Svalkande sommardofter

Jag har ju uppenbarligen inte tid eller motivation nog att parfymblogga nuförtiden, men jag provar fortfarande nya parfymer och jag tänkte passa på att använda bloggen till att skänka bort ett antal parfymprover jag har rensat ur min samling. Men först, när jag ändå bloggar, några tips på dofter som passar den varma årstiden:

Annick Goutal Un Matin d'Orage doftar verkligen ljuvligt: som att sätta näsan intill det fjuniga skalet på en omogen persika som ännu hänger på trädet. Nu finns det visserligen ingen persika eller annan frukt (förutom citron) bland de listade noterna, så det är troligen en illusion skapad av blomnoterna. Magnolia har jag för mig kan lukta sådär litet fruktigt, fast på ett svalt och osött vis som omogen, hel frukt, långt ifrån att sätta tänderna i drypande saftigt fruktkött. Gardenia ska ha huvudrollen bland blomnoterna, men här finns inget av de skarpa, blåmögelaktiga noter som kan finnas i gardeniaparfymer och inte heller den berusande tunga sötma man känner när man stoppar näsan i en gardeniablomma. Däremot anar jag en skymt av gardeniadoft i luften (med näsan mot huden dominerar persikointrycket) - en sval, behagligt diskret doft som en ensam gardenia känd på avstånd en regnig dag, verkligen inget drivhus fullt av gardenior! Un Matin d'Orage betyder ungefär "stormig morgon" och ska vara inspirerad av en japansk trädgård efter en regnstorm, när det börjar klarna upp. Det är ett passande namn, för parfymen har en sval och våt och "mulen" känsla: dofterna av trädgårdens frukter och blommor uppfriskade och dämpade av regnet.

Heeley Sel Marin luktar inte uppenbart havssalt, men gör ändå ett någorlunda maritimt intryck: svalt, friskt, fuktigt och diskret saltstänkt utan minsta spår av död fisk eller rutten tång. Lyckligtvis finns här heller inga spår av aggressivt artificiella akvatiska noter! Det inslag som gör starkast intryck på mig är den otroligt naturtrogna björksavsdoften, som jag inte precis associerar med hav. Överlag är doften mer träig än vattnig, med ett tydligt inslag av cederträ vid sidan av björken, som att känna en svag havsbris befriad från strandens skarpa lukter under en skogspromenad.

Hèrmes Un jardin en Mediterranee uppfattar jag som ett lättillgängligt alternativ till frodigt gröna dofter som Miller et Bertaux Green, green, green and green, Parfums Delrae Bois de Paradis och Byredo Pulp. Mest liknar den nog Bois de Paradis - den är fruktigare än Green, green, green and green men mindre fruktig än Pulp. Den enda fruktnot som står listad är fikon, men här finns inget av den frontalkrock mellan lent mjölkiga och fränt gröna noter jag ryggar tillbaka för i den flesta fikondofter. Doften är i stället söt och saftig med vad jag inbillar mig är inslag av persika, ananas och kokos. Faktum är att den får mig att tänka på tropikerna snarare än medelhavet. Den är dock ingen ren fruktcocktail - en del av sötman är helt klart den vegetativa, nästan spritiga sötma som kan finnas i tränoter och som även återfinns i Green, green, green and green. Un jardin de Mediterranee är en idealiserad paradisträdgård där frukterna dignar från träden - jag kommer att tänka på Miltons Paradise Lost, där Adam och Eva har ett sjå med att röja stigar i den prunkande Edens lustgård och frakta bort solmogen frukt som samlas i drivor fortfare än de hinner äta den.

Humiecki & Graef Eau Radieuse nämner jag för dess naturtrogna rabarbernot, som att bita i en rabarberstjälk så sur att smaklökarna krullar ihop sig! Det här är en rå och sträv rabarber som kan sorteras in under gröna noter, till skillnad från den sötsyrliga, skära Comme des Garcons Sherbet Rhubarb som snarare hör hemma bland fruktiga dofter. Tyvärr är resten av doften en ytterst ordinär, lätt akvatisk, "fräsch herrdoft" av värsta sort.

Le Labo Bergamote 22 påminner mig starkt om min älskade Miller & Bertaux Green, green, green and green, fast med en läskande toppnot av bergamott. Hela doften är också lättare, mer transparent och grönare än Green, green, green and green, som jag trots namnet uppfattar som en mer varmt, naturligt, träigt brun doft. Den bästa somriga citruscologne jag har stött på, även om jag på grund av likheten med min favorit inte tror att jag behöver en flaska för det priset!

Olivier Durbano Jade är läskande som Annick Goutals Duel är läskande: som osötat iste. På ett stram, torr bas av mate vilar mjukt diskreta noter av grönt te, anis, mint, grönt äpple och gräsklipp (de två sistnämnda är bara vad jag tycker mig urskilja och inget som står listat) som en polerad, grön ädelsten. Doften liknar ingen annan jag har testat och är värd ett omnämnande bara därför.

Parfumerie Generale (är det meningen att man ska tänka på paralysie generale?) L'eau rare matale och Hyperessence matale är de perfekta svarta tedofterna: rökiga och tjäriga utan att för den skull bli unkna eller alltför bittert aromatiska, tvärtom friskt citrusiga nog för att kunna bäras sommartid. De är lika varandra, men Hyperessence matale förefaller vara den renare, "mörkare", men samtidigt citrusfriskare tedoften, medan L'eau rare matale är en aning mildrad med söta, blommiga och nästintill mjölkiga noter. Om du som jag tycker att Bulgari Black är för mesigt mjuk men Comme des Garcons Leaves Tea för fränt gummiartad ska du testa dessa!

Profumi del Fortes Tirrenico blir jag inte riktigt klok på vad jag tycker om. Ena sekunden gläds jag åt den mest naturtrogna havsbrisparfym jag har känt, blandad med träiga, citrusiga och blommiga dofter som från en medelhavsträdgård. Andra sekunden tycker jag att själva saltvattenackordet är lika lika vidrigt metalliskt, fatt (så kan man nog inte böja fadd, nej!) och stagnerat som i Humiecki & Graefs Skarb (som påminde mig skarpt om Etat Libre d'Oranges outhärdliga Secretions Magnifiques) och att resten av doften mest luktar rengöringsmedel. Ingenjörn säger "hotelltvål" och "rutten vattenmelon". Avgör själva - jag tycker absolut att denna obskyra doft är värd ett test!

Villainess Grundy har jag länge avnjutit i tvålform för dess fulländade gröna mossdoft, och nu finns den även som sugarscrub, lotion, lermask och parfymolja. Parfymen är tyvärr sötunknare än tvålen, med ett starkare inslag av bay rum, eller om det är så att doften tyvärr har ändrats till det sämre i alla produkterna - de tvålar jag köpte samtidigt med parfymen har en mer beigebrun, möjligen khakigrön, färg än min gamla, mossgröna tvål. "Systerdoften" Jade, som jag än så länge enbart har testat i tvålform, är förresten också väldigt grön och fin, men mindre dovt, fuktigt mossgrön, mer åt det skarpt gröna galbanumhållet med blomnoter därtill.

Och så till själva bortskänkningen! Principen är som vanligt först till kvarn - skriv en kommentar till det här inlägget och lista de prover du vill ha (det går utmärkt att välja alla, det blir ju mindre jobb för mig att skicka allt i ett paket)! Du ser ju själv direkt om du har fått första tjing eller om någon annan har hunnit före, så maila mig samtidigt - innan du glömmer det - din postadress (mailadressen finns i min profil till höger) så att jag kan skicka proverna du har tingat. Du behöver absolut inte skicka mig något i utbyte - jag vill bara bli av med proverna hur som - men jag tar tacksamt emot parfymprover om du råkar ha några över. Följ i så fall länken till min Basenotesgarderob i högermenyn för att se vad jag redan har testat så du inte i onödan skickar något någon annan skulle ha mer glädje av.

De flesta av mina prover är små dekanterade 1ml provrör, men vissa är större, vissa är sprejprover och vissa är originalprover från tillverkaren. Somliga är bara halvfulla, somliga knappt använda alls. Jag ids inte beskriva varje prov så ni får ta dem som de är enligt devisen att gratis är gott! Här är hela listan:
Alexander McQueen: Kingdom
Annick Goutal: Ce Soir Ou Jamais, Eau de Charlotte, Folavril, Sables, Vetiver
Armani: Ambre Soie, Diamonds
Aroma M: Geisha Hana-Cha
AvaLuxe: Kiss, Urchin, Vamp
Burberry: Brit
Calypso: Chevrefeuille, The
Caron: Bellodgia, Nuit de Noel
Carven: Ma Griffe
Christina Aguilera
Comme des Garcons: Lime
Creative Universe: Vita
Czech & Speake: Citrus Paradisi
D'Orsay: Arome 3
Demeter: Snow
Diptyque: Do Son, Jardin Clos, L'Ombre dans l'Eau
DSH: Bamboo Pulp, Firefly, Fresh Ginger, Khyphi
Grey Flannel
Guerlain: Chamade pour homme
Hermes: Rouge
Hierbas de Ibiza
Hugo Boss: Femme
Jean Patou: Colony
Le Labo: Ambrette 9, Fleur d'Oranger 27, Jasmin 17, Neroli 36
Le Prince Jardinier: Bouton de Rose
Les Nez: Manoumalia
Montale: Chocolate Greedy, Red aoud
Ormonde Jayne: Ta'if
Parfum d'Empire: Aziyade, Yuzu Fou
Parfums de Nicolai: Baladin, Eclipse
Parfums de Rosine: Ecume de Rose, Poussiere de Rose, Twill Rose
Parfums Delrae: Amoreuse
S-Perfumes: S-ex
Tauer: Vetiver Dance
Washington Tremlett: Royals Heroes 1805

Annick Goutal

Ce Soir Ou Jamais: I kväll eller aldrig! Doften lever upp till namnet: det är en av de få rosendofter jag uppskattar. Liksom de andra utvalda - Paestum Rose, Noir de Noir, Black Aoud, L'arte di Gucci - är det en tung rosendoft, men de saknar de övrigas mörka bas. I stället upplever jag den som en ren soliflor som perfekt fångar den söta, saftiga, djupa, nästan gourmetartade sortens rosendoft. Här finns inget spår av den tvålskärpa eller torkade potpourrinot som får mig att avsky så många andra rosenparfymer, och inte heller den lätta, fruktiga, vattniga lukt som jag ogillar i en del äkta rosensorter också. Bara drivor av djupt ceriserosa rosor och kanske en burk rosenmarmelad eller flaska rosenvatten. Jag skulle säga att den påminner om Etat Libre d'Oranges Rossy de Palma, men den har jag bara testat på papper. Tycker man om sina rosor mer oskyldigt skära kan Quel Amour! vara ett tips, jag testade den för löftet om pioner men blev besviken.

Duel: Duel är en svalkande doft för heta sommardagar, dominerad av ett teackord som nästan känns mintigt, som mintte. Att det inte är någon faktiskt mynta med i doften kanske förklarar varför jag finner den där mintsvala tonen så behaglig. Noter som läder, tobak och mysk kan lura en att tro att doften ska vara betydligt maskulinare än vad den är; den är snarare en lätt och endimensionell unisexdoft. Den enda kopplingen till namnet är möjligen att den är gentlemannamässigt stram på ett mycket föredömligt sätt för en sommardoft, i stället för att vulgärt brassa på med akvatiska och ozoniska noter och artificiell fräschör. Känslan i doften påminner lite om colognen L'Eau de L'Artisan, men Duel är inte sådär grön som vissa tedofter kan vara utan utan mer syrligt torr, nästan på gränsen till rökig.

Eau d'Hadrien: Ännu en läskande sommardoft, den här gången med emfas på citrus: citron och grapfrukt med uppfriskande skalbeska. Cypress ger en subtilt aromatisk ton åt doften, som jag gärna skulle ha sett mer av i utbyte mot den artificiellt, nästan akvatiskt, svala tonen. Citrusackordet är inte naturtroget syrligt och saftigt i tillräckligt många sekunder innan det plattas ut till generiskt "fräscht" och doften är på det hela taget för tunn och undflyende för att jag skulle betala för en flaska.

Eau du Fier: Eau du Fier luktar verkligen exakt som lapsangte. "Rökt korv!" som min syster skulle utbrista. Den får högt betyg för originalitet och naturtrogenhet, men samtidigt kan jag förstå varför den är tagen ur produktion (ryktet säger att den fortfarande finns under disk i Annick Goutal-butiken i Paris). Den får mig att inse att jag faktiskt inte känner något större behov av att lukta rökt te. Doften är fascinerande snarare än tilltalande, men om du verkligen älskar att öppna en burk Lapsang Souchong och brygga en kopp rökigt te så rekommenderar jag ett test.

Les Nuits d'Hadrien: Les Nuits d'Hadrien kombinerar frisk citrus (citron säger jag, noterna säger mandarin och clementin) och en örtkryddig ton som påminner om lavendel (fast något dylikt inte finns listat) med en orientaliskt varmsöt bas. Fougère Bengale marknadsfördes som en korsning mellan fougère och oriental, jag skulle säga att beskrivningen passar bättre in på Les Nuits d'Hadrien, eller snarare mellan aromatisk citruscologne och oriental. Balansen påminner mig om Jicky, men Les Nuits d'Hadrien har en gräsgrön not och är på det hela taget en transparentare och vattnigare doft. Basen är sensuell utan att vara utpräglat animalisk som Jickys - jag kunde gissat på spiskummin men noterna säger sandelträ, vit mysk och ambra. Jag föreställer mig Les Nuits d'Hadrien som en gul doft, från de varmt brandgula och senapsgula basnoterna till klargul citrus. Trots att den lyser som en sol motsätter jag mig inte klassificeringen av den som en "kvällsdoft" - den är en kvällsdoft för citrusälskare.

Mandragore: I likhet med Duel kommer här ännu en uppfriskande sommardoft som inte kan leva upp till namnet. En doft döpt efter alruna borde vara mörk och mystisk, gärna med en bitter ton som inte faller vem som helst på läppen. I stället är det en lätt, rentav undflyende, cologne med anis och gröna noter. Det mest originella jag kan säga om den är att den för ett ögonblick påminde mig om färsk koriander. För all del en helt okej cologne, men synd att den ska ha sjanghajat alrunans namn och mytologi och dessutom den vackra herrversionen av flaskan i guld och purpur.

Sables: Sables domineras av en karakteristisk torr och aromatisk not som jag antar är eternellen (det svenska namnet på denna föga romantiska prydnadsväxt som behändigt nog är torkad redan innan den plockas) Doften är lika gyllenbrun som själva vätskan och påminner mig inte om sanddyner men möjligen om torr och sprucken sandjord med härdiga buskväxter. Peppar ger kryddighet och vanilj och sandelträ en orientalisk fyllighet som i kombination med den nästan brända eternellnoten känns lite sirapsklibbig, lite som den enerverande sötman i Patchoui 24. Jag önskar att Andy Tauer hade gjort den här doften i stället, han skulle ha fångat det olfaktoriska intrycket av eterneller på sand på ett mer transparent och mindre klibbigt sätt.

Bortskänkes: Tyvärr inget från Annick Goutal men i stället prover av Parfums MDCI Ambre Topkapi och Niki de Saint Phalle. Obs att jag troligen inte kommer hinna skicka dem innan jag åker bort en vecka, om du inte tingar dem plus ger mig din adress redan idag.