på solvarma klippor, torr trivved och nybadad hud. Den doftar också vatten, vilket jag aldrig tidigare upplevt att en parfym lyckats med, fagra löften till trots. Hur sjutton den kan göra det med noter som grapefrukt, patchouli, kardemumma, pelargon, vetiver, iris och ylang ylang övergår mitt förstånd.

Det fungerar uppenbarligen inte på alla. Min syster sade bara "herrparfym" när jag sträckte fram handleden (hennes standardsvar är ett likgiltigt "mm", "den luktar parfym" eller "söt"). Civilingengör'n lystrade däremot genast till, luktade igen och sade att den luktade något naturligt, kanske skog. När jag föreslog strand gick hon med på det, men framför allt drivved i så fall. Den har ett inslag av trä, och det är en rätt "grön" lukt generellt för att vara en strandlukt, tack vare vetivern. Sedan sade hon att det inte luktade så salt ändå, utan att det snarare var doften av bräckt vatten. Jag håller med henne, det som upplevs som "salt" i Sel de Vetiver är nog snarare en nybadad, soltorkad känsla med inslag av torrt, grånat trä, lite bastu nästan. Den doftar strand och vatten i allmänhet, det kan lika gärna vara sötvatten, och det är kanske därför jag tycker så mycket om den. Sjöar har alltid legat mig varmare om hjärtat än hav.

http://www.luckyscent.com/shop/detail.asp?itemid=25313§ion=2&rv=on

Caron: Yatagan

Jag har hört de märkligaste saker om Yatagan. Flera recensenter på Basenotes tycker att den luktar selleri, sellerisalt, kök eller svettig kock. Jag ville prova den för att jag sett den omnämnas i samma andetag som fantastiska, dirty läderdofter i bloggar.

Själv skulle jag säga att den doftar mer tallskog än läder eller kök. Några matassociationer får jag över huvud taget, och gudskelov ingen hemsk selleri. Associationerna till svett kan jag däremot begripa, första gången jag sprejade på den uppfattade jag en mystisk underton av otvättat hår eller blöt hund. Nu är inte jag jättekänslig mot sådant, jag gillar ju mysk, men just hund är jag gärna utan både i verkligheten och i parfym. Det är dock bara en ensam hund som springer omkring i en gigantisk barrskog. Det dominerande intrycket är den friska, varma, torra doften av tall. Vetiver ger en extra dos skarp grönska och patchouli en extra mysig jordighet. På Basenotes beskrev jag det som en oklanderlig gentleman ute på jakt, som har gått sig en aning svettig och kanske luktar litet blött ylle, och vars hund springer runt benen på honom.

Min främsta invändning mot Yatagan är inte hunden i fråga utan den där fadda/unkna/sträva/syrliga örtigheten jag brukar tjata om att vintageparfymer har. Det är inte alls underligt eftersom Yatagan är från 70-talet. Den har också beskrivits som mest over the top av alla macho 70-talsdofter med bara torra, starka, råa noter och ingen fjollig sötma. Jag tycker dock inte att den luktar så fasligt mycket som Herr För-mycket-rakvatten. Kanske om den överdoseras, och kanske med manlig hudkemi (min har en tendens att lyfta fram sötma, även om vissa dofter surnar i stället). Men jag tycker att sådana machodofter brukar vara mer skriande artificiella, starkt spritiga eller doftgrans-gröna, medan Yatagan doftar mer eller mindre som äkta tallskog, varmt och naturligt. Det är till och med fjolligt solsken i skogen i fråga, och jägaren är en slätrakad gentleman i tweed, ingen skäggig skogshuggare som inte tvättat flanellskjortan sedan 1976.

http://www.fragrancenet.com/f/net/mf_items.html?cat=02524&cur_letter=y&item_type=&gender=M&gs_gen=m

Vinterdofter

Vad är en passande vinterdoft? Något kyligt, eller tvärtom något varmt att svepa in sig i som en halsduk? De flesta verkar luta åt det sistnämnda, och många vinterdofter är i själva verket juldofter med noter som gran, apelsin, kryddnejlika och kanel. Men julhelgen är över, och dagarna blir ljusare. Vad bär man för parfymer i januari och februari?

BLACK PHOENIX ALCHEMY LAB: Jacob's Ladder: Jacob's Ladder är en jul-limited edition som går att köpa januari ut. Ambra, galbanum, benzoin, ambrette och tonka ger den en varm, fyllig, exotisk, träig och en aning citrusig doft som passar bra inte bara till jul utan hela vinterhalvåret.
http://www.blackphoenixalchemylab.com/

BURBERRY: Brit Red: Jag erkänner, min första förälskelse i Brit Red har lagt sig. När jag bar den i julas tyckte jag till och med att den var litet för konventionellt parfymsliskig. Men om man gillar söta gourmet- och fruktdofter är den en av de bättre med sin krispiga, saftiga toppnot av rabarber som utvecklas till en varm och mysig doft av vanilj och pepparkaka.
http://www.parfym.se/default.asp?sida=item_show.asp?code_no=BUD004

CB I HATE PERFUME: Black March: Black March kunde inte leva upp till mina uppskruvade förväntningar. Den doftar mest av allt som en subtil version av jordnoten som är så vanlig i alternativa och gotiska parfymer. Men beskrivningen och dikten som den bygger på är fortfarande svidande vackra.
http://www.cbihateperfume.com/

DEMETER FRAGRANCE LIBRARY: Snow: Snow luktar inte direkt snö, den är inte tillräckligt kylig och ren för det. Den doftar snarare jord som tjälen precis håller på att gå ur och frostigt fjolårsgräs. Dessutom har den en parfymig touch som faktiskt gör den mer behaglig och lättburen i stället för bara syntetisk och otäck. Om man vill matcha årstiden snarare än att motverka den är den helt rätt.
http://www.demeterfragrance.com/

KARL LAGERFELD: Liquid Karl: Jag fyndade den här parfymen på rea på H&M för ett par tior, och tyckte väl ungefär att den var värd reapriset: en mysig, varm, sötkryddig doft. Det var innan jag blev intresserad av parfym, och nu när min smak har utvecklats och jag kan urskilja nyanserna som bröd och timjan uppskattar jag den mer. Jag tycker väl fortfarande inte att den är något mästerverk, framför allt är det dess sötkvalmiga unkenhet jag har svårt för. Just därför rekommenderar jag den som en vinterdoft: det är bara när vädret är allt annat än kvalmigt jag riktigt kan uppskatta den. Dessutom ger den en viss julstämning med associationer som mjuk pepparkaka, nejlikeapelsiner och varm äppelcider med kanel. Framför allt är den mjuk, mjuk och len och varm, och de som är mindre känsliga för unkenhet än jag kan säkert älska den.

L'ARTISAN PARFUMEUR: Safran troublant: Den kanske inte luktar exakt som lussekatter (jag har över huvud taget svårt att koppla samman parfymnoten saffran med kryddan) men det är en söt och varm och god doft. Kanske litet i sliskigaste laget om man har svårt för gourmetdofter, men åtminstone i toppnoten har den en nästan citrusaktig fräschör.
http://www.luckyscent.com/shop/detail.asp?itemid=15222&section=1