LesNez: Let Me Play The Lion

Jag hörde till dem som över huvud taget inte kunde känna Antimaterière, och jag måste säga att även Let Me Play the Lion är en ytterst subtil doft. Kanske är det den där infamösa cedertränoten som många är luktblinda för, för det lilla jag uppfattar av doften tycks domineras av cederträ. Alldeles nyapplicerad har doften också en oväntat fruktig ton, sötsyrlig som persika. Bortsett från denna sötma och en viss smörig mjukhet i cedertränoten är doften dammtorr, dock utan att bli skarp och bitter som en del torra krydd- och rökelselukter. Dammigheten passar rätt bra med tanke på att doften med sitt Shakespearska namn ska föra tankarna till en teater bakom kulisserna. Men det irriterar mig att jag bara häller på mig mer och mer ur provet utan att känna nästan någonting - jag anar en fascinerande men undflyende doft. Undrar just om andra kan känna den?

Bortskänkes: Tyvärr får ni skaffa ett eget prov av Let Me Play the Lion om ni vill försöka, för jag är inte färdig med mitt än (för övrigt är det redan halvtomt!) I potten ligger i stället Ulrich Lang Anvers 1 och 2. Jag ber vinnaren ha överseende med att jag åker på påsklov och kanske inte kommer kunna skicka proverna förrän jag är tillbaka.

Guerlain: Mouchoir de Monsieur

Mouchoir de Monsieur har beskrivits som herrversionen av Jicky, men jag skulle snarare kalla den "Jicky extreme": Lavendelnoten är kyligare och mera utpräglad, citrusen skarpare och den animaliska basen mer uppenbart animalisk - ladugårdsaktig sibet i stället för varm, trygg mysk. Resultatet är en mer obalanserad komposition som saknar Jickys magiska perfektion. Liksom Jicky mjuknar doften och rundas av på huden, men i stället för Jickys gyllene elixir är Mouchoir de Monsieurs värme torrare och pudrigare med en näskittlande kvalitet som får mig att misstänka att jag kanske är "luktblind" för något i den och inte kan känna den ordentligt. Är den "maskulinare" än Jicky? Ja kanske, som i en stram, pudrig, citrusig vintagefougère för gentlemän i stil med Robert Piguets Cravache. Men då bär jag hellre Cravache, som är en utmärkt doft i egen rätt, än en sämre kopia av Jicky. Därmed inte sagt att Mouchoir de Monsieur är en dålig doft, den är fortfarande tillräckligt lik Jicky för att vara bra, med samma patinerade charm. Är det så att Jicky av någon anledning inte riktigt fungerar för dig så är den helt klart värd ett test! Om Jicky däremot inte alls fungerar så gör troligen inte Mouchoir de Monsieur det heller.

Bortskänkes: Tyvärr inget prov av Mouchoir de Monsieur, men i stället mina lätt begagnade prover av L'Atelier Boheme: Fil de Soie, Andree Putnam: Preparation Parfumee, Acqua di Biella: Bursch, och som en liten bonus Osmanthus Interdite som ingen tingade förra veckan. Först till kvarn som vanligt, och glöm för allt i världen inte att följa upp med din postadress så att jag kan skicka proverna!