Stanken av "fräsch sportig havsbris" från herrparfymhyllan i vanliga affärer ger mig kväljningar, men det betyder inte att jag undviker herrparfymer överlag. Tvärtom gör jag ingen skillnad mellan herr- och damdofter och har en svaghet för parfymhus som inte heller gör det. Min aversion mot alltför blommiga eller fruktiga dofter gör att en stor andel av de traditionella damparfymerna faller utanför min intressesfär. Generellt sett är jag mer dragen till herrdofternas domän av kryddor, trä, läder och mysk, bara jag slipper Generisk Herrdoft med ozon och grapefrukt. Därför kommer här en liten översikt över några parfymer riktade till män som jag har testat.
ART OF PERFUMERY: No. 6: Jag beställde ett prov av No. 6 efter att ha läst en bloggrecension där den framställdes som en mörk, sexig läderdoft. Själv skulle jag snarare kalla det gummi. Jag har en specialbeställd parfymolja med bara mysk och svart te som jag kärleksfullt har döpt till The Biker eftersom den doftar av skinnjacka, brända gummidäck och het asfalt. Parfymmakaren förklarade att det var myskblomman som vissa uppfattar som gummiartad, men jag undrar om det inte snarare är svart te som ibland kan få den effekten? No 6 innehåller nämligen också tenoter. Även om jag generellt sett uppskattar parfymer som doftar gummi, tjära och rök skäms No. 6 av ett unket, surt, strävt inslag jag känner igen från örtiga vintageparfymer som Robert Piguets Bandit. Den där örtnoten påminner mig också om Parfymerie Generales Harmatan Noir, och gör att jag hellre rekommenderar Tauer Perfumes Lonestar Memories, Comme des Garcons Synthetic-serie eller Bulgari Black för den som är ute efter något gummiartat. Men om du ändå är nyfiken på No. 6 är jag villig att byta bort mitt prov.
http://www.artofperfumery.com/
GEIR NESS: Geir: Geir är en fräsch doft, men inte så fräsch som man kan luras att tro av reklamtexten om norska fjäll. Här finns inget av den ozon eller citrus som brukar användas för att förmedla standardfräschör. I stället har den en mjuk, grön friskhet av naturliga örtoljor. Denna friskhet uppmjukas ytterligare av en oväntad söt, pudrig ton. Jag har en kopia av People of the Labyrinths Luctor et Emergo som delar samma originella kombination av gröngräs och pudrig sötma. Jag vet inte hur lik originalet den är, men det är möjligt att Geir påminner om People of the Labyrinths, fast utan den feminina körsbärsnoten.
http://www.luckyscent.com/shop/detail.asp?itemid=32400§ion=2
MASAKI MATSUSHIMA: MAT Very Male: Jag äger tyvärr inte något prov av MAT Very Male, utan får förlita mig på mina minnen av att ha provat doften på Åhléns i Stockholm. Grejen med den är att den luktar precis som sötlakrits. Om det är så "very male" vet jag inte, jag uppfattade den som mindre traditionellt maskulin än den svalt fräscha MAT Male som jag prövade samtidigt, men inslaget av mer "herriga" spiriga/träiga/kryddiga/mörka noter blir starkare med tiden allteftersom lakritssötman falnar.
http://www.ausliebezumduft.de/kosmetik_produkte.php?cPath=23_76_409&products_id=219
THIERRY MUGLER: A Men: Min historia bakom A Men är att jag har en riktigt billig sådan där tonårsparfym som står ute i butiken på Kicks, Karl Morans "Love & Dreams: Blue Moon". Det var den enda av alla billiga parfymer jag doftade mig igenom som inte stank, och jag uppskattar den fortfarande om än inte med samma glöd. Den har en kombination av en fräsch chypre/ört/citrus-ton och söta gourmetnoter som får det att formligen vattnas i munnen på mig. Senare stötte jag på en snarlik parfymolja vid namn "Seraphic" som visade sig vara en kopia av Thierry Muglers Angel. Jag drog slutsatsen att även Blue Moon var en Angel-kopia och att Angel alltså skulle vara the real deal, bara för att lukta på den i Stockholm och bli djupt besviken på dess obehagligt platta, fadda och parfymsvala ton. A Men är allt det jag hoppades att Angel skulle vara. Den har den där kombinationen av torr, kryddig patchouli och lavendel å ena sidan och gourmetnoter som kaffe, vanilj, karamell och choklad å andra sidan, som är fullständigt oemotståndlig och oväntat uppfriskande. Det är inte Angel Blue Moon och Seraphic liknar, de är snarare de "verkliga" damversionerna av A Men.
http://www.strawberrynet.com/mfrag.aspx?BrandId=174&goChar=A
VERSACE: The Dreamer: The Dreamer är förbluffande söt för att vara en herrdoft, med en pudrig, nästan gourmetartad, sötma av iris och lilja. Om det här är ett typiskt exempel på en blommig herrdoft är det kanske bara blommiga damdofter jag bör undvika i fortsättningen. Trots sin sötma har den en distinkt "herrig" karaktär jag har svårt att sätta fingret på. Vill man vara elak kan man säga att den luktar som en mix mellan en havsbrissval generisk herrparfym och en blomsöt generisk damparfym. Den där svala tonen är ansiaktig snarare än mintig, vilket i kombination med nektarsötman för tankarna till den namnet till trots sockersöta Wood & spices från Montale. Doften direkt på huden är en aning mindre söt, med ett uns bitter fräschör , inte helt olikt Geirs kombination av fräsch grönska och pudrig sötma.
http://www.strawberrynet.com/mfrag.aspx?BrandId=334&goChar=V
YVES SAINT LAURENT: M7: M7 är en trevlig träig/kryddig doft, en riktigt klassisk herrparfym. Jag kommer nästan att tänka på Old Spice, men M7 är både intresantare och behagligare. Kryddigheten är inledningsvis nästan het, som chili och curry, fast den inte ens har några kryddnoter listade. Det passar bra att flaskan är djupröd, för det här är verkligen en varm, röd doft som trots kryddigheten inte är alltför torr utan lätt sötad. Efterhand blir doften mer myskig, en "naughty", kroppslig myskighet, som en budgetversion av Muscs Koublaï Khän. En annan doft som den för tankarna till är Dior Addict, som på min hud framstår som en liknande kombination av mysk, trä och vanilj. M7 är dock den betydligt mindre vaniljsöta herrversionen. Efterhand blir den lite "ettrig" i sin maskulina kryddighet, och det är det som skiljer den från mästerverk som Serge Lutens myskiga/träiga dofter.
http://www.strawberrynet.com/mfrag.aspx?BrandId=292&goChar=Y
the mezzo series: Beatriz Miranda
1 år sedan
18 kommentarer:
Jag använde enbart "chanel egoiste" for men under ett par år, den tyckte jag mycket om.
Det intressanta var att jag aldrig, varken förr eller senare fått så mycket komplimanger från män som tyckte att jag luktade gott.
Jag vet inte om den finns längre, det här var på 90-talet.
Tack för din kommentar!
Jag tror nog att den går att få tag på fortfarande, kanske inte i det vanliga utbudet i varuhusen men någonstans.
Jag undrar om det motsatt funkar också, att en man som har modet att använda en damparfym blir populär bland damerna? Kanske inte om det är någon skär sockerbomb till celebrity scent eller någon mormorsaktig liljekonvalj, men en väl vald damdoft? Shifts som har Sveriges andra parfymblogg är i alla fall inte rädd för att använda damparfym ibland.
Undrar om man kan få några killar att ställa upp som försökskaniner? Vore kul att testa.
Personligen gillar jag inte de traditionella herrdofterna.
Jag är ett gammalt fan av Angel, men har faktiskt aldrig testat A-men, av någon anledning - borde kanske göra det. Angel går så pass bra ihop med min hud att tanken aldrig slagit mig, antar jag.
Däremot är Thierry Mugler Cologne väldigt trevlig, och jag skulle nog skaffa den om det inte fanns så mycket annat jag hellre vill ha - den är frisk och ren och väldigt colognig, men inte alls skarp eller bitter, och inte heller sådär läskigt sköljmedelsfrisk. Den är intressantare än den här beskrivningen låter, jag lovar.
Någonting i den påminner mig om Angel, dessutom - den luktar inte alls som Angel, men den påminner om hur spår av förra veckans Angel kan dofta på en halsduk... det låter kanske inte heller vidare trevligt - men det är det! De har nästintill inga noter alls gemensamt, så varför vet jag inte; men släktskapet finns där, någonstans.
Muglers nya, Alien, tyckte jag var riktigt fruktansvärd, dock. Jag klarar inte av jasmin i den sortens koncentrationer, och den hade samma hållbarhet och sillage som Angel, så det tog ett par dagar innan den var helt borta från min handled.
Jag tror att det finns en hel del damparfymer som är fantastiska på rätt man. Min karl och jag delar doftgarderob, i ganska stor utsträckning, och det som luktar bra på mig brukar lukta bra på honom också - i många fall bättre.
A Men har ett distinkt "herrigt" inslag, kanske lite mint/anis/fänkål eller nåt, som du kanske tycker talar till dess nackdel jämfört med Angel. Jag tog på mig lite nu för att minnas bättre och jag känner mest patchouli, men med en obestämd gourmetatton.
Jag har bara hört bra saker om Cologne så jag tror dig!
Jag var nyfiken på B Men också pga rabarbernoten men den kände jag inte när jag testade i Stockholm.
Jag tror säkert att många damparfymer är bra på manlig hudkemi, det kan kanske strama upp dem lite och göra dem mindre sliskiga. Annars är det ju bara en fråga om konventioner. Jag känner mig obekväm och "utspökad" i många feminina dofter och det skulle nog många män göra också, som att ha kjol eller smink. Men om det är en feminin karl är det klart att han kan matcha personligheten/stilen med en feminin doft!
Inte nog med att din karl har en doftgarderob, han delar den med dig också! Min ingengörs doftgarderob består av ett par parfymprover hon uttryckt större gillande för än jag.
Har du läst bloggen A Commenced Gross? Han använder en del damdofter.
Jag måste nog gå och sniffa på både A-men och B-Men vid något tillfälle - fänkål kan bli otäckt, dock, anis, lakrits och annat i den vägen är inte lyckat på mig. Mycket bra på karlsloken, dock... Har länge tänkt prova Angel på honom, men det får nog bli en fredag när han inte har något särskilt inplanerat vare sig lördag eller söndag - den är nästan absurt långlivad på huden, och det är ju inte roligt om man inte tycker om den. Jag bar den i lördags, för första gången på ganska länge, tillsammans med Messe de Minuit; bara hudlotionen, för att ge MdM en sportslig chans, men Angel dröjde kvar på huden till i måndags och den sitter fortfarande kvar i en tröja, som jag hade på mig i en halvtimme när jag kom hem...
Kan tänka mig att Mitsouko skulle göra sig mycket bra på Andreas, och Chaos. Han har helt gjort slut på min flaska Bvlgari Black, han har fått min Nemo - den var mycket bättre på honom - han använder Messe de Minuit så fort han kommer åt, och jag fick en flaska Shaal Nur häromsistens som också är mycket bättre på honom än på mig, tyvärr. Det är ju nackdelen - det är roligt att dela ytterligare ett intresse, kul att han har så god smak och han doftar fantastiskt, men å andra sidan får man inte ha någonting ifred...
Om anis är bra på karlen tycker jag absolut du ska pracka på honom både A Men och Masaki Matsushimas Very Male (finns på Åhléns i Stockholm). Inte för att det är anis i A Men men det är det där "herriga", fougereaktiga, kanske från bergamotten och lavendeln? Tidigare idag testade jag New Haarlem och där gillade jag verkligen inte kaffe+lavendel, det gröna, örtiga inslaget var mycket starkare där, men i A Men där balansen mer är mycket gourmet och patchouli, lite fräscht grönt herrigt, blir det bra.
Oj, jag hade lite Angel på armen i Stockholm och tänkte inte mer på det. Jag tror min torra, bleka hud äter doft. Ingenting sitter kvar ens till dagen efter. Jag brukar knappt få något "sillage" heller utan sitta med näsan mot handleden... Men det kanske är min näsa som är dålig eller vänjer sig snabbt, jag kanske är ökänd som "parfymmonstret" i min omgivning... Men det är bara mamma som klagat och hon är överkänslig. Och jag borde rimligen inte stinka med tanke på att jag applicerar med lätt hand från små prover i stället för att spreja, jag tycker nästan alltid en sprej från en genomsnittlig flaska är för mycket så man blir en stinkbomb... Folk som använder fler än en sprej chockar mig, det brukar ju i princip rinna nedför bröstet efter en...
Märkligt, men det där med livslängden verkar vara väldigt individuellt. Jag är lite ledsen över att min favoritdoft, Feminité du Bois, inte alls är så stark som jag skulle vilja på mig, inte ens i EdP - jag antar att jag kanske borde investera i parfymen, men det känns så otroligt exklusivt att jag nog skulle ha svårt att använda den i vardagslag då, och det är just det som är grejen; FdB är min vardagsdoft, och jag kan knappt känna den alls efter en stund. Antagligen är näsan alldeles för van vid den; men jag har läst ganska många kommentarer om hur stark den är. Men inte på mig, tyvärr.
Det här med Angel kanske bara är en enkel kemifråga? På mig är den enormt stor, vidlyftig och långlivad, med en sillage som kan maka mindre bergknallar åt sidan - jag använder den aldrig någonsin i vardagslag, den är alldeles för mycket för det, stark och teatralisk och påträngande. Min mor är också doftöverkänslig, och hon får andnöd av den, så jag har lärt mig att vara försiktig med den.
Kanske är den blek och svag på dig för att något i kemin inte funkar, helt enkelt? Tur i oturen, kanske - att döma av Angel-recensionerna på Make-Up Alley kan den vara minst lika gräslig som jag tyckte att Alien var... :)
Andreas har Mat Very Male som deodorant just nu - den luktar mycket bra på honom! Jag tror att han har provat A-Men någon gång, men han gillade den tydligen inte. Däremot ska jag se till att han provar Lolita Lempicka Au Masculin och Yohji Homme, som båda ska ha mycket lakrits och/eller anis, vid tillfälle.
Tror att CdG's Tar eller Garage ligger högst upp på hans önskelista just nu, dock, och en doft som inte verkar finnas i produktion längre, Rubber Cult - han gillar gumminoten i Black.
Jag har inte testat FdB, men jag har ändå hört att parfum-koncentrationen kan vara mer hudnära medan edt har mer sillage, generellt sett. Parfumstyrkan kanske är fylligare och mustigare, dock. Men om du har den i vardagslag är det ju mycket möjligt att du bara vant näsan vid den.
Ja det är säkert en kemigrej med Angel, jag tyckte ju knappt ens att det var en gourmetdoft utan mer torr och skarp och nästan metallisk, om jag minns rätt.
Jag har ett prov av Lolita Lempicka au masculine fraicheur här som jag inte alls gillar, men det kanske är en helt annorlunda doft. Skulle kunna skicka med den om vi gör ett byte dock.
Oh, Tar och Garage. Jag har tänkt skriva om Synthetic-serien men det har inte blivit av. Om han gillar gummi kanske Skai kan vara något också? Eller Andy Tauers Lonestar Memories som iofs är mer tjära (men det tycker jag Tar är också) Har aldrig hört talas om Rubber Cult men det låter spännande. Har inte både Demeter och CB rena gummidofter också?
Jag försöker variera mig till vardags för att få ut mer av att bära den, men förutom Cedarwood Tea har jag ingen som känns vidare bra till vardags just nu. Tycker alltid att det är svårast - tunga, utmanande aftondofter har jag hur många som helst av på önskelistan, men lite lättare, mer vardagsbetonade känns ofta bara trista.
Jag letade just fram tidningen som det finns en gammal annons för Rubber Cult i och googlade lite, men den verkar vara helt borta, tyvärr. Skulle vara en ren gummidoft, annons i Skin Two, såklart.. Jag måste verkligen se om Demeter eller CB kan tänkas ha något i den vägen!
Jag gillade Tar, men Garage var lite åksjuka; Andreas gillade båda, dock. Skai minns jag inte. Vad var det mer, Dry Clean och ytterligare någon? Den minns jag som ganska lik Odeur 53, tror jag... Hela Synthetic-serien har väl en del gemensamt med Odeurerna.
Min lösning är att helt enkelt strunta i det där med "vardagsdofter". Livet är för kort! Men det är klart, om jag fick värsta monster-sillaget skulle jag säkert känna mig obekväm och självmedveten i något alltför aftonbetonat till vardags.
Annars är min vardagsdoft Story, helt enkelt för att jag köpte den för flaskan och därför har en hel flaska. Men jag har så mycket nytt att prova jämt att jag inte har användning för den. Den är frisk och grön och sprudlande och harmlös.
Det jag trodde skulle bli min vardagsdoft men aldrig köpt en flaska av (har 2 prover att använda upp först) är Comme des Garcons Rhubarb. Jag är en riktig sucker för rabarber. Eller CdG 3, en trevlig grön doft, lite som Rhubarbs gröna underton minus själva rabarberb.
CB har ett gummiackord, det minns jag bestämt. Och Demeter har både Rubber och ett dussin läderdofter, men deras webshop har höjt det fasta internationella portot från $10 till $40!
Jag förstår Garage=åksjuka. Den är verkligen inte insmickrande. Tjära kan ju vara rätt mysigt, ungefär som läder, men Garage är verkligen bara kall och hård som stål och galonsäten och fuktigt betonggolv och utspilld bensin. Skai ska lukta fuskskinn och har någon slags nostalgisk plastdoft som får mig att associera till barndom och leksaker. Håller med om Dry Clean=53, inte några av mina favoriter. Den sista är Soda, som fascinerar mig för att toppnoten luktar EXAKT som inlagd sushi-ingefära. Jag älskar ingefära! Sen blir det, tja, soda.
Sträng taget handlar det där med fest kontra vardag mest om dofter som ger mamma andnöd, och dofter som inte gör det... tyvärr gör de flesta jag gillar det - och jag vill inte sitta och göra så att folk får svårt att andas på tunnelbanan eller på jobbet. Det är säkert rätt individuellt, men går jag efter vad hon tål och inte tål tänker jag att jag kanske rensar ut de värsta, i alla fall.
Minns en gång när jag jobbade i en bröllopsbutik ett kort tag för ett gäng år sedan, och det kom in en kund som bar Angel... hon var bara inne i max tio minuter, om ens det, men hon lämnade enorma doftspår efter sig som hängde kvar resten av dagen, trots att vi vädrade, och mina arbetskamrater tyckte att det var fruktansvärt. Det är då man är glad att man skiljer på vardagsdoft och festdoft litegrann, i alla fall.. :)
Eller också kan man säga "Bah! Pöbel! Masspsykos!" om någon klagar på andnöd över ens Muscs Koublai Khan på morgonbussen... Kanske inte så smart om man t.ex. har kunder att tänka på. Jag sitter mest hemma och jobbar så jag stör bara mig själv. Försöker tänka på vad jag har på mig om jag t.ex. ska på arbetsintervju.
Med min mamma är det mer:
Jag: "Mamma, ska du inte klaga på att jag har för mycket parfym?"
Mamma: "Du har för mycket parfym!"
Ibland säger hon det självmant, men jag tror det är mer huvudvärk än andnöd i hennes fall. Hon brukar behöva ställa ut blomvaser för att inte få huvudvärk i längden.
Som en parentes märkte jag aldrig att folk hade parfym på sig över huvud taget innan jag själv blev parfymjunkie. Nu märker jag det, och blir alltid besviken över att det är så tråkiga och sliskiga dofter. Men det kan vara intressant att följa doftspår ibland... Och det har nog hänt att jag känt något som luktar gott på en man, det är mest tjejerna som alltid har något menlöst blommigt/fruktigt/vanilj.
Japp, det är sällan folk luktar påfallande gott, tyvärr. Vi har en originell stamkund som alltid doftar nästan lite jobbigt starkt av väldigt trevliga parfymer, dock - hon är kring femtio och jag vet att hon har burit Mitsouko, bland annat. Det är oftast olika varenda gång, och ofta den sortens tunga chyprer och orientaler.
Hon ser ut och låter som om hon borde vara totaletablerad kulturtant med fast anställning inom museiväsendet eller teater eller något i den vägen, alla kläder hon kommer in med för lagning och ändrig är jättefina och av typen mycket dyr retrodesign från små lyxmärken, eller riktigt fin second hand, men hon sliter med massor av olika deltider och vikariat inom vård och annat i själva verket... Hon är rätt häftig.
Jag tror nog att din Paul Smith Story skulle göra sig utmärkt i intervjusammanhang - den är frisk och lätt och ganska diskret men ändå speciell och välgjord, eller hur? Borde vara en doft som ger ett gott intryck utan att stjäla någon uppmärksamhet från dig och din kompetens!
Ja jag har faktiskt haft den på en anställningsintervju för att lukta "fräscht" och "strikt" - försöker tänka på att de flesta har mycket lägre toleranströskel för myskiga dofter och mycket högre för diskmedel och schampo än jag... Sen tänkte jag att det möjligen kan ge lite väl okonventionella vibbar att bära herrparfym, men Story är så sprudlande lätt och citrusig så det är nog inget problem.
På en annan intervju hade jag Rhubarb, dels för att verka "fräsch", dels för att jag trivs i den själv. Den är tillräckligt grön och osöt för det tycker jag, annars kunde ju rabarber bli för oseriöst flickaktigt fruktigt.
Rhubarb har jag nog aldrig testat - missade nog de flesta i den serien, jag vet inte om de finns kvar på C/O Stockholm längre.
Jag tror inte att folk märker om det är herr- eller damparfym man bär, ärligt talat, så länge den sitter bra på huden...
Jag tror att Cow har haft serien, men jag har ett vagt minne av att Rhubarb bara fanns kvar som solid perfume första och enda gången jag var där i somras.
Jag kan inte rekommendera Cinnamon eller Peppermint, de är alldeles för mycket "sorbet", det vill säga svala och mintiga och blaskiga. Men Rhubarb är mer en extremt grön och frisk och syrlig rabarber än rabarbersorbet. Jag blir alldeles glad av rabarbernoten!
Men vissa herrparfymer är så uppenbart herriga så det känns som att vara i drag... Inte för att jag har något emot det.
Skicka en kommentar