Cumming är skapad av Christopher Brosius från CB I Hate Perfume för skådespelaren Alan Cumming (som jag erkänner att jag inte hade hört talas om innan parfymen). Jag har inte mycket till övers för grabbhumor, men Alan Cummings ordvitsande med sitt efternamn och reklamkampanjen där han poserar naken som kända parfymannonser har jag ingenting emot. Om inte annat kan det utmana parfymkonsumenternas homofobi. (Nu är kanske den genomsnittlige parfymkonsumenten på manssidan redan allt annat än homofob, i och för sig, medan de värsta alfahannarna blir påprackade sina dofter av fruar och flickvänner.) Dessutom gillar jag flaskan - även om den vita texten kan ses som ett osmakligt skämt så ger den ett stilrent och luftigt intryck.Doften då? Låt mig säga att den har en omisskännlig Brosius-signatur. Den liknar inte herrcologner i gemen. Här finns inga friska, fräscha citrus/vetiver/ozon-noter, inte heller den spritigt skarpa kryddiga trätonen i mer aftonbetonade herrdofter. I stället är det en mjuk och rund doft helt utan vassa kanter. Min teori är att Christopher Brosius har en så känslig näsa att han inte kan tåla vanliga parfymers alkoholskärpa eller skärpa överlag. Hans egna kreationer är nämligen mjuka på gränsen till det sötunkna. Jag har blivit besviken på mer än en som mest luktar "svamp". Dessutom är de jag har testat, med undantag för Burning Leaves, skira och luftiga, svala och vattniga, på ett sätt som jag inte borde gilla men som jag står ut med just på grund av avsaknaden av konventionella parfymers artificiellt "fräscha" ozon- och vattennoter.
I Cumming gör sig Brosius signatur känd genom lenheten och "vattnigheten" och en omisskänlig jordnot - "höglandslera" och kanske "vit tryffel". För mig är det här främst en jorddoft, inte en läderdoft fast den noten också finns listad. Men det är inte den beska, rotiga jorddoften av vetiver eller den torra, mustiga av patchouli, nej det här är den rena jordnot som Christopher Brosius tycks vara den enda "riktiga" parfymören som använder sig av. Men eftersom det är Brosius är det ingen stark, svart mylla som i gotiska parfymoljor utan en kylig och på något vis skir jordnot och dessutom ganska kraftigt sötad. Av övriga noter kan jag svagt ana whisky och cigarr, möjligen även en aning grönska av tall och gran precis i början innan doften mjuknar ytterligare, men ingenting av de uppfriskande toppnoterna bergamott och peppar, och allt är sötat och "softat" à la Brosius.
Cumming är ingen boudoir-doft, Cumming är en höstlig eller vårlig promenad kring ägorna. Det är mulet, träden är kala och jorden tittar fram mellan det vissna gräset, fuktigt av tidigare dagars duggregn. En svag doft av whisky, cigarr, brasa och läderfåtöljer hänger kvar i din ylletröja efter samkvämet på herrklubben.
http://www.cummingthefragrance.com/ (Gå gärna dit bara för att se resten av reklambilderna, och missa inte reklamfilmen heller!)
6 kommentarer:
Blir mer och mer nyfiken på vad du skulle tycka om hans Cedarwood Tea - jag är ju helt okritisk när det gäller just cederträ...
Har du sett reklamfilmen för Cumming? Den är suverän! Har aldrig sett den här bildannonsen förut, tala om blinkning till Yves Saint Laurent. Svårt att inte gilla marknadsföringen och personan Alan Cumming, även om parfymen tydligen var en besvikelse?
En besvikelse? Nej, verkar det som det? Jag som tyckte sista stycket var så poetiskt! Men jag kanske inte borde antagit att alla förstår att jord=bra i min värld... Vad jag försökte säga var nog mer något i stil med "Brosius parfymmakarstil tilltalar inte riktigt mig, men Cumming är undantaget som bekräftar regeln". Om jag har något att invända så är det just att den kan bli väl sötunken, annars gillar jag den skarpt för dess originalitet.
Klicka på länken, där finns en hel serie bilder som parafraserar parfymannonser och många av dem är riktigt queera! Jag tänkte ta en mer "feminin" nakenbild först men sen ville jag ha den här med flaskan på.
Var kan/kunde man se reklamfilmen?
Dum fråga, den finns ju på sidan jag länkar till! Nåå vad söt! Efter att ha sett den så, tja, känns även den sötunkna aspekten av doften helt rätt. De svartvita bilderna är ju lite mer "råa".
Kollar igenom bilderna nu; den som parafraserar Opium-reklamen med Sophie Dahl är ju för ljuvlig!
Nu när jag läser igenom din recension igen slår den mig inte alls som särskilt negativ; vet inte riktigt varför jag fick det intrycket först. Tror att jag rätt nyligen hade läst en annan recension av Cumming där det stod saker om whiskeyandedräkt och en del andra mindre smickrande omdömen, det kanske var det som spökade..
Precis kommit hem från Hootchy Kootchy, för övrigt - mycket roligt, och de hade en fransk dragkinggrupp som uppträdde den här gången. Lyckades missa det mesta av dem, tyvärr, men det var roligt ändå...
Whiskeyandedräkt? Whiskeyandedräkt är ju skarpt och spritigt, om jag skulle säga något negativt skulle det snarare vara svett tror jag, för den där sötunkna tonen.
Kul att Hootchy Kootchy blivit lite mindre heteronormativa! Inte för att jag har något emot retro-pinuppor...
När jag var där var det en sån fantastisk sångerska som bölade Dietrich-låtar och sånt ackompanjerad av dragspel och såg aggressiv och divig ut och aldrig log, det var en större upplevelse än stripporna.
Ja, stripporna är alltid den tråkigaste biten! Igår var det överlag ganska bra uppträdanden, en brittisk tjej som sjöng och gjorde lite stå-upp-betonad komik som var väldigt rolig, bland annat, en mycket duktig, likaledes brittisk konferencier och en kul kille som tog av sig kläderna och sedan visade brösten ( = plockade upp inläggen ur bh:n och höll upp dem, med pasties på). Bra kväll, på det hela taget.
Skicka en kommentar