Spridda doftintryck

På vägen jag går nästan varje dag till universitetet finns det ett ställe som doftar så underbar gott. Det är en trädgård fylld av kryddväxter och andra aromatiska gröna örter, omgiven av ett tjärat plank. Tjäran tar verkligen kryddgårdsdoften till en högre nivå! Få parfymer kan uppnå något liknande, men det påminner faktiskt lite som Lonestar Memories.

Förresten, är det bara jag eller påminner vitpeppar och mysk om varandra? Varje gång jag öppnar en burk vitpeppar slår det mig att det luktar precis som mina djuriska myskfavoriter! Jag tror också att det är därför mysk ofta påminner mig om gamla människors bostäder, förutom den allmänt "inpyrda" tonen. Gamla använder ju ofta vitpeppar, och dessutom finmalen så att doften sprids bättre, medan trenden att övergå till svartpeppar och dessutom i kvarn har spridit sig bland yngre matlagningsintresserade. Så även till mig, jag erkänner, men egentligen tycker jag mycket bättre om vitpepparns aromatiska doft än svartpepparns mer neutrala.

Apropå peppar, jag var på den dyra hudvårdsbutiken Molton Brown och testade deras parfym Black Pepper (koriander, spiskummin, eklav, patchouli, violblad, bergamott, ingefära). Jag har hört bra saker om dess kompromisslösa kryddighet, men på mig luktade den överraskande parfymigt. Eller kanske snarare herrcolognigt. Jag förväntade mig en kryddbod och fann en gentleman, och även om jag som bekant inte har något emot gentlemän framstår doften som lite väl nyrakat och nystruken. I linje med det är den också en lättflyktig cologne som försvinner alltför snabbt från huden, om det inte är min näsa som har slutat uppfatta den. Jag tycker bättre om det kryddigare ljuset, av noterna att döma en helt annan doft (svartpeppar, galbanum, petitgrain, vetiver, basilika), men deras ljus är dyra!

Billigare doftljus (en tiondel av priset eller så, beroende på storlek) finns på Marks & Spencer, där jag till min förvåning hittade ett riktigt bra bland de sliskiga och syntetiska: Frankincense & Myrrh. Förresten var Hyacinth & Sweet Pea helt okej också, och till och med Cut Flowers fann nåd för en föga blommig typ som jag. Men alla frukt- och bärdofterna... uäh!

Harry Lehmann

I Berlin bokade jag hotell bara ett par kvarter från Harry Lehmann, den beryktade parfymbutiken som säljer sina egna dofter på lösvikt. Tydligen var detta normalt förfaringssätt en gång i tiden men nu är Harry Lehmann den enda butiken som finns kvar. Att gå in i den lilla butiken är en upplevelse, större delen av den är fylld med konstgjorda blommor, men på diskar och hyllor står parfymerna uppradade: cologner i tappkranar, parfymer i enorma glasflaskor med propp, och så färdiga flaskor till salu. Finns inte den doft man önskar färdig så hälls den upp åt en medan man väntar. Jag möttes av en mycket vänlig äldre gentleman som påstod sig inte kunna engelska. Det verkade dock vara falsk blygsamhet, för vi hade inga problem att kommunicera. Han kanske inte hade klarat att diskutera doftnoter i detalj, men han rekommenderade doften Tulpe (tulpan, antar jag), som han kallade "väldigt intressant". Jag är dock inte böjd att hålla med, jag minns den inte ens men har för mig att det var en söt, fruktig, lätt akvatisk blomdoft. I stället köpte jag:

Bellaria: Beskrivs som "blommig, grön och lätt". Jag uppfattar den som en klassisk ungflickschypre, grönblommig med sötma. Absolut inget i stil med de gröna, citrusiga, akvatiskt "fräscha" dofterna av idag, tonåringen-på-gatan skulle nog finna den tantig och unken. Som chypre betraktad är den dock lätt, frisk och ungdomlig.

Habanera: Beskrivs som en balsamisk tobaksdoft. En rätt trogen kopia av Habanita, en söt, varm, stark tobaksdoft av klassiskt snitt.

Lambada: Beskrivs som en "erogen" blomdoft. Den här var jag lite tveksam om, men ingenjörn gillade den. Jag vet dock inte om jag vågar använda den, för dagen efter hon hade den på sig fick hon sitt livs värsta allergichock, troligen en korsreaktion mellan doften (en av de få okända substanser hon hade utsatt sig för de senaste dagarna) och något annat. Hennes kända allergi är hasselnötter, och det är ju möjligt att doften innehåller essens av det eller någon närbesläktad växt. Troligare är kanske att boven är några hudirriterande kryddor som traditionellt använts som afrodisiaka, till exempel kanel och kryddnejlika. Om jag inte använder den missar jag inte direkt något, den luktar rätt intressant och obestämbart ur flaskan men jag minns den som en tung och plastig kryddig vanilj av standardtyp på ingenjörn.

Russisch Juchten: Beskrivs som varm och kryddig. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den, förutom som en torr och osöt doft som känns väldigt vintage. Kanske en lädrig, kryddig chypre? Sannolikt menad som en herrdoft.

Sandelholz: Beskrivs som en trädoft, men jag skulle hävda att det inte är den träiga sidan av sandelträ som framhävs. En stark, söt, len, smörig sandelträdoft så god som någon annan.

Singapore Patchouly: Vad kan würziger betyda? Korvig? Skämt åsido, inte den bästa patchouli jag har luktat på, men väl värd sitt pris. Mer mustig hippieaffär än den där torra, strama, jordiga aspekten av patchouli jag tycker bäst om.

Jag kan egentligen inte tyska, så de officiella beskrivningarna är översatta lite på måfå. Jag gillade även Hyazinthe, en trogen hyacintdoft, men ingenjörn sade nej och jag använder ändå blomdofter så sällan så jag avstod. Jasmin kan kanske falla en del jasminfans i smaken, men den hade alldeles för mycket av jasminens skarpa, förruttnade/kemiska sida för mig. Maiglöckchen har jag för mig gjorde mig besviken som liljekonvaljdoft. Jag hade sett fram emot Chypre och Fougère, men de var för skarpt, strävt, surt örtiga för min smak. Nelke var en trevlig nejlika som även ingenjörn gillade, men jag kände inte riktigt att jag behövde en ren nejlikedoft. Noten blir vanligtvis för torr och sträv på min hud, liksom kanel. Ambra funderade jag på, men sedan bestämde jag mig för att den var för söt och att jag har tillräckligt många bättre ambradofter med tanke på mitt falnande intresse för doftnoten. Roter Mohn var en kryddig oriental alltför snarlik patchoulin för att vara värd ett inköp. Point of No Return minns jag som väldigt, tja, maskulin. L'Avion är ju troligen deras kopia av En Avion, som jag tyvärr inte hade i färskt minne när jag luktade på den, men jag tror inte att likheten var slående.

Jag undrar hur gamla parfymrecepten är? Vissa dofter är ju nytillkomna eller omformulerade, men några borde åtminstone kunna vara uppemot åttio år gamla. Jag gillar många av dofternas traditionella stil, de är överlag ganska tunga och starka och flera är chyprevariationer. Allt som allt kanske upplevelsen av att besöka butiken är större än doftupplevelserna, men man har råd att köpa med sig några dofter som souvenir! Om du är i Berlin, ta S-Bahn till Charlottenburg eller U-Bahn till Wilmersdorfe Strasse och titta in! Adressen är Kantstrasse 106. De säljer även dofter per postorder, men hemsidan är endast på tyska.

Parfymskyltfönstret, det andra var för blommor.

Priserna på de stora flaskorna anger priset för 10g parfym utan flaska, man kan ta med sin egen och få fylld.

En närbild på flaskorna, jag köpte parfym i sådana små tiogramsflaskor som står längst fram. Bakom dem syns hundragramsflaskor för cologner. Priserna är i euro, här inklusive flaska.

Hela butiken: parfym och konstgjorda blommor. Tavlorna i skyltfönstret är gamla fotografier av butiken, som öppnade 1928.

Reines Kölnisch Wasser, Russische, Wasch, Vamos, Laguna, Titano Man, Santanyi, Eau de Berlin, Mirage, Sandelwasser, Roter Mohn, Sminta, Verité, St. Tropez, Point of No Return, Bandarabas... Jag ångrar att jag inte luktade på colognerna.

Tillbaka från de döda...

...eller rättare sagt från min semester och sommarkurs och installerad i York. Så väldigt mycket parfymshopping blev det inte under semestern, men här är i alla fall några intryck:

I Berlin besökte jag de stora varuhusen KaDeWe, Galeries Lafayette och Galeria Kaufhof, däremot inte den mer välsorterade och exklusiva Quartier 206. De tre besökta hade ungefär samma sortiment med bland annat Serge Lutens, Etro och Creed, däremot inte L'Artisan Parfumeur som jag spanade särskilt efter. Den största parfymbutiksupplevelsen i Berlin var helt klart Harry Lehmann, som förtjänar ett eget inlägg.

KaDeWe ser väldigt snofsigt ut men är tjockt med turister, och därför blir man heller inte utstirrad av butiksbiträden som tycker att man inte är fin nog. Ett par av dem frågade om jag letade efter något särskilt när jag snokade runt bland de mer exklusiva märkena, men på ett tillmötesgående sätt, inte som om de ville avskräcka mig från att botanisera på egen hand. Det enda märke som det verkade som att man måste be om över disk var Tom Ford. Jag fick äntligen tillfälle att lukta på Guerlains herrklassiker Vetiver och Habit Rouge, och gillade båda skarpt. Jag hittade också Acqua di Biellas Bursch, en rabarberdoft i herrtappning som jag länge varit nyfiken på. Helt klart värd en närmare undersökning! Jag fastnade också för Etros Gomma, som verkligen luktar gummi. Den skulle platsa bland dofter som Comme des Garcons Synthetic-serie och Andy Tauers Lonestar Memories.

Galeries Lafayette är snäppet snobbigare, och med mindre utbud. De har dock superdyra Micallef. Jag luktade i stället på Miller Harris Terre de Bois, en mycket trevlig citrusig skogsdoft.

Galeria Kaufhof har liknande utbud men känns annars mer som ett vanligt Åhléns där man får vandra runt och sniffa helt ostörd även på de mer exklusiva märkena. Den mest påflugna personalen var en kvinna som stod och delade ut testremsor med (observera att hon inte sprejade ned intet ont ananade förbipasserande!) den nya doften Pussy Deluxe! Det tyckte jag och ingenjörn var så hysteriskt att vi nästan skulle ha köpt den om det inte vore för att själva doften var en generiskt sliskig bubbelgumslukt (enligt hemsidan citron, jordgubb, jasmin, iris, syrén och choklad) utan minsta antydan till myskig fittodör. Designen i rosa med en söt kissemiss avslöjade också att målgruppen var tonårsbrudar, men säg den ömma moder som köper Pussy till sin dotter i julklapp! Vi botaniserade i stället i Guerlains Acqua Allegoria-serie. Ingenjörn tjusades av de naturtrogna röda vinbären i Grosellina, men efter en stund på testremsan förlorade doften sin fräschör och påminde möjligen om sötade svarta vinbär. Mandarine-basilic är en ordinär, lätt plastig, hygienproduktscitrus utan antydan till basilika, och Herba Fresca är allt det jag ogillar i vissa örtdofter: sträv, sur, unken och allt annat än frisk! På Serge Lutens-fronten blev ingenjörn mycket betuttad i Rousse, både omedelbart och senare då jag räckte henne testremsan utan att säga vad det var. Själv tycker jag ärligt talat mest den luktar Big Red, kanel är inte min vän i parfym hur mycket jag än gillar kryddan. Vi kunde dock enas i vår hjärtliga avsky för den illande söta, starka, nästan urinliknande honungslukten Miel de Bois. Och apropå urin, Kourus luktar pissoar och herrarnas duschrum! Jag gillar vanligtvis lite smutsiga kroppslukter i parfym, men både Kourus och Body Kourus är enbart vidriga, den värsta aspekten av kroppslukt parad med värsta sortens "fräsch" herrparfym för att skyla över eländet. Kanske att de kan framkalla vissa angenäma associationer bland bögar, men bortsett från det ser jag inte vad som lockar. På Hermèshyllan fastnade jag för Equipage och Terre d'Hermes, ännu ett par klassiska herrdofter.

De hastiga stoppen i Brescia, Verona och Venedig tillät ingen parfymshopping, men i Bologna hade jag skrivit upp adresserna till några välsorterade parfymbutiker. De visade sig dock vara av det lilla, folktomma, hårt övervakade slaget som jag inte känner mig bekväm med att strosa runt och lukta ohämmat i. En del hade till och med dörrvakter! Acqua di Parma fanns överallt, däremot såg jag inte till Santa Maria Novella någonstans.

Ett mer avslappnat budgetalternativ är L'Erbolario, en av många butiker som säljer egentillverkade hygienartiklar och som även har enklare dofter. Dofterna var dock väl enkla för min smak, generiskt sliskiga och plastiga. Bäst av de jag luktade på var kanske Spezie, den rena kryddnejlikedoften.

Mest hängde jag i parfymkedjan Limoni och botaniserade bland massmarknadsdofterna. Jag luktade äntligen på Bulgaris Eau Parfumée au The-serie, men ingen av dofterna gjorde något större intryck. Möjligen den lite kryddiga The Rouge då... Jag gillade även Estée Lauders Youth Dew, originalet alltså, inte Youth Dew Amber Nude. Den är en pudrig vintageoriental i stil med Tabu och Opium. Apropå Opium så tror jag att jag gillar herrversionen bättre än damversionen, den verkar för ovanlighetens skull sötare och har inte den där skarpa öppningen som damversionen har. Återigen fastnade jag för ett par herrdofter: Monsieur de Givenchy och L'instant de Guerlain pour homme.

Jag vågade mig också in i en av de snobbigare butikerna för att köpa Dzing! innan den tas ur produktion, så nu har jag en stor flaska av härligheten! Mitt dyraste parfyminköp hittills, och mitt första köp av en nischdoft, men så var det också nästan det enda jag shoppade under semestern. Det är inte smart att köpa nya saker att släpa på när man ska flytta utomlands med sitt liv i en resväska... Min flaska med Dzing! är kvar i Sverige i ingenjörns ömma vård, själv tog jag med mig min samling parfymprover och miniflaskor.