Tack vare en generös läsare av bloggen (förlåt, tack Annelie ska det ju vara!) fick jag ett prov av Thierry Muglers Alien. Jag har ofta sett doften utan att ha övervägt att testa den, förrän jag såg någon rekommendera den som en bra och udda jasmindoft och blev litet nyfiken. På papper verkade den också övervägande blommig, men det som slår mig när jag testar den på huden är hur mycket den har gemensamt med A Men. Om jag skulle gissa skulle jag tro att A Men var herrversionen av Alien, inte Angel. De delar samma torrt aromatiska (inte mustiga eller jordiga!) patchouliackord, men i stället för lavendel och kaffe dekoreras Alien av något i stil med mandarin och jasmin. (B Men är också uppbyggd på en snarlik bas men med fruktigare och vattnigare toppnoter - tyvärr inte den utlovade rabarbern.) Det är svårt att hitta några utförliga notlistor så jag vet inte exakt vad det ska föreställa.
Både blom- och citrusnoten är hur som helst utpräglat syntetiska, sådär onaturligt svala, starka, rena och klara som är så vanligt bland massmarknadsparfym (tänk Burberry till exempel). Jag har ofta svårt för den typen av dofter men inte i Alien. Det passar ju tvärtom utmärkt att en doft med det namnet är litet stålkall, kemiskt ren och hermetiskt tillsluten från kontamination av organiska doftmolekyler. De noter jag hittade säger något om ett solackord, och ja, det är något lysande över Alien, men snarare vitt månljus över karga månkratrar (den jordande patchoulibasen). Cashmere nämns också, och även om jag inte uppfattar doften som varm eller gosig så har den något av en cashmerens behagliga lenhet. En svalt elegant vit cashmerekofta.
Så värst underlig eller originell finner jag inte doften, trots talet om månkratrar - tror den ska ha ett rykte i den stilen, som svårburen? Den känns snarare bekant, som om jag har känt den på många människor, men kanske är det bara likheten med andra dofter. Hur som helst finner jag den väldigt tilltalande - på något sätt samtidigt lugnande och skärpande, chic utan att kännas för "uppklädd", en doft man kan bära när som helst utan anstränging men ändå långt ifrån typiska "comfort scents"...
Flankern Alien Eau Luminiscente i lika gräslig orange flaska som det violetta originalet är gräsligt är också helt okej. Förutsägbart nog är den "fräschare" med mer betoning på citrus (mandarin) och mindre på blommor och basnoter.
Bortskänkes: prover av Ivoire de Balmain och Fendi.
the mezzo series: Beatriz Miranda
6 månader sedan
6 kommentarer:
Enig med deg, Alien dufter først og fremst syntetisk, og underlig fremmed, men det på et tiltrekkende vis! Det er ikke så lett å skille ut de ulike notene. Liker godt bekrivelsen din av det lysende ved Alien som månelys, noe den blåfiolette fargen på jusen jo også understreker. Men paradoksalt nok er det også et solelement i den, appelsinblomstduften som bittesmå dråper av konsentrert solskinn i dette havet av månelys..
Synes parfymen er deilig jeg, men klarer ikke bruke den altfor ofte, og det bør helst være vinter og månelys! :)
Hej stella, fin beskrivning av Alien! Antar att du inte är intresserad av proverna eftersom du inte nämner något om det?
Hadde ikke hørt om Ivoire før og aldri prøvd Fendi. Kikket nå på Ozmoz og ser at de er citrusbasert! Er gald i citrusfrukter generelt,å tar gjerne mot prøvene! :)
Då är de dina! :)
har prövat alien flera gånger och kan aldrig sätta fingret på vad det är jag känner doften av, en dålig version av jasmin blandat med patchouli som inte luktar riktig patchouli. extremt främmande men endå så känns det som att jag luktat på den här i ett annat namn. vet fortfarande inte vad jag ska tycka. känner mig gammal när jag bär den och samtidigt väldigt ung. alien varför gör du såhär mot mig?
Just Ivoirs de Balmain (som man "ska" tycka om) blir jag inte klok på! Jag tycker att den är rätt så förfärliga och förstår inte alls varför den hyllas till höger och vänster. Lite skönt att se att jag inte är ensam ;)
Skicka en kommentar