onsdag, februari 21

Etat Libre d'Orange

Etat Libre d'Orange är ett mer än lovligt pubertalt nytt nischparfymhus som illustrerar de flesta av sina dofter med halvtaskiga (vissa skulle kanske säga "söta" men jag tycker det ser ut som om någon polare har knåpat ihop dem i Paint snarare än att de är stiliserat enkla) piktogram föreställande fittor och kukar. Det hjälps inte, jag kan inte motstå udda dofter som "jasmin och cigarett", "ingenting" eller "antihjälte", dessutom antyder ju sextemat trevligt animaliska noter, så jag slog till på ett set med prover från Fragrant Fripperies där 11 av de 13 dofterna ingick. Saknas gör Vierges et Toreros och Don't get me wrong baby, I don't swallow, varav den sistnämnda inte tycks gå att köpa direkt från Etat Libre d'Orange heller.

Sécrétions Magnifiques: Namnet är pubertal poetfranska för "sperma" och ja, i små doser, som efter att man har försökt tvätta bort den, är det faktiskt ganska porträttlikt. Men hur mycket jag än avskyr lukten av sperma är det inte det som är det värsta med Sécrétions Magnifiques. Det värsta är att den i högre doser får det att vända sig i magen på mig. Bokstavligt. Jag får kväljningar och rysningar som om jag fått något giftigt eller ruttet på tungan. Det är inte det att det luktar så hemskt illa. Gott luktar det ju inte, den vattniga/svala/fadda/metalliska/kvalmiga lukten med inslag av vetiver har inga försonande drag, men värre har man väl känt när man har passerat ett pappersbruk. Det är den instinktiva känslan av varningssignal, som att känna den metalliska lukten av blod i alltför stora doser. Varken ingengör'n eller systern delade min aversion, de tyckte bara att det luktade lite småilla, så det kan ha att göra med min allmänna aversion mot svala och vattniga dofter. Också vanlig hederlig gurka och melon som ska föreställa "fräscht" gör mig illamående i sin hemska unkenhet, medan varma kroppsdofter som mysk, civet, ambergris och läder går hem. Don't get me wrong baby - I don't swallow!

Vraie Blonde: Nyapplicerad känns Vraie Blonde billig och obalanserad. Aldehyderna och vitpepparen sticker mig i näsan och får mig att nysa medan rosen, myrran och persikan luktar sötunket, nästan som en riktigt plastig citrusnot. Vilket av ovanstående champagnen gör sig skyldig till vet jag inte, och patchoulin känner jag inte alls. Efterhand blir doften mer harmonisk och mindre plastig, en rätt intetsägande, pudrigt vaniljsöt fruity/floral.

Je Suis un Homme: Jag misstänker att jag kanske är "luktblind" för något i Je Suis un Homme, för den känns märkligt vag och undflyende fast den till karaktären är en stark doft. Kanske är jag - hemska tanke! - halvt luktblind för läder (parfymnoten, inte the real deal) eftersom jag har svårt att finna en tillräckligt lädrig läderdoft för min smak och DSHs superlädriga Black Leather får mig att nysa. Je suis un homme är en trevligt rökig, träig, kryddig läderdoft med noter som kryddnejlika, konjak och patchouli, men den känns liksom utspädd och är kortlivad på min hud (det är i och för sig de allra flesta parfymer på mig, om det inte är min näsa som vänjer sig vid dofter ovanligt snabbt) Kanske om jag - med risk för att förgifta omgivningen - kunde spreja på den mer generöst i stället för att applicera från ett prov? Den citrusiga toppnoten och den animaliska basnoten har båda mer sötma än mellanregistret och påminner lite om Rien.

Encens et Bubblegum: Det lustiga är att rökelse och bubbelgum inte är den mest oväntade doftkombinationen i min värld. Det har hänt mig flera gånger att förmenta rökelsedofter luktar plastigt fruktigt som bubbelgum, i mitt botaniserande bland gotiska parfymoljor och nu senast med Il Profumos Encens Epice. Det brukar dock vara i stället för rökelsetonen, så att det närmaste rökelse man kommer är den inpyrda, sötunkna lukten av otänd rökelse i en hippieaffär. Encens et Bubblegum luktar verkligen rökelse och bubbelgum: kryddigt frisk rökelse liknande röknoten i Jasmin et Cigarette blandas med en naturalistisk återgivning av rosa tuttifruttibubbelgum. Varför?

Putain des Palaces: Viol och läder - Putain des Palaces är en avlägsen släkting till Heeleys Fine Leather och en något mindre avlägsen till Armani Privé Cuir Amethyste. Avlägsen, för att Putain des Palaces har en nästintill konfektartad sötma av ros, mandarin och puder också. Men jag skulle inte kalla doften sliskig. Den har något skarpt och friskt och pikant som gör den nästintill elegant - kanske ingefäran. Den luktar "dyrt" - som tvåliga och pudriga dofter paradoxalt kan lukta dyrt. I botten finns ambra och animaliska noter, de ger en viss myskig värme som Cuir Amethyste och Fine Leather saknar. Sammanfattningsvis en komplex och tilldragande doft, min favorit från Etat Libre d'Orange. Synd bara att den har ett så förskräckligt namn - "hotellhora" - som inte alls matchar dess faktiskt rätt stramt sofistikerade och chica charm. Ingengörns omdöme var dock "hallonremmar med vaniljvisp", även om hon under press medgav att man hade kunnat tänka sig en betydligt sliskigare och mindre sofistikerad återgivning av dessa doftnoter.

Jasmin et Cigarette: Jasmin kan, liksom de flesta vita blomnoter, bli alltför kvalmig och unken, liksom "vaxig", en egenskap äkta jasminblommor (eller okej, jag erkänner, jag tänker på schersmin) inte delar. I Jasmin et Cigarette finns denna unkenhet främst i toppnoten, och vägs sedan upp av rökigheten, som ger en paradoxal friskhet. Det är inte exakt cigarettrök, utan nästan mer en kryddigt, träigt aromatisk rökelsenot som den i Avignon. Den där kryddiga träigheten kan komma av ceder också, men en mycket diskret cedernot. Tobak, aprikos och tonka ger ytterligare mjuk sötma till blomnoten, därunder finns ambra och mysk som inte gör speciellt mycket väsen av sig. Jasmin et Cigarette är inspirerad av rökande film-femme fatales som Marlene Dietrich, men jag skulle säga att det är en ganska blek sådan. Antingen en modern Hollywoodstjärna i ett kostymdrama, eller också någon mer anonym blondin på gränsen till ingenue från Hollywoods glansdagar. Doften har en viss modern lätthet och fräschör som inte känns mer Marlene än vad Juozas Statkevicious gör. "Lätthet" är egentligen fel ord, överapplicerad kan säkert den rökiga jasminen bli kväljande tung, vad jag menar är snarare en viss "transparens" eller "tunnhet" - ingen tung animalisk bas med ekmossa (eklav, tekniskt sett, eller översätter man det inte alls?) här inte! Vintagedofter har mer substans, de är mer solida, vilket är mer ett konstaterande än ett omdöme. Jasmin et Cigarette är en utmärkt doft i egen rätt, som lyckas charma en fiende av vita blomnoter som jag.

Eloge du Traitre: Eloge du Traitre är en dubbelgångare till Carons Yatagan. De delar noterna tall, pelargon, patchouli och läder och är även i övrigt samma typ av torr/örtig/kryddig/skarp doft. Eloge du Traitre låter möjligen något mjukare på noterna - den har t.ex. jasmin men inte vetiver - men jag märker ingen avgörande skillnad.

Rien: Rien är lika "ingenting" som L'air de rien, det vill säga inte alls. Jag tycker att den luktar hippieaffär, den där blandade sötskarpunkna (i början mer skarp, sedan allt sötare) lukten av rökelse, doftljus och parfymerad tvål som slår emot en och hänger kvar i sarongen man köper. Inget jag vill lukta som frivilligt! Den luktar inte illa, men väldigt flummigt - definitivt hippie, inte hippie chic. Med noter som patchouli och rökelse är det kanske ingen överraskning, men de brukar i normala fall inte ge mig hippievibbar när de används i nischparfym. Spiskumminet ger kanske en extra air av Indiska också, fast jag älskar kryddan och trodde att jag skulle gilla noten (inte för att jag kan urskilja den). Jag hade en liknande upplevelse av Serge Lutens Cuir Mauresque och den enda not de delar är lädret, som möjligen kan ge något slags intryck av exotisk affär med skinnvaror.

Nombril Immense: Jag gillar inte alls Nombril Immense, och tur är väl det, för jag skulle inte vilja visa mig offentligt i en parfym som heter något så larvigt som "enorm navel". Den luktar inte ens parfym, den luktar som någon doftolja med föregivet aromaterapeutiska kvaliteter: en sträv, tunn bas av patchouli, vetiver, peppar och opoponax försvinner nästan bakom en citrusig not som luktar parfymerad duschprodukt. Jag skulle säga citrongräs, men i beskrivningen står det bergamott.

Antihéros: Gäsp. Namnet är fint men doften en örtig herrcologne (fougère?) med mest lavendel. Jag gillar inte lavendel, utom ibland när den ger en viss pikant grön ton utan att egentligen kännas. Själva den omisskännliga lavendeldoften luktar bara tantiga doftpåsar för mig, billigt och aromaterapeutiskt och örtagårdsaktigt, allt annat än förfinad maskulinitet. Efter toppnoten utvecklas Antihéros till en varmare och trevligare doft, med mindre påtaglig lavendel, trä och en mysk så söt och pudrig att den påminner starkt om anis. Åtminstone tror jag att det är mysken som ger anistonen, för det är de enda tre noterna. Det finns säkert en uppsjö av liknande dofter men jag är inte så inne på dem så allt jag kan säga är att den är som Bond no 9s New Haarlem minus kaffet.

Divin'Enfant: Divin'enfant består i stort sett av en pudrig apelsinblomma, så illande söt att man kan få karies för mindre. Det är inte doften av färska blommor (inte för att jag någonsin luktat på apelsinblommor), det är den artificiella, parfymerade doften av konfekt med apelsinblomvatten. Jag borde inte gilla det, ändå gör jag det. Av alla blomnoter har jag visst en svaghet just för apelsinblom, det märkte jag redan på parfymoljetiden. Divin'Enfant påminner lite om Dulcis in Fundo, som dock luktar apelsin, inte apelsinblom, och om Hermes Elixir des Merveilles, som ska föreställa apelsin men som jag uppfattar som apelsinblom.

Överlag blev jag besviken på att själva dofterna - med undantag för Sécrétions Magnifiques och möjligen Jasmin et Cigarette - inte var mer djärva och nyskapande. Jag borde ha förstått av de färgglada bilderna att de inte skulle vara brutalt animaliska heller, utan mer gullifierat slisksnuskiga. Fortfarande med undantag för Sécrétions Magnifiques, förstås. Det verkar råda en viss konsensus om att Jasmin et Cigarette och Putain des Palaces hör till de bättre, och jag kan bara hålla med. Till min personliga prispall för jag dessutom Eloge du Traitre, men inte för att dessa tre dofter skulle vara särskilt innovativa. Om någon är nyfiken finns mina prover av Rien, Antihéros, Sécrétions Magnifiques, Nombril Immense, Vraie Blond och Encens et Bubblegum tillgängliga för byteshandel. Du har säkert något på mina löjligt långa "wish list" och "to test list", det är en hel del relativt lättillgängliga klassiker jag inte har hunnit komma till än.

http://www.etatlibredorange.com/

Nu kan man förresten se resultatet i Basenotes årliga omröstning. Föga förvånande var det ingen av de dofter jag röstade på som kom med, men det är ändå en hel del bra grejer. Jag är bara lite chockad över folks brist på smak vad gäller förpackningar - först urtråkiga Chanel no 5 år efter år efter år och nu rent vulgära Angel och A Men? http://www.basenotes.net/awards/2007

19 kommentarer:

Karin sa...

TYvärr tycker jag nog det är lite skönt att höra att Etat Libre d'Orange verkar leva upp till hypen lika lite som jag misstänkte. Stöttes bort av hemsidan och illustrationerna, jag med... och så tyckte jag att hela konceptet kändes lite väl jobbigt nisch och svårt, och inte på något tilltalande vis. Härligt att få sina fördomar bekräftade ibland! Je Suis un Homme låter faktiskt rätt hygglig, iofs, men det finns ju ganska gott om bra dofter i den genren; Jasmin et Cigarettes också, kanske... men kombinationen låter verkligen inte tilltalande, egentligen.

Har funderat lite över hur jasmin luktar, egentligen - jag tror jag borde försöka åka till till Bergianska lite då och då för att kunna få sniffa på lite tropiska blomdofter i verkligheten. Har en känsla av att det nog inte alls är samma doft som schersmin - smultronschersmin är ljuvligt, dock...

Jag hade ett första sammanträffande med verklig liljedoft i somras, apropå sådant - vi fick en madonnaliljelök med i någon lökblandning vi skaffade förra hösten, och den blommade i somras. Tung, mycket stark, typisk "vit" blomdoft som till min förvåning var mycket lik doften av liljekonvaljer, fast sötare, vaxigare och ännu starkare - det hade jag verkligen inte väntat mig! Jag hade ställt in mig på något helt annat, av någon anledning.

Hur är det annars?

Solander sa...

Tja, de har väl blivit mer hånade än hypade egentligen... Jag tyckte mest det kunde vara lite kul att testa när det fanns ett set med prover att tillgå, förväntade mig inte så mycket.
Jag stör mig egentligen mer på Le Labo, de är så jävla dryga. ELdO har i alla fall glimten i ögat, Le Labo är mer lika pubertala men superpretto. Fast å andra sidan ska deras dofter vara så mycket bättre (har inte provat än, men snart) så de kanske har dispens...
Nej, JeC låter kanske inte tilltalande, men jag tycker det funkar riktigt bra. Röken fräschar liksom upp jasmindoften, i stället för att sunka ner den. Sen har jag iofs sett recensenter som misstycker och snackar om gamla askkoppar...
Det låter som jag föreställer mig liljedoft och upplever det i parfym. Fast i parfym brukar den nästan vara för osöt, mer vaxig/rutten/fadd, verkligen inte en av mina favoritnoter. Jag tror jag luktat på några riktiga liljor, men såna med väldigt svag och väldigt vaxig lukt.
Annars är det rätt mycket nu, men jag ska försöka ta de där fotona, kanske i helgen. Och så håller jag på och provar klassiska parfymer, just nu har jag Vol de Nuit på mig (den är läbbig frukt på bröstet och trevlig chypre (som dock sticks i näsan) på handlederna) och jag kan knappt vänta tills mitt prov med En Avion anländer...

Karin sa...

Har varit sugen på åtminstone ett par av Le Labo's dofter - deras patchouli jämfördes med Bvlgari Black någonstans, och det är ju ett mycket gott betyg, tycker jag; rosen lät också lite spännande.

Ska göra slag i saken och skaffa en flaska Mitsouko den här månaden, har jag tänkt. Får se hur det blir med det.

Det är ingen brådska med bilderna - vi ska visa kläder på Kulturfeministfestivalen ett par veckor in i mars, så jag har högar av jobb just nu och försummar allt annat, tycker jag. Gjorde ytterligare ett par zootbyxor med tillhörande väst till karlsloken + en hel och två halva kjol förra veckan; det blev en del övertid. Jag har en ovana att ta på mig för mycket till specifika tillfällen, sydde en korsett till min partner Liza + första paret zootbyxor till Andreas + en korsett till mig (som jag inte hann få färdig den gången) på ungefär samma tid till någon Hootchy Kootchy i höstas... och säkert förhöjt blodtryck på kuppen, det är osmart. Håhåjaja.

Vad är det du läser den här terminen?

Solander sa...

Det här är lite pinsamt, jag hade helt glömt att jag faktiskt fått ett prov av deras Labdanum/Ciste och "preliminärprovat" för bara några dar sen. Den var oväntat sliskig, typ en söt oriental, men jag gillade den. Ett prov av patchoulin är på väg, den låter onekligen spännande med jämförelser med Tauers Lonestar Memories (där har du något för din karl! mer tjära än gummi, men ändå)
Mitsouko har jag ännu inte lyckats prova... jag har en tendens att prioritera mer svåråtkomliga dofter och skjuta de vanligaste på en obestämd framtid...
Jag läser magisteråret i genusvetenskap nu, men det är inte så mycket det som upptar min tid. Jag borde visserligen skriva på uppsatsen, men också jag är bra på att ta på mig saker, gärna i klump. Mest saker jag fått för mig själv att jag ska lägga ner tid på, som fota eller parfymnörda eller draga, det är inte som att jag ställer upp och gör en massa saker för andra även om det blivit en del hemsidesuppdrag för olika grupper jag varit med i...

Julia sa...

Jag tillhör den skara som tycker parfymtillverkning är en seriös och vetenskaplig verksamhet. Därför har jag aldrig känt någon dragning åt att prova dofterna från Etat Libre d'Orange. Efter vad recensionerna säger mig har jag inte heller missat något...

Resultatet i Basenotes Awards gör mig inte förvånad. Jag visste att inga av dem jag nominerat skulle ha en chans. Jag håller med dig om att designpriserna är fasansfullt fantasilösa och ja, även en aning smaklösa. Angel är enligt mig den mest överskattade doften alla kategorier både doftmässigt och designmässigt.

Du skriver väldigt bra och jag tittar in på din blogg varje dag. Det är roligt att få läsa recensioner på kvalitetsdofter på svenska för en gång skull!

Med vänliga hälsningar
Julia

Solander sa...

Tack för ditt beröm Julia! Jag har snöat in lite på klassiker just nu så det kommer nog snart recensioner av lite mer "seriösa" dofter...
Annars skriver ju a commenced gross på svenska också, även om det har blivit glest mellan inläggen på sistone...
Jag röstade ju förstås på Story för bästa design på herrsidan, men det förvånade mig inte att den inte kom med, den verkar gått rätt obemärkt förbi. Chinatown tycker jag är en värdig vinnare på damsidan, varken tråkig eller vulgär, men Angel och Flowerbomb som fick andra- och tredjepriset finner jag smaklösa. Jag gillar inte heller Angel, däremot gillar jag A Men, dock inte flaskan.

Karin sa...

Jag gör ju tvärtom - börjar med det som går att prova över disk här i stan. Hyfsat många av de mer etablerade nischmärkena finns ju på C/O Stockholm och Cow, och anrika supertantparfymeriet Eivy Flodin på Nybrogatan (strax ovanför Dramaaaaten) har bl a Piguet, både Fracas och Bandit, samt en del andra lite mer ovanliga hus. Jag känner också att jag vill ha klart för mig hur alla klassiska dofter som det hänvisas till i recensionerna doftar, och det tar ju tid att gå igenom allting. Försöker ta en tur och sniffa parfymer på måndagar, när jag är ledig, men det är inte alltid det blir av...

Solander sa...

Utbudet parfym man kan prova över disk i Uppsala är ytterst begränsat. Det finns ett parfymeri jag aldrig botaniserat i ordentligt som jag såg hade slagit igen/flyttat/renoverades sist jag gick förbi (Parfymeri L) annars är det väl bara Kicks och Åhlens. Dessutom är jag lat och sköter nästan allt shoppande över nätet. Det fanns en tid när jag gick på stan en massa bara för skojs skull men inte nu längre...

Jag har varit på sniffapalooza på Cow och Åhlens i Stockholm, men jag tycker det är jobbigt, man glömmer allt och kan inte prova mycket mer än en per handled, resten kan bara sniffas på eller sprejas på papper... Jag kan ju göra en grov bedömning, utesluta vissa dofter som ointressanta och flytta andra ett snäpp högre på prioritetslistan, men i slutändan vill jag ändå äga ett prov som jag kan bekanta mig med hemma i lugn och ro. Problemet är att ju mer lättåtkomlig en doft är desto svårare är den paradoxalt att få tag på på nätet - dvs de som säljer prov och decants bryr sig inte om att ta in den utan det finns mest hela flaskor av varierande äkthet...

Karin sa...

Sant - om jag inte hade så nära till alla parfymerier här, och all tid i världen att prova och prova igen, skulle jag definitivt köpa mer samples. C/O Stockholm har öppet längre än jag och Liza har, och vi har gångavstånd dit från butiken, så deras sortiment har vi gått igenom rätt ordentligt. Ett till besök på Cow för att prova L'Artisandofter är long overdue, dock. Eivy Flodin är väl värt ett besök, men det ligger i en stadsdel som jag rätt sällan besöker, och eftersom det är ett klassiskt parfymeri drar jag mig för att gå dit och prova för ofta för mycket; man måste ju fråga om allt man vill testa, och det känns dumt att prova mängder om man inte köper lite då och då. Kanske borde köpa Mitsouko där, för att kunna få lite prover och testa en massa. :D

Solander sa...

Ja det där är en jobbig grej med parfymerior, jag vill aldrig ha hjälp eller prova något man måste be om över disk... Bara att stå och lukta igenom allt, allt i en chic parfymeria utan att köpa något känns jobbigt, jag känner mig som den fula kunden från landet som inte "får" vara där och leka...
Apropå Guerlain så har jag blixtförälskat mig i Jicky, det blir absolut en recension. Men jag måste absolut testa Mitsouko och Shalimar, huvudpersonerna i Angela Carters Wise Children, ett par tvillingar, kan skiljas åt genom att de bär dessa dofter.... Jag har iofs sniffat på Shalimar i butik, men prova ordentligt...

Karin sa...

Jicky måste jag testa - den är lite knepigare att hitta än Mitsouko, Shalimar & co, får antagligen ge mig iväg till Eivy Flodin eller, kanske, NK, som jag misstänker att jag underskattar när det gäller parfym... Shalimar har min mormor burit, den hamnar i lite samma fack som Chanel No. 5 för mig - välgjord, behaglig och väl värd sin klassikerstatus, men inte något jag känner för att bära själv.

L'Heure Bleu... jag vet inte vad det är, men någonting i den gör att jag inte törs testa den på hud - att känna den på papper är läskigt nog. Tror det kan vara anisen i kombination med något annat; jag har ingenting alls emot riktigt, ren anisdoft. Jag provar den på papper lite då och då, ångrar mig varenda gång och gör inte om det igen förrän jag nästan har glömt hur någonting i den verkligen får magen att vända sig på mig. Det är intressant, sådant.. jag tror jag behöver göra om experimentet snart, det var ett tag sedan sist.

Solander sa...

Det som genast slog mig med Jicky var hur djärvt animalisk den var - rena rama Muscs Koublai Khan - och så en fougère på det = perfektion.

Ja jag minns att jag också har avfärdat Shalimar som en tantig floriental, men eftersom min smak har utvecklats mot det tantiga är det värt ett nytt försök...

Det är verkligen intressant med vilka dofter som framstår som direkt motbjudande... För mig är det som sagt ofta svala, vattniga, påstått "fräscha" men för mig mer unkna, noter som gurka och melon och vissa örtnoter. Och vissa kombinationer av noter som kan vara ok på varsitt håll.

Karin sa...

Jag tycker att tantigt = bra rätt ofta. Bär en hel del grejer, både dofter och klädesplagg och annat, som min mamma absolut skulle tycka att hon är alldeles för ungdomlig för - det är väl delvis en generationsfråga, antar jag... hon pratar ju om alla sina jämnåriga väninnor som tjejer. De flesta av dem är över 60.

Dofter som man associerar starkt med specifika personer kan ju vara svåra att göra till sina egna, dock...

Jag har aldrig riktigt listat ut vad som verkligen gör mig illamående, förutom just enskilda, specifika dofter. Anis, lakrits och fänkål är aldrig bra på min hud, som sagt, men jag gillar dem ofta på andra. Jasmin är jag misstänksam mot, men den finns trots allt i en del dofter jag tycker om och använder - problemen uppstår nog mest när den spelar huvudrollen. Mysk tycker jag ofta luktar sköljmedel, om det inte är en riktigt köttslig, snuskig mysk - tänk alla mysker som betecknas som "white musk" eller, ännu värre, "pink musk" - ren Comfort.

Någonting som finns i de flesta Armanidofter jag har bekantat mig med är oerhört kvalmigt och lite konstigt sötsvettsliskigt i min näsa - måste vara något i deras "husbas" som stör mig, vad vet jag inte. Det finns i så pass olika dofter som Acqua di Gio, Gio och ursprungliga Mania...

Solander sa...

Tantigt är bra! Hellre kids som klär upp sig i åldrarna än tanter som klär ner sig.. Gubbigt är också bra, grabbigt är väldigt dåligt, klädmässigt då. Önskar fler unga män såg mer gubbiga ut...

Vad gäller blomnoter är det nog lilja och en del av dess släktingar som är värst för mig. Unkna, vaxiga och i vissa fall pudriga/kryddiga/syrliga blomnoter funkar inte alls.

Ja, vad vit mysk har gemensamt med myskoxar övergår mitt förstånd. Jag har inget emot doften (använder inte sköljmedel) men den är väldigt ointressant, pudrig/söt/blommig snarare än myskig.

Har inte luktat på de där Armanidofterna, jag har mest bekantat mig med Privé-serien faktiskt.

Karin sa...

Jg är lite skeptisk till Privé-dofterna just därför, faktiskt - jag är rädd att de ska bli som Mania på mig allihop. Folk liknar ofta originalversionen av Mania vid Feminité du Bois och Chaos, som båda är två av mina mest använda favoriter, och det finns absolut likheter, men det är någonting i Mania som är direkt obehagligt på mig. Jag har en flaska av den som jag definitivt borde skänka eller byta bort, egentligen; den får en sorts obehagligt svettig kvalitet på mig som inte är vare sig utmanande eller sexig, bara obehaglig... som svett bristfälligt kamouflerat av sötsliskig billighetsparfym. Inte kul. Både Acqua di Gio och Gio gör samma grej.

Solander sa...

Det låter otäckt.
Jag har just en horribel anis-upplevelse med Lolita Lempicka Au Masculin Fraicheur: urin och trolldeg. Eau de dagis?

Karin sa...

Det låter förfärligt! :D
Anis verkar vara en svår not, som lätt kan bli fel, helt enkelt. Just det där trolldegsaktiga, som bittermandel, det känner jag också igen...

Julia sa...

På tal om klassiker; jag blir så ARG över att Guerlains klassiker inte finns att få tag i med starkare koncentration är EDT i Sverige ( i alla fall inte i Göteborg). Mitsouko i EDT gör ingen glad, inte L'Heure Bleue heller.

På tal om dofter som passar äldre; min 84-åriga farmor fick Costume National Scent Gloss (hu!) i present av en släkting. Jag började nästan gråta. Hur fel kan det bli? Jag får helt enkelt ta ett spadtag i plånboken och köpa henne en flaska Diorissimo alt. Chanel no 19 så att ordningen blir återställd. Kalla mig konservativ men en farmor skall inte dofta som Paris Hilton.

Solander sa...

Karin - de värsta dagisaromerna lade sig ganska snabbt, sen var den mest vagt obehagligt sötaktig. Och den ska vara den fräscha, lätta versionen av Au Masculin? Hu!
Förresten kommer jag nog åka till Stockholm en helg i mars för ett videoprojekt, så då kan jag ta med stövlarna. :)

Julia - Jag ska lägga det på minnet. Jag vet faktiskt inte vilken styrka det är på mina Guerlain-prover, köpte dem av en Ebay-säljare som inte gav så detaljerad information. Länken i min Jicky-recension går till en brittisk webshop som har edp, förskräckligt dyrt förstås, särskilt med tanke på pundkursen...
Jag har bara testat CN Scent Intense och nej, den kändes inte så mormorslik. Men Diorissimo? Är inte den själva sinnebilden för ungflicksliljekonvalj? Kanske ungflicksliljekonvalj från mormors ungdom och därför automatiskt "tantig" idag, i och för sig...