Jag ska säga det på en gång: jag är nog den enda i världen som tycker att Guerlains Guet-apens luktar häst. Varken min syster eller min flickvän förstår vad jag pratar om, inte på min hud och inte på sin egen. Jag tror inte att det är en hudkemigrej, för jag tycker att den luktar häst direkt ur provet och den förändras inte särskilt mycket över tid. För mig återkallar Guet-apens från början till slut den sötsyrliga doften av varma, lite lätt svettiga hästar som står uppbundna i stallet och tuggar på hö. Kanske finns rentav en svag fläkt från gödselstacken i bakgrunden också. Det är att häda av denna gudarnas nektar, jag vet, men hästlukt kan också vara gudomligt för de invigda. För mig är den i alla fall det, eftersom jag red som barn och präglingen på hästar aldrig går ur.
Jag medger, jag kan urskilja annat än häst i Guet-apens om jag anstränger mig: Sötman är vanilj, syrligheten ett grönt inslag, den aromatiska hödoften förmodligen en blomnot, "kroppsvärmen" kan vara trä och ambra, och åtminstone i en ingredienslista har jag funnit täckning för det animaliska inslaget i form av sibet. Dessutom känner jag vad jag uppfattar som en samtidigt sval och kanderad viol, som i själva verket är iris. Så fort jag slutar koncentrera mig på de enskilda noterna flyter de dock samman till ett troget, om än något nyskrubbat och parfymerat, stallackord bestående av foder och varma djurkroppar.
Kombinationen av kryddig hödoft och pudrig, krämig sötma för tankarna till Parfumerie Generales Bois blond, som dock saknar animaliska inslag och därmed också autobahn till mitt nostalgicentrum. Då ligger Robert Piguets Bandit närmare, med sin känsla av värmestrålning från stora djurkroppar. Men jag tror nästan att den doft som ligger allra närmast Guet-apens är Etat Libre d'Oranges Putain des palaces. Den luktar förvisso inte häst, men den luktar som en pudrad och parfymerad kvinna som har blivit varm och börjat svettas en aning, det vill säga en liknande trygg kroppslighet. Det alla dessa dofter har gemensamt är det sötkryddiga eller sötsyrliga, det krämiga och det pudriga. Guet-apens och Putain des palaces delar dessutom en kanderad blomnot, även om inslaget av godis är mycket starkare i den sistnämnda.
Guet-apens är en begränsad utgåva som kom för några år sedan. Det finns en ny version av doften vid namn Attrape-coeur som jag har hört ska vara i stort sett identisk. Synd bara att namnet har degraderats från "bakhåll" till "hjärtefångare"...
http://fragrantfripperies.com/store/page10.htmlNär jag ändå skriver kan jag ju passa på att meddela att anledningen till att det har varit glest mellan inläggen på sistone inte är att jag inte har luktat på något nytt och spännande. Nej, det beror helt enkelt på att jag är i slutfasen av uppsatsarbete, samtidigt som jag började på mitt sommarjobb som tidningsbud vid månadsskiftet. Klockan tre på morgonen måste jag stiga upp, och eftersom jag mer är typen som går och lägger mig efter tre blir det inte så värst mycket sömn. Och jag är helt emot att skriva innehållslösa inlägg på temat att det inte blir några riktiga inlägg den här dagen/veckan/månaden, så då får det hellre vara tomt i bloggen ett tag.
