Comme des Garcons Series 3 Incense

Jag tror att det här är Comme des Garcons mest populära serie. Jag undvek den länge eftersom jag inte trodde mig vara intresserad av rökelsedofter (jag associerade dem för mycket till hippieaffär och för lite till kyrka), men sedan provade jag Etros Messe de Minuit och tänkte om. Att jag skriver om just den här serien beror mest på att jag har testat den i sin helhet. (Någon gång kanske jag skriver om Series 6 Synthetic som jag också har provat igenom.) Ur de andra, ofullständigt testade, serierna har jag enstaka favoriter: Series 2 Red: Palisander, Series 5 Sherbet: Rhubarb och Series 7 Sweet: Nomad Tea och Wood Coffee. Series 3 Incense håller en mer jämnhög kvalitet, även om dofterna är ganska svaga (jag måste mer eller mindre ha näsan mot huden för att känna dem) och inte håller särskilt länge. Detta kanske förbättras om man har en hel flaska så att man kan spreja dem, dock.

Avignon: Den liksom dammiga, sträva doften av inpyrd rökelse i en dunkel stenkyrka omgiven av skog. Den påminner om Etros Messe de Minuit, men Messe de Minuit är mörkare och unknare och råkallare, mer som en krypta, medan Avignon fräschas upp av sitt starka träinslag. Det är helt klart levande trä, inte gamla kyrkbänkar, möjligen brinnande ved. Tränoten är samma varma, mysiga palisander (enligt google detsamma som jakaranda eller rosenträ) som i Series 2 Red: Palisander, och kompletteras med cistus, elemi, patchouli och ambrette.

Jaisalmer: Jaisalmer har en väldigt distinkt rökig ton, nästan som rökt te eller någon annan rökt mat. Den kan också föra tankarna till tjära. Namnet kommer från ett indiskt ökenfort, men för mig är det mer en nordisk doft - kanske skogskarlar som brygger te över lägerelden, eller röken från en kolmila. Mina associationer till skog kan komma av träinslaget (gaiacträ och ebenholts), som dock inte alls är lika starkt som i Avignon. Kryddnoterna - kardemumma, kanel och pimento - känner jag inte alls, men även om jag gillar dem sörjer jag dem inte. Den rena rökdoften är bra som den är, och kan liksom Avignon associeras till kyrkrökelse som är unken och inpyrd på ett mysigt sätt.

Kyoto: Kyoto är den mest populära i serien, men den som fungerar sämst på mig. Den påminner om Comme des Garcons 2, samma skarpa myggmedelslukt i lightversion, och det är kanske inte så underligt med tanke på att de delar noter som rökelse, patchouli, cederträ och vetiver. Min tolerans för skarpa, bittra dofter som vetiver har höjts allteftersom min parfymsmak har utvecklats, men Kyoto är fortfarande för mycket för mig. Synd, för den innehåller också favoritingredienser som kaffe och ambra.

Quarzazate: Quarzazate är en alldeles underbar torr och het orientalisk krydd- och trädoft. Kanske lite som det torra chili- och curryliknande kryddackordet i Les Néréides Oriental Lumpur (fast i Quarzazate är det peppar och muskot) utfyllt med en rökelsebas. Quarzazate är helt klart fylligare och mysigare med en aning sötma från mysk och vanilj. Dessutom wenge- och kashmirträ, clary sage och laudanum. Resultatet är en trevlig aromatisk pepprighet som kittlas en aning i näsan, men utan att kännas stickig eller tunn.

Zagorsk: Zagorsk har en skarp och metallisk och kylig edge som för tankarna till rostlukt. Kanske är det irisen och violen som gör den så kyligt skarp i tonen. Skärpan är nästan vad jag i andra dofter skulle kalla tvålighet, men bara nästan. Den balanseras av en varm underton av rökelse och olika träslag: tall, björk, cederträ och hinoki. Jag kommer att behålla den för tillfällen som påkallar en metaforisk rustning. För dig som likt mig finner den påträngande skärpan i Comme des Garcons 2 outhärdlig kan Zagorsk vara ett alternativ, men det kan också helt enkelt vara en fråga om att jag applicerar Zagorsk från ett prov medan jag sprejar 2 och oundvikligen får mer än jag tål av den.

http://www.luckyscent.com/shop/category.asp?section=1&categoryid=219