Svalkande sommardofter

Jag har ju uppenbarligen inte tid eller motivation nog att parfymblogga nuförtiden, men jag provar fortfarande nya parfymer och jag tänkte passa på att använda bloggen till att skänka bort ett antal parfymprover jag har rensat ur min samling. Men först, när jag ändå bloggar, några tips på dofter som passar den varma årstiden:

Annick Goutal Un Matin d'Orage doftar verkligen ljuvligt: som att sätta näsan intill det fjuniga skalet på en omogen persika som ännu hänger på trädet. Nu finns det visserligen ingen persika eller annan frukt (förutom citron) bland de listade noterna, så det är troligen en illusion skapad av blomnoterna. Magnolia har jag för mig kan lukta sådär litet fruktigt, fast på ett svalt och osött vis som omogen, hel frukt, långt ifrån att sätta tänderna i drypande saftigt fruktkött. Gardenia ska ha huvudrollen bland blomnoterna, men här finns inget av de skarpa, blåmögelaktiga noter som kan finnas i gardeniaparfymer och inte heller den berusande tunga sötma man känner när man stoppar näsan i en gardeniablomma. Däremot anar jag en skymt av gardeniadoft i luften (med näsan mot huden dominerar persikointrycket) - en sval, behagligt diskret doft som en ensam gardenia känd på avstånd en regnig dag, verkligen inget drivhus fullt av gardenior! Un Matin d'Orage betyder ungefär "stormig morgon" och ska vara inspirerad av en japansk trädgård efter en regnstorm, när det börjar klarna upp. Det är ett passande namn, för parfymen har en sval och våt och "mulen" känsla: dofterna av trädgårdens frukter och blommor uppfriskade och dämpade av regnet.

Heeley Sel Marin luktar inte uppenbart havssalt, men gör ändå ett någorlunda maritimt intryck: svalt, friskt, fuktigt och diskret saltstänkt utan minsta spår av död fisk eller rutten tång. Lyckligtvis finns här heller inga spår av aggressivt artificiella akvatiska noter! Det inslag som gör starkast intryck på mig är den otroligt naturtrogna björksavsdoften, som jag inte precis associerar med hav. Överlag är doften mer träig än vattnig, med ett tydligt inslag av cederträ vid sidan av björken, som att känna en svag havsbris befriad från strandens skarpa lukter under en skogspromenad.

Hèrmes Un jardin en Mediterranee uppfattar jag som ett lättillgängligt alternativ till frodigt gröna dofter som Miller et Bertaux Green, green, green and green, Parfums Delrae Bois de Paradis och Byredo Pulp. Mest liknar den nog Bois de Paradis - den är fruktigare än Green, green, green and green men mindre fruktig än Pulp. Den enda fruktnot som står listad är fikon, men här finns inget av den frontalkrock mellan lent mjölkiga och fränt gröna noter jag ryggar tillbaka för i den flesta fikondofter. Doften är i stället söt och saftig med vad jag inbillar mig är inslag av persika, ananas och kokos. Faktum är att den får mig att tänka på tropikerna snarare än medelhavet. Den är dock ingen ren fruktcocktail - en del av sötman är helt klart den vegetativa, nästan spritiga sötma som kan finnas i tränoter och som även återfinns i Green, green, green and green. Un jardin de Mediterranee är en idealiserad paradisträdgård där frukterna dignar från träden - jag kommer att tänka på Miltons Paradise Lost, där Adam och Eva har ett sjå med att röja stigar i den prunkande Edens lustgård och frakta bort solmogen frukt som samlas i drivor fortfare än de hinner äta den.

Humiecki & Graef Eau Radieuse nämner jag för dess naturtrogna rabarbernot, som att bita i en rabarberstjälk så sur att smaklökarna krullar ihop sig! Det här är en rå och sträv rabarber som kan sorteras in under gröna noter, till skillnad från den sötsyrliga, skära Comme des Garcons Sherbet Rhubarb som snarare hör hemma bland fruktiga dofter. Tyvärr är resten av doften en ytterst ordinär, lätt akvatisk, "fräsch herrdoft" av värsta sort.

Le Labo Bergamote 22 påminner mig starkt om min älskade Miller & Bertaux Green, green, green and green, fast med en läskande toppnot av bergamott. Hela doften är också lättare, mer transparent och grönare än Green, green, green and green, som jag trots namnet uppfattar som en mer varmt, naturligt, träigt brun doft. Den bästa somriga citruscologne jag har stött på, även om jag på grund av likheten med min favorit inte tror att jag behöver en flaska för det priset!

Olivier Durbano Jade är läskande som Annick Goutals Duel är läskande: som osötat iste. På ett stram, torr bas av mate vilar mjukt diskreta noter av grönt te, anis, mint, grönt äpple och gräsklipp (de två sistnämnda är bara vad jag tycker mig urskilja och inget som står listat) som en polerad, grön ädelsten. Doften liknar ingen annan jag har testat och är värd ett omnämnande bara därför.

Parfumerie Generale (är det meningen att man ska tänka på paralysie generale?) L'eau rare matale och Hyperessence matale är de perfekta svarta tedofterna: rökiga och tjäriga utan att för den skull bli unkna eller alltför bittert aromatiska, tvärtom friskt citrusiga nog för att kunna bäras sommartid. De är lika varandra, men Hyperessence matale förefaller vara den renare, "mörkare", men samtidigt citrusfriskare tedoften, medan L'eau rare matale är en aning mildrad med söta, blommiga och nästintill mjölkiga noter. Om du som jag tycker att Bulgari Black är för mesigt mjuk men Comme des Garcons Leaves Tea för fränt gummiartad ska du testa dessa!

Profumi del Fortes Tirrenico blir jag inte riktigt klok på vad jag tycker om. Ena sekunden gläds jag åt den mest naturtrogna havsbrisparfym jag har känt, blandad med träiga, citrusiga och blommiga dofter som från en medelhavsträdgård. Andra sekunden tycker jag att själva saltvattenackordet är lika lika vidrigt metalliskt, fatt (så kan man nog inte böja fadd, nej!) och stagnerat som i Humiecki & Graefs Skarb (som påminde mig skarpt om Etat Libre d'Oranges outhärdliga Secretions Magnifiques) och att resten av doften mest luktar rengöringsmedel. Ingenjörn säger "hotelltvål" och "rutten vattenmelon". Avgör själva - jag tycker absolut att denna obskyra doft är värd ett test!

Villainess Grundy har jag länge avnjutit i tvålform för dess fulländade gröna mossdoft, och nu finns den även som sugarscrub, lotion, lermask och parfymolja. Parfymen är tyvärr sötunknare än tvålen, med ett starkare inslag av bay rum, eller om det är så att doften tyvärr har ändrats till det sämre i alla produkterna - de tvålar jag köpte samtidigt med parfymen har en mer beigebrun, möjligen khakigrön, färg än min gamla, mossgröna tvål. "Systerdoften" Jade, som jag än så länge enbart har testat i tvålform, är förresten också väldigt grön och fin, men mindre dovt, fuktigt mossgrön, mer åt det skarpt gröna galbanumhållet med blomnoter därtill.

Och så till själva bortskänkningen! Principen är som vanligt först till kvarn - skriv en kommentar till det här inlägget och lista de prover du vill ha (det går utmärkt att välja alla, det blir ju mindre jobb för mig att skicka allt i ett paket)! Du ser ju själv direkt om du har fått första tjing eller om någon annan har hunnit före, så maila mig samtidigt - innan du glömmer det - din postadress (mailadressen finns i min profil till höger) så att jag kan skicka proverna du har tingat. Du behöver absolut inte skicka mig något i utbyte - jag vill bara bli av med proverna hur som - men jag tar tacksamt emot parfymprover om du råkar ha några över. Följ i så fall länken till min Basenotesgarderob i högermenyn för att se vad jag redan har testat så du inte i onödan skickar något någon annan skulle ha mer glädje av.

De flesta av mina prover är små dekanterade 1ml provrör, men vissa är större, vissa är sprejprover och vissa är originalprover från tillverkaren. Somliga är bara halvfulla, somliga knappt använda alls. Jag ids inte beskriva varje prov så ni får ta dem som de är enligt devisen att gratis är gott! Här är hela listan:
Alexander McQueen: Kingdom
Annick Goutal: Ce Soir Ou Jamais, Eau de Charlotte, Folavril, Sables, Vetiver
Armani: Ambre Soie, Diamonds
Aroma M: Geisha Hana-Cha
AvaLuxe: Kiss, Urchin, Vamp
Burberry: Brit
Calypso: Chevrefeuille, The
Caron: Bellodgia, Nuit de Noel
Carven: Ma Griffe
Christina Aguilera
Comme des Garcons: Lime
Creative Universe: Vita
Czech & Speake: Citrus Paradisi
D'Orsay: Arome 3
Demeter: Snow
Diptyque: Do Son, Jardin Clos, L'Ombre dans l'Eau
DSH: Bamboo Pulp, Firefly, Fresh Ginger, Khyphi
Grey Flannel
Guerlain: Chamade pour homme
Hermes: Rouge
Hierbas de Ibiza
Hugo Boss: Femme
Jean Patou: Colony
Le Labo: Ambrette 9, Fleur d'Oranger 27, Jasmin 17, Neroli 36
Le Prince Jardinier: Bouton de Rose
Les Nez: Manoumalia
Montale: Chocolate Greedy, Red aoud
Ormonde Jayne: Ta'if
Parfum d'Empire: Aziyade, Yuzu Fou
Parfums de Nicolai: Baladin, Eclipse
Parfums de Rosine: Ecume de Rose, Poussiere de Rose, Twill Rose
Parfums Delrae: Amoreuse
S-Perfumes: S-ex
Tauer: Vetiver Dance
Washington Tremlett: Royals Heroes 1805

Heeley

Luckyscent hade en spännande påse med prover av nya dofter som jag slog till på, bland annat för att den innehöll Heeleys tre senaste. Jag hade aldrig testat något från Heeley tidigare, men en av de nya heter Cardinal och har fått fina recensioner. En annan heter Fine Leather, och det kan jag ju inte heller motstå.

Cardinal ska dofta kyrkrökelse, så jag förväntade mig något i stil med Etros Messe de Minuit och Comme des Garcons Avignon, och visst har den en liknande rökelsebas. Tyvärr har den också ett alldeles för starkt kyligt/metalliskt/tvåligt inslag för min smak, lite som Comme des Garcons Zagorsk, fast ännu värre. Nästan rengöringsprodukt faktiskt, och jag är inte den enda som tycker det. Ingredienslistan låter fantastisk - rökelse, cistus, ambra, patchouli och vetiver - så jag vet inte alls var det kommer ifrån. Här finns ju inga kyliga/tvåliga blomnoter som iris eller viol, så jag gissar att det är själva rökelsen, kanske i kombination med vetiverns fräscha skärpa. Efter några timmar på huden blir den mjukare och varmare, nästan träig och faktiskt riktigt trevlig. Efter ytterligare ett par timmar blir den rent söt, som honungsdränkt rökelse. Kanske är det ambran som gör entré. Frågan är om det är värt att genomlida toppnoterna för basnoternas skull? Jag säger ja mest för att jag så gärna vill lukta kardinal.

Fine Leather är tänkt som en diskret och sofistikerad läderdoft för en gentleman. Nu tycker inte jag att det är ett generellt problem med läderdofter att själva läderinslaget är för starkt, tvärtom tycker jag att det ofta är en ganska undflyende not som gömmer sig bakom blomnoter och annat, men det kanske är min näsa som är konstig. Och jag gillar ju maskulina dofter och rå, obscen mysk så jag har kanske ingen talan. Jag skulle gärna lukta bara som den mjuka, lena läderdoften på mina händer just nu efter att jag tagit av mig handskarna, utan andra störande noter. Fine Leather har däremot nästan bara andra noter, så till den grad att jag inte hittar lädret i den. Framför allt doftar den björk, den väldigt speciella fadda/svala/unkna doften av björksav som jag kan ha svårt för i parfym. Här håller den sig dock på mattan och är ganska charmig i kombination med svala, fräscha blomnoter som viol och mimosa. I början har blomnoterna (och kanske björken) en viss tvålig skärpa, men de blir med tiden allt sötare, samtidigt som jag äntligen tycker mig kunna ana en mycket mjuk och len lädernot. Utvecklingen påminner faktiskt om Cardinals, och de delar också egenskapen att vara riktigt långlivade på huden. Det här är doften för en mycket ung poet i studentmössa och blanksliten kostym som är ute och vandrar i en vårlig björkdunge och drömmer. Jag tänker på diktsamlingar från första halvan av 1900-talet inbundna i ljusblå pärmar med små skira blomrankor i guld och naturromantiska vinjetter med linneatuvor och svalor i soluppgången. Jag för den till samlingen av "blomdofter jag faktiskt står ut med för att de är riktade till män".

Spirit of the Tiger är inspirerad av tigerbalsam. Varför i hela friden någon skulle vilja lukta så övergår mitt förstånd. Ingen kommer att förstå att det är en parfym, vilket i och för sig inte är ett problem, men varför lura sin omgivning att man smörjt in sig med tigerbalsam? Första gången jag testade den tyckte jag att den i stort sett var en trogen återgivning av tigerbalsam: kamfer och eukalyptus (fast det är inte eukalyptus utan mint). Andra gången dominerade kryddorna, nejlika och kardemumma, så till den milda grad att min syster tyckte att det luktade "överkryddad pepparkaksdeg". Jag borde vara rätt person att uppskatta det, åtminstone kardemumman, men kryddorna är för skarpa och träigt torra, och jag blir ju som bekant äcklad av kombinationen av varma kryddnoter och kylig mint. Med några undantag uppskattar jag inte kyliga dofter över huvud taget (det vill säga det mesta som finns på, säg, Åhléns), det är något som är så väldigt fel med att en levande människa ska lukta svalt och rent och artificiellt. Jag är helt fel person att recensera den här doften eftersom jag inte begriper mig på fräscha och luftrensande halstablettsparfymer heller. Om du har vackra minnen av att smörja in dig med tigerbalsam mitt i julstöket kan det kanske vara något för dig...

http://www.luckyscent.com/shop/category.asp?section=1&categoryid=315