söndag, juni 8

Mazzolari

Lei: Lei är en trevlig kakaodoft, inte för sötsliskig utan varm och fyllig av patchouli och andra resins (översättning, någon?). Jag undrar om den har något gemensamt med den mytomspunna patchouli- och kakaodoften Borneo 1834, som jag ännu inte har lyckats lukta på? Jag har sett vitt åtskilda reaktioner på den doften, men för mig känns kombinationen kakao och patchouli given och harmonisk: bägge noterna är pudrigt varma, bittersöta, "mörkbruna"... (Den litet mer oväntade variationen choklad och jord fungerar också bra i Parfumerie Generales L'oiseau de nuit, men jag ska erkänna att det bara är något jag får ut av doften som inte reflekteras i noterna...) Leis övriga noter är laudanum, vanilj och trä, men jag kunde svära på att det finns litet uppfriskande citrus i toppnoten också. Eller om det är aldehyder - doften har en viss näskittlande tvålskärpa som ger vintagekänsla och påminner om den klassiska ambradoften Tabu. Doften är mörk och "tät" och både dessa egenskaper och kombinationen mellan gourmetnoter och resins påminner mig om Black Phoenix Alchemy Labs parfymoljor.

Lui: Mazzolari gör dofter i klassisk snarare än modern tappning och det tycker jag att de förtjänar en eloge för. Lui är en läderdoft i den klassiska stilen - liksom "stum", dov, tät, animaliskt varm och torr på ett pudrigt sätt snarare än sträv eller rökig som de flesta moderna läderdofter. Den har inte Knize Tens strama, nästan metalliska skärpa utan påminner mer om en komposition som Tabac Blond, Pradas liknande Cuir Ambré eller kanske Miller Harris likaledes gentlemannamässiga Cuir d'Oranger. Läder står inte listat bland noterna men lenhet från sandelträ, värme från cederträ, mustighet från patchouli, bitterhet från vetiver och animaliskhet från ambergris ger tillsammans intryck av en läderdoft där man inte kan urskilja enskilda doftnoter. Ambergris ger också en litet pudrigt tvålskarp ton som känns väldigt vintage - tänk Creeds Ambre Cannelle.

Mazzolari: Mazzolari är verkligen en udda doft, och särskilt udda för att vara ett märkes signaturdoft. Den är grön, och här snackar vi inte sådär friskt och fluffigt grön utan djupgrön! Inledningen är en moss- och galbanumchock värdig en grön chypre som Cabochard, men det som skiljer Mazzolari från en klassisk brutalchypre är framför allt inslaget av gran, en not jag känner igen från parfymoljor som Black Phoenix Alchemy Labs snarare än "riktiga" parfymer. Som doftnot inleds gran med en sötsval ton i stil med mintpastiller (granpastiller? finns det inte något sådant?) jag har litet svårt för, men den värms snart upp på huden. Noterna säger dock varken gran eller galbanum, de säger "sandelträ, vetiver, kryddor och subtila citrusiga och gröna noter". Det är helt bakvänt, det gröna ska komma först och så möjligen en aning sandelträ på slutet som avrundning: Jag tycker nästan jag anar en jordig ton av patchouli också. Doftar den skog? Mja, snarare "skog". Jag kan tänka mig att vissa skulle associera till Wunderbaums. Själv är jag dock mycket förtjust i doftens kompromisslösa våghalsighet - det här är den svartskäggige karlen i Bandits och Cabochards rövarband.

Patchouli: Mazzolaris patchoulidoft är inte sådär jordig och mustig som exempelvis Parfumerie Generales L'Ombre Fauve. Den är snarare ett mellanting mellan Montales torra, kryddiga Patchouli Leaves och L'Artisan Parfumeurs milda gourmetartade Patchouli Patch. Noterna medger en "aning ambra", och doften utvecklar en lätt vaniljsötma som för den närmare ambradofternas domän - de fluffigt pudriga ambradofterna, snarare än de tungt sirapsklibbiga, torrt heta eller myskigt sexiga. Därmed inte sagt att det är någon kattunge till doft direkt - fans av mer mainstream "comfort scents" skulle säkert finna patchoulinoten alldeles för skarp och påträngande. Jag som är litet patchouliblasé finner snarare den här patchoulidoften mjuk, krämig och en smula endimensionell, men inte alls oäven.

Vetiver: Mazzolaris Vetiver är ingen utpräglad vetiverdoft. Faktum är att jag bara känner en svag skymt av vetiver när doften är alldeles nyapplicerad. Snarare påminner den mig om en grönblommig chypre av den pudriga, tvåliga sorten. Faktum är att den nästan genast blir så tvålskarp på min hud att jag i stort sett inte kan utskilja några noter alls. Notlistan är inte till stor hjälp, den säger bara ospecifierad kryddor och blommor. En vild gissning från min sida är kryddnejlika och nejlika, två noter som i vanliga fall inte fungerar något vidare för mig men här är tillräckligt underkuvade av tvålnoten. Bisarrt nog tycker jag riktigt bra om doften. Lukten av tvål kan fungera uppfriskande ungefär som en grön cologne en varm dag, tänker jag mig. Och det är åtminstone en parfymerad tvål - grön och kryddig.

Bortskänkes: Mazzolariproverna vill jag behålla, i stället skänker jag bort en annan samling prover i klassisk stil: Maitre Parfumeur et Gantier Garrigue, Patricia de Nicolai New York, Caron Third Man och Agent Provocateur. Dessutom vill jag fortfarande bli av med min fulla flaska av Demeters Banana Flambée. Specificera vilketdera du vill ha i din kommentar (bäggedera går också bra)! Och snälla människor, det är lite svårt att skicka parfymprover till någon som tingar dem i en anonym kommentar och sedan aldrig återkommer med sin adress! Är du först med att visa intresse för proverna i en kommentar är de dina, och du kan genast maila mig din postadress, innan du glömmer bort det. Mmmkay?

11 kommentarer:

Sanna sa...

Ååh kan inte jag få paxa New york! Den står högt upp på min att-prova-lista. Tack så hemskt mkt för proverna jag fick förresten, jag har inte hunnit testa dem ännu dock för jag fick låna alla Linas prover och går igenom dem först eftersom de ska tillbaka till henne. Synd att hon gillar alla de där jävla tvåliga blommorna, jag blir sjuk i näsan! Ett bra sätt att inse vad jag absolut INTE gillar i alla fall. Vissa av dem blev jag dock förtjust i, men Diptyques Jardin Clos kan vara ngt av det äckligaste jag luktat på. Först luktar det gurka och selleri och sen luktar det.. fis? Varför luktar den FIS?

Lilla Blå sa...

Tove, jag tror man brukar översätta resin med harts eller kåda. :)
Blir sugen på att testa "Garrigue", "New York" och "Third man" så finns de kvar tar jag dem gärna.
Jag mejlar dig min adress.

Lilla Blå sa...

Oj, där ramlade vi visst in nästan samtidigt. Ja, ja, sånt händer. :)
Grattis Sanna!

Sanna sa...

Men jag vill bara testa NY, så om Tove vill vara jättesnäll kan hon kanske splitta utdelningen :)

Solander sa...

Självklart kan jag fördela proverna mellan er! :)

Sanna - Jag tyckte New York luktade obestämbar "gammal parfym", sån som har gulnat och dunstat i en otät flaska på mormors toalettbord i årtionden och som förmodligen var billig från början. Jag menar inte att den luktar illa direkt, men jag är ett frågetecken inför doftens popularitet, särskilt som herrdoft. Bättre lycka med den! Jag ska be att få påpeka att Lina och jag är rörande överens om att Jardin Clos luktar apa. Jag undrar vem som bär den doften?? Hennes faiblesse för aggressivt, syntetiskt "fräscha" saker som Daisy och Light Blue förstår jag dock inte alls. Jag försöker bombardera henne med prover i hopp om att hon ska fastna för en trevlig tedoft eller något i stället... Hennes favorit verkar vara Ciel mon jardin!, som jag skildes från enbart för att jag föredrar CdGs grönare Rhubarb. Den luktar visserligen sliskiga jordgubbar på henne, men sliskiga jordgubbar med rabarber och klass. Jag välsignar.

Lilla Blå - Tack för översättningen! Jag tänkte på kåda men tyckte det ger fel associationer, jag tänker bara på en utpräglad kådlukt. Men det kanske är en etablerad översättning inom parfymspråk? Jag har din adress sedan tidigare. :)

Sanna sa...

Det där tvålfräscha gör mig sjuk. Jag testade bl a Daisy häromdagen och jag ville SPY, jag HATADE den. Det luktar syntetiskt smågodis och ger mig enbart cancervibbar. Apropå syntet så fick jag ett Estée Lauder-miniset i överraskningspresent av min far när han åkt Ålandsbåt och provade idag Pleasures som gav mig ren dödsångest nästan. Den är fruktansvärd, jag finner inte ord! Det är mkt sällan jag sniffar på ngt som verkligen ger mig akut migrän av dess vidrighet - Pleasures lyckas. Samma sak med flankern Pleasures Exotic som var med i samma paket och om möjligt är ännu värre. Som att råka svälja billigt schampo i duschen. The horror.

Ciel mon jardin hade hon på sig på min syrras studentmottagning och den luktade gott! Testade själv och gillade den, men hade önskat att den där inledande rabarbern inte gick över så fort i karamellig vanilj.

Sanna sa...

Apropå NY så har jag den ffa på provlistan för att den blev så uppskriven av Turin i Perfumes the guide. Gammal-parfym-associationen låter ju dock föga lockande, men det är väl lika bra att prova och se om det sker ett mirakel på min hud! Jag verkar ha skum hudkemi då alla dofter som generellt ses som superenkla att bära (t ex ovannämnda Pleasures) utvecklas till naturkatastrofer på mig, medan de mer komplicerade ofta blir helt outstanding

Solander sa...

Luca Turin har ju skrivit upp Beyond Paradise väldigt mycket också, och den har jag från mina pre-parfymista dagar för att jag tyckte den luktade schersmin, men nu tycker jag den är lite för skarp och "fräsch". Han verkar lite knäpp den där karlen, så till sig över Tommy Girl till exempel som alla parfymbloggare beskriver som uppkräkt tuttifruttigodis ungefär...
Jag vet inte om det är hudkemi eller bara smak, men jag får också kräkreflexer av det mesta som beskrivs som "inoffensive".
Ifall du gillar rabarbertoppnoten i Ciel mon jardin MÅSTE du testa Sherbet Rhubarb. Mmmm, krispig grön uppfriskande sötsyrlig rabarber... Och som plus riktigt billig för att vara CdG.
New York påminde mig lite om pudriga, lite skarpa, klassiska orientaler typ Tabu, Youth Dew, Opium. Fast helt utan några urskiljbara noter, ja, typ som den hade avdunstat med åren. Helt klart "tant" snarare än "gubbe" vilket får mig att undra om det är flest kvinnor som bär den?

Rexxie sa...

Hade också tänkt föreslå kåda, men det kanske ger lite för mycket "skogsassociationer".

Älskar CdG Sherbet Rhubarb, tråkigt bara att den klingar av så snabbt (åtminstone på mig).

En av mina absoluta favoriter, Oliban från Keiko Mecheri, luktar definitivt mer "tant" än "gubbe" men jag använder den ändå :-)

Prover som du inte blir av med kan du alltid skicka till mig!

Sanna sa...

Men bajs jag skrev en lång kommentar i morse men den försvann visst. Cdg-rabarbern har jag tänkt beställa flera ggr men den har alltid fallit bort i sista sekund när jag sållat för att spara några kronor.. Men nu ska jag nog klicka hem den, jag blev så himla förtjust i rabarbern i Ciel mon jardin!

Testade Niki de Saint Phalle idag. Stor besvikelse. Tråkig tant som jag inte kan klura ut öht vad den luktar. Red ginger däremot! Jag gillar jättemkt inledningen som luktar PRECIS som det gör i en kyrka! Träbänkar och nyss släckta ljus. Mmmmm

Solander sa...

Rexxie - självklart ska man inte bry sig om parfymers "genus"! ;) Jag är bara lite förvånad över att något så långt ifrån alla populära herrdofter tydligen säljer som smör.

Sanna - rabarber är en underbar parfymnot inte sant? Jag testar desperat allt med rabarber i men oftast är det tråkiga herrdofter där rabarbern inte ens känns. Förutom de 2 nämnda har bara Brit Red en urskiljbar rabarbernot, och då är det så mycket pepparkaksdeg med att den nästan dränks.
Kul att du gillade Red Ginger! Jag bytte inte bort den genast så jag måste gilla något i den, men sist jag testade kändes den bara "lätt kryddig tropisk blomdoft" på ett lite unket sätt. Varning för att provet är kontaminerat med katthår och glittet från hon jag bytte med dock...