onsdag, februari 7

Caron Tabac Blond

Det här är Tabac Blond...

...och det här är Juozas Statkevicius. Capice?

Ack, Tabac Blond, jag vet att jag skulle ha missförstått dig och kallat dig för en tant för bara några månader sedan. Det var då det. De första sekunderna av Tabac Blond (i
extrait-koncentration) har den där syrligt unkna tonen som är så vanlig i vintageparfymer och kan få dem att kännas daterade. Sedan mjuknar den till en underbart dirty myskdoft som liknar Serge Lutens Muscs Koublaï Khän eller Miller Harris L'air de rien. Skillnaden är framför allt att Tabac Blond har en skarp, metallisk edge också. Det är inte en egenskap jag normalt sett uppskattar, men här finner jag det oemotståndligt.

Tabac Blond är, namnet till trots, främst en läderdoft. Jag tycker dock att den doftar mysk snarare än läder, eller möjligen en mycket mjuk och "smörig" mocka, och det är mycket riktigt mysk i den också. Ceder bidrar med en tränot som ambran gör pudrigt glödhet på det där sättet jag älskar, som en bastu eller solvarm sand. Skärpan, som dämpas ganska kraftigt efter toppnoten, kan tillskrivas vetiver och kanske en tvålighet i blomnoterna - nejlika, lindblomma och iris. Jag urskiljer dock inte dessa och tycker inte att Tabac Blond doftar det minsta blommigt. Den har en sötma som skulle kunna komma från blommor, utan att dessa gör något väsen av sig, och som jag tillskriver ylang ylangen och vaniljen.
Nu låter det som att man kan urskilja alla dessa noter, men så avancerad är inte min näsa. Jag uppfattar Tabac Blond som en extremt välrundad doft där inga noter sticker ut hakan utom möjligen mysk och ambra. Den har en mycket välorkestrerad kontrast mellan kyligt metallisk skärpa och varm myskig sötma, men det är inte en kontrast mellan enskilda noter. Denna ständigt pågående duell där än den ena, än den andra kontrahenten leder är vad som hela tiden upprätthåller intresset. En enbart varm, len och mysig mysk- eller ambradoft kan vara underbar, men Tabac Blond är slående.

Tabac Blond är en mycket dålig flicka, ingen tvekan om det. Men en dålig flicka med klass och stil och elegans och gamla pengar, ingen tvekan om det heller. Den känns extremt luxuös och elegant på ett sätt som moderna parfymer bara inte gör. Jag kan jämföra med Juozas Statkevicius som jag verkligen tycker om och ger högsta betyg, och som dessutom har en liknande het, pudrig ambra/trädoft. Om Tabac Blond är Marlene Dietrich är Juozas Statkevicius, tja, blondinen i frack i annonsen. Liksom Marlene får henne att se ut som en okarismatisk och avväpnande feminint vän modell vilken som helst, som någon bara satt en höghatt käckt på svaj på, får Tabac Blond Juozas Statkevicius att framstå som blek kopia, en osnuten unge, en blaskigt konventionell modernisering... Och det är inte ett underbetyg åt den senare. Att Tabac Blond skapades för 10-talets emanciperat rökande garconnes gör knappast saken sämre. Jag är kär.

Tyvärr har jag bara hittat ett försäljningsställe som har den i EdP-koncentration, medan det är extrait-koncentrationen jag har testat och som alla hyllar, men de brukar arrangera "bottle splits" på Perfume Posse också:
http://www.escentual.com/cgi-bin/Escentual.storefront/45c9cdd50189695f2719c0a8650a0700/Product/View/caron0032

5 kommentarer:

Karin sa...

Haha. Ja, modellen i den litauiska annonsen ser rätt bortkommen ut bredvid Marlene Dietrich...
Caron är ett intressant hur, jag har aldrig sniffat på en endaste Caron-doft men har ändå ett helt gäng jag funderar på att köpa osniffade. Framför allt Poivre/Coup de Fouet och Parfum Sacre verkar attraktiva, men även Bellodgia, kanske - en vacker dag skulle jag vilja hitta en nejlikdoft som inte är för söt, kvalmig och pudrig, som de alltid är, utan har en precis avvägd balans mellan nejlikblom och kryddnejlika. Riktiga, levande borstnejlikor doftar berusande, mycket starkt och sött och kryddigt, men helt utan det där pudriga och kvalmiga som till exempel CdG Carnation hade - lite extra eugenol på det skulle göra susen. Den hade jag ändå rätt höga förväntningar på..

Solander sa...

Ja, visst gör hon? Framför allt ser hon så himla konventionell ut, konventionellt feminint förförisk, nästan lite moderligt mjuk trots hatten och den svartkantade blicken... Stora fylliga läppar, snark...
Marlene får alltid spela så vansinnigt våpig med fladdrande ögonfransar och nyckfulla manér men hennes karisma och kostymer och röst upphöjer henne till parnassen av queer coolhet.

Nejlika är en sån där parfymnot jag aldrig begripit mig på. Jag tror inte ens jag gillar riktiga nejlikor (jag gillar inte riktiga rosor heller, i alla fall inte de flesta odlade dubbla) Och kryddnejlika är som regel för surskarp för mig som parfymnot, även om jag gillar kryddan. Jag har bara testat Coup de fouet och det var katastrof, bara surt och skarpt och unket och torrt och allmänt obehagligt. Jag antar att jag hade hoppats på peppar, lurad av namnet Poivre. Detta var dock på den tiden när jag inte gillade Bandit och troligen inte skulle gillat Tabac Blond heller så jag kan ha varit en dåre. Ska testa Poivre någon gång för säkerhets skull... Annars är jag mest intresserad av En Avion, och kanske French Cancan.

Karin sa...

Jag älskar kryddnejlika och doften av levande nejlikor, som sagt, men de blir alltid för söta och kvalmiga i parfymform, tyvärr. Jag vill nog ha en nejlikedoft som är ännu mindre söt än den levande blomdoften. Det är förmodligen näst intill omöjligt...

Julia sa...

Åh, Caron min älskade! På mig är Poivre så tillbrädden fylld av nejlikor (främst den kryddiga typen) att den gränsar till pepparkaka istället för eldig svartpeppar. Tabac Blond är ljuvlig råtobak i ett mockafodral. Tabac Blond anses ofta som "tuffingen" i Carons utbud men på mig är det En Avion som har mest attityd.

Solander sa...

Jag ska absolut testa En Avion! Bara att den är uppkallad efter aviatriser är skäl nog!