Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg luktar parfymerna från Nez à Nez billigare än vad de är, men de är fortfarande värda att prova. Proverna är nämligen ovanligt billiga och lättåtkomliga - under en hundring inklusive frakt för generösa småflaskor av alla tio, direkt från deras webshop.
Ambre à Sade: Jag älskar ambra, så det här var något av en besvikelse. De spännande noterna som cederträ, kanel, ambra, tonka, patchouli och läder är fullständigt dränkta i godissliskiga röda bär. Ett typiskt offer för parfymhusets faiblesse för att sockra för mycket. Jag gillar personligen inte bärparfymer, så jag har svårt att förstå poängen med att dränka hela linjen, oavsett koncept, i godisbär i stället för att bara göra en eller två särskilda bärdofter.
Atelier d'Artiste: Helt klart min favorit ur serien och den enda jag kan tänka mig att köpa om jag någonsin använder upp hela provflaskan. Faktum är att den luktar nästan exakt som Ambre Russe från Parfums d'Empire, en av mina absoluta favoriter. Det är kanske inte så underligt eftersom de delar noter av sprit och läder. Medan Atelier d'Artiste har kaffe har Ambre Russe te, och den förstnämnda har patchouli, vetiver och tobak i stället för den sistnämndas ambra, rökelse och kryddor. Atelier d'artiste är också sötad med bär, vanilj och heliotrop, men helhetsintrycket är ändå inte mycket sötare än Ambre russe. Jag ska inte påstå att jag kan urskilja särskilt många av noterna, vad jag uppfattar är snarare en otroligt varm och mysig "comfort scent" av herrklubb - läder, tobak, trä, sprit och vuxengodis som likörpraliner. Den är lite pudrig, vilket kanske är anledningen till att den påminner så starkt om (söta) ambradofter som Ambre russe och Hermes Ambre Narguile.
Bal musqué: Det bästa med Bal musqué är att den har en riktigt "dirty" (i ordets alla bemärkelser) mysknot i stil med Serge Lutens Muscs Koublaï Khän. Jag uppfattar den här sortens mysk som nästan matig, på ett köttigt och kryddigt sätt. Det kan låta motbjudande, men jag finner doften oemotståndligt sexuell och kroppslig. Personer som desperat vill lukta rent och nyduschat bör hålla sig långt borta från den här sortens parfymer. Personligen luktar jag hellre "smutsigt" och intressant än otäck generisk sportdusch med havsdoft för herrar. Eftersom det här är mysk i Nez à Nez tappning är det dock sockrad mysk. Vanilj, lakrits och frukt- och blomnoter ger Bal musqué en nästan mintsval (vilket jag har mycket svårt för) godisnot till att börja med. Denna försvinner lyckligtvis, och ersätts med en mer pudrig sötma som i bästa fall kan associeras till ambra eller en pudrig lädernot. Sammanfattningsvis är Bal musqué som Koublaï Khäns prom queen till lillasyster.
Bouche baie: Bouche baie är essensen av Nez à Nez parfymmakarstil, den hemliga ingrediensen i övriga dofter. Inte bokstavligen, men det känns så, som att en del av de andra hade kunnat vara intressanta om det inte vore för att de sötats med en dos Bouche baie. Här får frukterna och bären löpa amok utan en enda not som tyglar dem, bara ytterligare sötade med blomnoter, kokosmjölk, mandel och honung. Resultatet är en pudrig och babyrosa, kväljande gullig lolitadoft av röda godisbär. Det snällaste jag kan säga om den är att jag kan urskilja en viss fräschör av svarta vinbär, en av de få bärnoter jag kan uppskatta i parfym, men det är helt klart svartvinbärskarameller och inte färska bär.
Figues et garcons: Nödvändig bakgrundsinformation: Jag har varit besatt av rabarbernoter i parfym sedan jag förälskade mig handlöst i Comme des Garcons Sherbet: Rhubarb. Lyckligtvis är ingrediensen såpass ovanlig att det inte är helt omöjligt att prova igenom de flesta dofter som innehåller den. Inga av Nez à Nez parfymer gör det, men däremot tycks deras fikonnot påminna starkt om rabarber, åtminstone i min näsa. Detta är en lyckträff, eftersom jag däremot inte är så förtjust i fikonparfymer, vars kombination av grönska och mjölkighet jag uppfattar som fadd. Figues et garcons inleds med en underbart krispig och grön rabarberfräschör i stil med Sherbet: Rhubarb. Eftersom den är sötare än Rhubarb kan den också föra tankarna till Le Prince Jardiniers Ciel Mon Jardin!, där rabarbern sötas med melon, karamell och vanilj. I Figues et garcons kommer sötman från kiwi (och kanske en söt mysk), men jag känner ingen distinkt kiwidoft. Under toppnoten av rabarber liknar den mer en fikonlövsdoft: den där distinkta, liksom fadda, kombinationen av beska, nyligen brutna, gröna stjälkar och en plastig (kokos?)mjölknot.
Fôret de Bécharré: Den här doften har en typ av grön fräschör som ofta återfinns i herrdofter och som jag uppfattar som tvålig eller shampoliknande. Det kanske är vad Nez à Nez har valt att kalla "klorofyll". Den har också en viss mjölkig ton som i kombination med grönskan gör den fadd och får den att påminna om fikonlövsparfymer. Lägg till detta den karakteristiska pudriga sötman, denna gång från lakrits och vanilj, och du får ett resultat som inte är särskilt minnesvärt.
Marron chic: Marron chic är den enda doften man inte kan anklaga för att vara för söt, åtminstone inte till att börja med, och då är den ändå en klassisk gourmetdoft. Den består huvudsakligen av torr, osötad kakao på en skarp, träig bas av laudanum och vetiver. Om någon känner till Black Phoenix Alchemy Lab så påminner den om deras Velvet. Marron chic har dock samtidigt en plastig ton som Velvet saknar. Efter en stund ersätts plastigheten av citrusnoter och pudrig sötma från iris och viol, och doften blir mer välbalanserad, men också mer typiskt sliskig. I det här stadiet påminner den nästan om den kanderade violen i Flower By Kenzo, men jag föredrar ändå det framför den inledande kombinationen av pudertorr beska och plastighet.
Mille et une figues: Om Figues et garcons liknar Rhubarb eller Ciel mon jardin! så liknar Mille et une figues Burberry Brit Red: krispig, fräsch rabarber sötad med vanilj och blomnoter. Medan Brit Red är kryddad med pepparkaka, patchouli och sandelträ är Mille et une figues kryddad med mandel och ambra. Det som jag uppfattar som rabarber är förstås egentligen fikonlöv och fikon, i den så vanliga kombinationen med kokosmjölk, men resultatet är ändå slående likt Brit Red. Skillnaden är att Mille et une figues även har en grön/mjölkig fikonlövsnot, som gör den väldigt lik Figues et garcons. Alltför lik för att man egentligen ska förstå varför Nez à Nez har valt att lansera två fikondofter, men av de två föredrar jag Mille et une figues.
Rosier ardent: Jag är verkligen ingen rosvän, eller blomdoftsvän överlag (jag uppskattar dem i naturen men inte i parfym). Med detta sagt är Rosier ardent en ovanligt uthärdlig rosendoft, varm och kryddig, med en skarp, torr not som liknar kryddnejlika och för tankarna till vintageparfym. I själva verket finns ingen kryddnejlika listad bland ingredienserna, utan den varma kryddigheten kommer från kardemumma, spiskummin, peppar, kanel, patchouli, vetiver och cederträ. Jag skulle verkligen kunna uppskatta den här doften om det inte vore för att den också har en påtaglig tvålskärpa. Förmodligen är det rosennoten som blir tvålig på mig, de har en tendens att bli det. Synd på vad som skulle kunna bli den enda rosendoften i min samling.
Vanithé: Jag gillar oftast teparfymer, de hör till de få "rena" och "fräscha" dofter jag uppskattar. Problemet med Vanithé är dels att själva tenoten (möjligen i kombination med andra gröna örter) är så plastigt "grön och fräsch" att den för tankarna till schampo, dels att den är dränkt i den vanliga godissötman från både vanilj, honung och tonka. Jag gillar doften bäst efter en stund, då försvinner tefräschören och därmed även plastigheten och kvar blir en söt, pudrig lukt som i bästa fall påminner om ambra. Helheltsintrycket är dock intetsägande.
Överlag måste jag ändå ge ett ganska gott betyg åt Nez à Nez eftersom fyra av deras parfymer påminner starkt om några av mina absoluta favoritdofter: Ambre Russe, Muscs Koublaï Khän, Sherbet: Rhubarb, Ciel Mon Jardin! och Burberry Brit Red. Till stor del beror ju detta på den lyckliga slumpen att Nez à Nez fikonnot påminner mig om min älskade rabarbernot. Eftersom de just påminner om andra redan existerande parfymer och inte kommer med några positiva överraskningar som faktiskt är unika för parfymhuset så blir slutbetyget ändå inte så högt. Det vore en sak om de vore budgetalternativ till sina respektive original, men eftersom de är minst lika dyra är det inte särskilt imponerande. Jag kommer dock att behålla hälften av provflaskorna i min växande samling av parfymprover, och sedan får vi väl se om jag möjligen har fäst mig så mycket vid dem när de är slut att jag behöver mer. Med tanke på hur många olika dofter jag har att växla mellan är det emellertid inte särskilt troligt att jag gör slut på dem inom de närmaste åren.
http://www.nezanez.net/
Veckans bild får bli hela julhelgens, och föreställer min nya stilikon Gomez Addams. Tyvärr hittade jag ingen bild med hans underbara äppelknyckarbyxor (jag vill också ha riktiga äppelknyckarbyxor med ordentlig vidd, inte bara trendkopiorna). Det måste vara Raul Julias Gomez. Hur mycket jag än älskar Tim Curry kan jag inte tänka mig att han lever upp till sin föregångare, och originalserien ser inte alls lika bra ut som filmerna.
