Idag bekänner jag en helomvändning: Robert Piguets Bandit. Det kan bara betyda en sak: jag är på väg in i fas 5 i mitt liv som parfymista, enligt mitt senaste inlägg. När jag köpte ett prov av Bandit för evigheter sedan råkade det vara två prover som ingick i dealen. Det är jag evigt tacksam för nu, eftersom jag behöll det ena trots att jag avskydde doften. Då tyckte jag att Bandit bara luktade surt, unket, skarpt och tantigt, just den typ av örtbeska vintageparfymer jag hade svårast för. Idag, tja, det är uppenbarligen en tillvand smak eftersom alla parfymjunkies tycks hamna bland klassikerna: chypres, aldehyder, civet och ambergris, dofter som är allt annat än insmickrande i toppnoterna och som vid första anblicken inte tycks ha åldrats med värdighet...
Bandit luktar surt, skarpt och unket, från provet och direkt på huden. Men av någon anledning fascineras jag av doften och vill inte sluta andas in den. Sedan utvecklar den en väldigt "grön" blommighet, som kryddiga nejlikor och hyacinter (fast det är enligt Wuchsa bergamott, gardenia och aldehyder) Efter ytterligare en stund kommer en fylligare, mjukare, men fortfarande kryddig rosenblommighet som känns väldigt dekadent (jasmin, kryddnejlika, ros och iris, fortfarande enligt Wuchsa). Den här oväntat söta och generösa blommigheten kände jag första gången på en vän som jag prackat på Bandit som accessoar till sin cabaretoutfit när vi gick ut. Jag gillade den redan då men tänkte att hon väl hade en mer fördelaktig hudkemi för Bandit.
I botten har Bandit en hel hoper noter för riktigt dåliga flickor: mysk, castoreum, patchouli, vetiver, ambergris, läder och trä (ursäkta mina slarviga halvöversättningar av parfymnoter). Ändå är den inte överdrivet tung eller stark. Den är snarare ganska subtil, men sträv och skarp och nästan sträng. De friskt gröna och kryddiga blomnoterna bidrar till det intrycket också, även om det finns ett inslag av lössläppt ros. Det här är en inte en yppig skönhet med tunga ögonfransar och mjuka lockar som lättjefullt tittar fram ur ett överdåd av siden, päls och pärlor. Det här är en lång, slank skönhet med oklanderlig svart page, oväntat röd mun och skinnhandskar. Hon kan vara godsägarinna, akademiker, bohemisk konstnär, äventyrerska eller bedragerska, men oavsett vilket inger hon respekt.
http://www.ausliebezumduft.de/kosmetik_produkte.php?cPath=23_91&products_id=799
the mezzo series: Beatriz Miranda
1 år sedan
7 kommentarer:
Jag gick och sniffade på Bandit hos Eivy Flodin häromsistens, hoppades på läder och snusk, men den verkade inte gilla min hud; tyvärr blev den bara skarp, grön och ganska kylig på mig, och i stort sett likadan från toppnoterna tills den försvann. Inga av de animaliska noterna slog igenom alls, och patchoulin, som brukar sitta bra på min hud, märkte jag inte ett spår av. Det var trist, jag borde kanske ge den flera chanser...
Roligt med folk som skriver om parfym på svenska!
Hej Karin, vad roligt med en kommentar från en fellow parfymista! Jag läste parfyminlägget i din blogg och vi verkar intressera oss för ungefär samma dofter också. Vi kanske kan byta prover någon gång? Inrikes porto blir ju lite billigare än att hålla på och byta med folk i USA...
Min upplevelse av Bandit är nog egentligen ganska lik din, jag får inte heller lädret och snusket jag hade hoppats på, fast kanske en varmare och sötare blommighet än den där kyligt gröna så småningom. Jag har väl lärt mig att uppskatta chypres helt enkelt, vi måste alla den vägen vandra... Men jag tror iofs Bandit är en typisk sån doft man måste testa flera gånger för den har alla möjliga hyss för sig. Och en sån alla hatar eller älskar. För mig seglade den från bottenbetyg till toppbetyg, inga mellanting här inte!
Ja, tack detsamma. :)
Det skulle vara jätteroligt att byta samples! Har länge tänkt slänga mig in i det här med att skaffa samples, men det har inte riktigt blivit av än. Litegrann att byta med har jag, dock, och mer ska det ju bli...
Jag håller på att lite i taget prova mig igenom en massa klassiker just nu, och de nischparfymer som finns att få tag på i Stockholm; Mitsouko tycker jag mycket om och ska skaffa, men annars är just det där bittra och gröna i chyprer ett problem för mig - tror det är delvis en fråga om hudkemi, det blir lätt allrengöring på mig, tyvärr.
Basenoteslänken går till min "doftgarderob", där finns de prover jag har tillgängliga för byteshandel (inte så mycket just nu men jag håller på och provar mig igenom nya) och mina långa långa listor på allt jag vill testa. Klassiker låter jättespännande om du har några såna du vill bli av med.
Allrengöring är aldrig bra. Jag har mer det problemet med en del citrusdofter och de flesta moderna sportiga/fräscha herrdofter. Sen har jag ett "myggmedelsproblem" med vissa skarpa vetiver/ceder-noter, särskilt i CdG. Och så brukar jag nog tycka att chypres luktar unket och surt och tantigt, men jag tror jag håller på att komma över det och lära mig att uppskatta just det där svårflirtade med dem.
Jag fick för mig att experimentera lite förresten - Tabac Blond och Bandit är bra tillsammans. TB ger Bandit den där snuskiga läderbasen den borde ha men inte har, och dessutom ett uns vanilj/ambra-sötma (som jag nästan tycker blir för påtaglig i TB allra sist i utvecklingen när skärpan avtrubbats helt, TB ska inte vara sliskig!) Det är skändning av TB att dränka den i något annat förstås men just Bandit känns som en värdig motståndare.
Åh vilken bra idé *springer iväg för att mixa Bandit med Tabac Blond*. Jag lyckades får tag på en vintage flaska av Bandit men den har tyvärr blivit stående på hyllan. Jag slogs också av att den är grön, örtig och lite sur i början. Detta är nog den minst kvinnliga doften jag äger. Ska ge den lite mer tid tror jag, kanske skaffa den som ren parfym istället för EDT?
Hej alla!
Jag hittade hit oxå :) ska läsa ordentligt :)
Julia, lucky lucky you! jag letar efter vintage utan att lyckas i flera månader *suck*
/A.
Julia - mitt prov är i edp-styrkan, tror jag. Vet inte om det är någon avgörande skillnad.
A - hej, kul att du hittade hit och alltid kul att få kommentarer!
Skicka en kommentar