Svalkande sommardofter

Jag har ju uppenbarligen inte tid eller motivation nog att parfymblogga nuförtiden, men jag provar fortfarande nya parfymer och jag tänkte passa på att använda bloggen till att skänka bort ett antal parfymprover jag har rensat ur min samling. Men först, när jag ändå bloggar, några tips på dofter som passar den varma årstiden:

Annick Goutal Un Matin d'Orage doftar verkligen ljuvligt: som att sätta näsan intill det fjuniga skalet på en omogen persika som ännu hänger på trädet. Nu finns det visserligen ingen persika eller annan frukt (förutom citron) bland de listade noterna, så det är troligen en illusion skapad av blomnoterna. Magnolia har jag för mig kan lukta sådär litet fruktigt, fast på ett svalt och osött vis som omogen, hel frukt, långt ifrån att sätta tänderna i drypande saftigt fruktkött. Gardenia ska ha huvudrollen bland blomnoterna, men här finns inget av de skarpa, blåmögelaktiga noter som kan finnas i gardeniaparfymer och inte heller den berusande tunga sötma man känner när man stoppar näsan i en gardeniablomma. Däremot anar jag en skymt av gardeniadoft i luften (med näsan mot huden dominerar persikointrycket) - en sval, behagligt diskret doft som en ensam gardenia känd på avstånd en regnig dag, verkligen inget drivhus fullt av gardenior! Un Matin d'Orage betyder ungefär "stormig morgon" och ska vara inspirerad av en japansk trädgård efter en regnstorm, när det börjar klarna upp. Det är ett passande namn, för parfymen har en sval och våt och "mulen" känsla: dofterna av trädgårdens frukter och blommor uppfriskade och dämpade av regnet.

Heeley Sel Marin luktar inte uppenbart havssalt, men gör ändå ett någorlunda maritimt intryck: svalt, friskt, fuktigt och diskret saltstänkt utan minsta spår av död fisk eller rutten tång. Lyckligtvis finns här heller inga spår av aggressivt artificiella akvatiska noter! Det inslag som gör starkast intryck på mig är den otroligt naturtrogna björksavsdoften, som jag inte precis associerar med hav. Överlag är doften mer träig än vattnig, med ett tydligt inslag av cederträ vid sidan av björken, som att känna en svag havsbris befriad från strandens skarpa lukter under en skogspromenad.

Hèrmes Un jardin en Mediterranee uppfattar jag som ett lättillgängligt alternativ till frodigt gröna dofter som Miller et Bertaux Green, green, green and green, Parfums Delrae Bois de Paradis och Byredo Pulp. Mest liknar den nog Bois de Paradis - den är fruktigare än Green, green, green and green men mindre fruktig än Pulp. Den enda fruktnot som står listad är fikon, men här finns inget av den frontalkrock mellan lent mjölkiga och fränt gröna noter jag ryggar tillbaka för i den flesta fikondofter. Doften är i stället söt och saftig med vad jag inbillar mig är inslag av persika, ananas och kokos. Faktum är att den får mig att tänka på tropikerna snarare än medelhavet. Den är dock ingen ren fruktcocktail - en del av sötman är helt klart den vegetativa, nästan spritiga sötma som kan finnas i tränoter och som även återfinns i Green, green, green and green. Un jardin de Mediterranee är en idealiserad paradisträdgård där frukterna dignar från träden - jag kommer att tänka på Miltons Paradise Lost, där Adam och Eva har ett sjå med att röja stigar i den prunkande Edens lustgård och frakta bort solmogen frukt som samlas i drivor fortfare än de hinner äta den.

Humiecki & Graef Eau Radieuse nämner jag för dess naturtrogna rabarbernot, som att bita i en rabarberstjälk så sur att smaklökarna krullar ihop sig! Det här är en rå och sträv rabarber som kan sorteras in under gröna noter, till skillnad från den sötsyrliga, skära Comme des Garcons Sherbet Rhubarb som snarare hör hemma bland fruktiga dofter. Tyvärr är resten av doften en ytterst ordinär, lätt akvatisk, "fräsch herrdoft" av värsta sort.

Le Labo Bergamote 22 påminner mig starkt om min älskade Miller & Bertaux Green, green, green and green, fast med en läskande toppnot av bergamott. Hela doften är också lättare, mer transparent och grönare än Green, green, green and green, som jag trots namnet uppfattar som en mer varmt, naturligt, träigt brun doft. Den bästa somriga citruscologne jag har stött på, även om jag på grund av likheten med min favorit inte tror att jag behöver en flaska för det priset!

Olivier Durbano Jade är läskande som Annick Goutals Duel är läskande: som osötat iste. På ett stram, torr bas av mate vilar mjukt diskreta noter av grönt te, anis, mint, grönt äpple och gräsklipp (de två sistnämnda är bara vad jag tycker mig urskilja och inget som står listat) som en polerad, grön ädelsten. Doften liknar ingen annan jag har testat och är värd ett omnämnande bara därför.

Parfumerie Generale (är det meningen att man ska tänka på paralysie generale?) L'eau rare matale och Hyperessence matale är de perfekta svarta tedofterna: rökiga och tjäriga utan att för den skull bli unkna eller alltför bittert aromatiska, tvärtom friskt citrusiga nog för att kunna bäras sommartid. De är lika varandra, men Hyperessence matale förefaller vara den renare, "mörkare", men samtidigt citrusfriskare tedoften, medan L'eau rare matale är en aning mildrad med söta, blommiga och nästintill mjölkiga noter. Om du som jag tycker att Bulgari Black är för mesigt mjuk men Comme des Garcons Leaves Tea för fränt gummiartad ska du testa dessa!

Profumi del Fortes Tirrenico blir jag inte riktigt klok på vad jag tycker om. Ena sekunden gläds jag åt den mest naturtrogna havsbrisparfym jag har känt, blandad med träiga, citrusiga och blommiga dofter som från en medelhavsträdgård. Andra sekunden tycker jag att själva saltvattenackordet är lika lika vidrigt metalliskt, fatt (så kan man nog inte böja fadd, nej!) och stagnerat som i Humiecki & Graefs Skarb (som påminde mig skarpt om Etat Libre d'Oranges outhärdliga Secretions Magnifiques) och att resten av doften mest luktar rengöringsmedel. Ingenjörn säger "hotelltvål" och "rutten vattenmelon". Avgör själva - jag tycker absolut att denna obskyra doft är värd ett test!

Villainess Grundy har jag länge avnjutit i tvålform för dess fulländade gröna mossdoft, och nu finns den även som sugarscrub, lotion, lermask och parfymolja. Parfymen är tyvärr sötunknare än tvålen, med ett starkare inslag av bay rum, eller om det är så att doften tyvärr har ändrats till det sämre i alla produkterna - de tvålar jag köpte samtidigt med parfymen har en mer beigebrun, möjligen khakigrön, färg än min gamla, mossgröna tvål. "Systerdoften" Jade, som jag än så länge enbart har testat i tvålform, är förresten också väldigt grön och fin, men mindre dovt, fuktigt mossgrön, mer åt det skarpt gröna galbanumhållet med blomnoter därtill.

Och så till själva bortskänkningen! Principen är som vanligt först till kvarn - skriv en kommentar till det här inlägget och lista de prover du vill ha (det går utmärkt att välja alla, det blir ju mindre jobb för mig att skicka allt i ett paket)! Du ser ju själv direkt om du har fått första tjing eller om någon annan har hunnit före, så maila mig samtidigt - innan du glömmer det - din postadress (mailadressen finns i min profil till höger) så att jag kan skicka proverna du har tingat. Du behöver absolut inte skicka mig något i utbyte - jag vill bara bli av med proverna hur som - men jag tar tacksamt emot parfymprover om du råkar ha några över. Följ i så fall länken till min Basenotesgarderob i högermenyn för att se vad jag redan har testat så du inte i onödan skickar något någon annan skulle ha mer glädje av.

De flesta av mina prover är små dekanterade 1ml provrör, men vissa är större, vissa är sprejprover och vissa är originalprover från tillverkaren. Somliga är bara halvfulla, somliga knappt använda alls. Jag ids inte beskriva varje prov så ni får ta dem som de är enligt devisen att gratis är gott! Här är hela listan:
Alexander McQueen: Kingdom
Annick Goutal: Ce Soir Ou Jamais, Eau de Charlotte, Folavril, Sables, Vetiver
Armani: Ambre Soie, Diamonds
Aroma M: Geisha Hana-Cha
AvaLuxe: Kiss, Urchin, Vamp
Burberry: Brit
Calypso: Chevrefeuille, The
Caron: Bellodgia, Nuit de Noel
Carven: Ma Griffe
Christina Aguilera
Comme des Garcons: Lime
Creative Universe: Vita
Czech & Speake: Citrus Paradisi
D'Orsay: Arome 3
Demeter: Snow
Diptyque: Do Son, Jardin Clos, L'Ombre dans l'Eau
DSH: Bamboo Pulp, Firefly, Fresh Ginger, Khyphi
Grey Flannel
Guerlain: Chamade pour homme
Hermes: Rouge
Hierbas de Ibiza
Hugo Boss: Femme
Jean Patou: Colony
Le Labo: Ambrette 9, Fleur d'Oranger 27, Jasmin 17, Neroli 36
Le Prince Jardinier: Bouton de Rose
Les Nez: Manoumalia
Montale: Chocolate Greedy, Red aoud
Ormonde Jayne: Ta'if
Parfum d'Empire: Aziyade, Yuzu Fou
Parfums de Nicolai: Baladin, Eclipse
Parfums de Rosine: Ecume de Rose, Poussiere de Rose, Twill Rose
Parfums Delrae: Amoreuse
S-Perfumes: S-ex
Tauer: Vetiver Dance
Washington Tremlett: Royals Heroes 1805

Parfumerie Generale: Limited Edition

Bois Blond: Märkligt nog påminner Bois blond mig starkt om Flower by Kenzo. De har en snarlik pudrig, krämig, blommig sötma av vit mysk. Bois blond saknar i och för sig Flower by Kenzos kanderade violnot, som ersätts med skarpt gröna gräs- och galbanumnoter. Framför allt ska Bois blond vara en hödoft, men även om jag känner ett näskittlande pepprigt inslag av hö så är det inte det dominerande intrycket. Bois blond är på det hela taget inte en tillräckligt torr doft för att ge en känsla av höskulle. Dels har den för mycket färskt gröna noter, och dels är den för mjuk och krämig. Om jag skulle räkna upp de dominerande komponenterna av doften skulle det i stället för hö bli grädde, gräs och peppar. Pepprigheten består, men doften utvecklas efter hand i en torrare och träigare riktning, och blir nästan het som brinnande trä. Namnets blonda trä är en mer träffande karakterisering av doften än den officiella beskrivningens höskörd. Träet blir dock aldrig helt torrt, utan följs åt av den vita myskens krämiga sötma genom doftens hela utveckling. Kombinationen erinrar lite om mötet mellan pepprig rökelse och len blomsötma i Nu. Sist i utvecklingen försvinner den peppriga tränoten igen och kvar blir en krämig vaniljsötma.

Ether de Lilas Blanc sur Feuillage Tendre: Syréner? Vilka syréner? Jag känner ingen blomnot som ens vagt påminner om syrén i den här doften. Namnet som förutom syréner för tankarna till en vårligt skir och grön doft är extremt missvisande. Den låter som en fruity/floral på beskrivningen (passionsblomma, apelsinblom, mandarin...) och den luktar som en fruity/floral. Tropiskt, sötsliskigt och extremt parfymerat. Att de har slängt i en lite skarp ton som kanske ska föreställa det där gröna bladverket gör inte saken bättre. Lyckligtvis falnar den snabbt.

L'Ombre Fauve: L'Ombre Fauve doftar verkligen som en skugga. Skuggan i ett källarvalv en het sommardag, mustig som S-Perfumes Lust fast inte till sådana extremer. Mer som den lätt källarmustiga orientalen Labdanum 18/Ciste 18 från Le Labo, eller ett mellanting. Samtidigt som den erinrar om råfuktiga källare är den en varm doft, med värmen hos en mörkbrun stickad sjal eller kanske mörkbrun sammet. Pudrig ambra, dov mysk, glödhett trä och torr patchouli ingår himmelsk förening och resultatet är en beroendeframkallande "comfort scent" av allra mörkaste slag. Det som hindrar den från att bli bara mysigt sammetslen är träets krispigt strama torka och en citrusig eller metallisk skärpa som ger den där känslan av kylig källarluft. L'Ombre Fauve är doften av mörka material: solvarmt trä, ljumt sammetstyg, svalt jordgolv och kalla stenväggar. Är det någon jag skulle slå till på innan den begränsade utgåvan är slut är det utan minsta tvekan denna. Om jag bara hade hundra dollar...

Någon som vill pröva sin lycka med de undflyende syrénerna? Jag byter gärna bort mitt prov av Ether de Lilas...

http://www.luckyscent.com/shop/category.asp?categoryid=345&section=1

Le Labo: Patchouli 24

Jag hade hört så mycket om vilken rökig, tjärig, lädrig doft Patchouli 24 skulle vara, i paritet med Tauer Perfumes Lonestar Memories. Och ja, nyapplicerad är den rökig och tjärig som det svartaste lapsang, men ändå med en tydlig, varm sötma av vanilj som gör att jag skulle tveka att kalla den butch. För att fortsätta med matassociationerna har den ett inslag av rökt korv, som en kolare som kokar sitt te och steker sitt kött över lägerelden utanför milan. Jag kan nästan känna ett uns citrusfrisk grönska av skogen också, kanske är det björknoten som gör sig påmind.

Jag har luktat på så mycket torra och osöta läderdofter på sistone att Patchouli 24 känns som en söt oriental i jämförelse. Det mesta av röken och tjäran lägger sig också snabbt, och doften blir misstänkt lik ambra: ambrans torra, pudriga, lätt brända/träiga sötma. Någon ambra finns inte listad, så det är möjligt att effekten kommer sig av torr, träig patchouli sötad med vanilj. Jag tycker mig nämligen kunna urskilja en patchoulinot också, trots att den ska vara så väldigt svår att upptäcka i doften. Jag älskar ambradoftande orientaler som Tauers L'air du desert marocain, Serge Lutens Fumerie turque, Parfums d'Empires Ambre russe och Montales Patchouli leaves, men det var inte riktigt vad jag hade väntat mig av Patchouli 24. Jag önskar nästan att de hade skippat vaniljen och vågat löpa linan ut och göra doften riktigt rå i stället. Till dess fördel kan dock sägas att den håller länge och att jag subtilt kan uppfatta den i luften omkring mig när jag bär den, en upplevelse jag inte är bortskämd med.

Jag länkar till Le Labos hemsida, fast de inte skickar utanför USA, eftersom de inte har några regelrätta återförsäljare:
http://www.lelabofragrances.com/