Dofter som tar dig ut på landet

Snart är det semestertider och kanske dags att åka ut på landet. Om man redan bor där är det utomhustider med trädgårdsarbete, skogspromenader och fika i syrénbersån. Här är några parfymer som kan matcha den lantliga tillvaron, eller framkalla känslan av den även i en central etta utan balkong.

Barrskog: Caron Yatagan

Gräsmatta: L'Artisan Parfumeur L'eau de l'artisan

Grönsaksland: L'Artisan Parfumeur Fleur de carotte

Hage: Robert Piguet Bandit

Kolmila: Comme des Garcons Jaisalmer

Lövskog: Serge Lutens Chêne

Stall: Guerlain Guet-Apens

Strand: The Different Company Sel de Vetiver

Växthus: CB I Hate Perfume Memory of Kindness

Äng: Geir Ness Geir

Örtagård: Christian Dior Eau Sauvage

Caron Tabac Blond

Det här är Tabac Blond...

...och det här är Juozas Statkevicius. Capice?

Ack, Tabac Blond, jag vet att jag skulle ha missförstått dig och kallat dig för en tant för bara några månader sedan. Det var då det. De första sekunderna av Tabac Blond (i
extrait-koncentration) har den där syrligt unkna tonen som är så vanlig i vintageparfymer och kan få dem att kännas daterade. Sedan mjuknar den till en underbart dirty myskdoft som liknar Serge Lutens Muscs Koublaï Khän eller Miller Harris L'air de rien. Skillnaden är framför allt att Tabac Blond har en skarp, metallisk edge också. Det är inte en egenskap jag normalt sett uppskattar, men här finner jag det oemotståndligt.

Tabac Blond är, namnet till trots, främst en läderdoft. Jag tycker dock att den doftar mysk snarare än läder, eller möjligen en mycket mjuk och "smörig" mocka, och det är mycket riktigt mysk i den också. Ceder bidrar med en tränot som ambran gör pudrigt glödhet på det där sättet jag älskar, som en bastu eller solvarm sand. Skärpan, som dämpas ganska kraftigt efter toppnoten, kan tillskrivas vetiver och kanske en tvålighet i blomnoterna - nejlika, lindblomma och iris. Jag urskiljer dock inte dessa och tycker inte att Tabac Blond doftar det minsta blommigt. Den har en sötma som skulle kunna komma från blommor, utan att dessa gör något väsen av sig, och som jag tillskriver ylang ylangen och vaniljen.

Nu låter det som att man kan urskilja alla dessa noter, men så avancerad är inte min näsa. Jag uppfattar Tabac Blond som en extremt välrundad doft där inga noter sticker ut hakan utom möjligen mysk och ambra. Den har en mycket välorkestrerad kontrast mellan kyligt metallisk skärpa och varm myskig sötma, men det är inte en kontrast mellan enskilda noter. Denna ständigt pågående duell där än den ena, än den andra kontrahenten leder är vad som hela tiden upprätthåller intresset. En enbart varm, len och mysig mysk- eller ambradoft kan vara underbar, men Tabac Blond är slående.

Tabac Blond är en mycket dålig flicka, ingen tvekan om det. Men en dålig flicka med klass och stil och elegans och gamla pengar, ingen tvekan om det heller. Den känns extremt luxuös och elegant på ett sätt som moderna parfymer bara inte gör. Jag kan jämföra med Juozas Statkevicius som jag verkligen tycker om och ger högsta betyg, och som dessutom har en liknande het, pudrig ambra/trädoft. Om Tabac Blond är Marlene Dietrich är Juozas Statkevicius, tja, blondinen i frack i annonsen. Liksom Marlene får henne att se ut som en okarismatisk och avväpnande feminint vän modell vilken som helst, som någon bara satt en höghatt käckt på svaj på, får Tabac Blond Juozas Statkevicius att framstå som blek kopia, en osnuten unge, en blaskigt konventionell modernisering... Och det är inte ett underbetyg åt den senare. Att Tabac Blond skapades för 10-talets emanciperat rökande garconnes gör knappast saken sämre. Jag är kär.

Tyvärr har jag bara hittat ett försäljningsställe som har den i EdP-koncentration, medan det är extrait-koncentrationen jag har testat och som alla hyllar, men de brukar arrangera "bottle splits" på Perfume Posse också:
http://www.escentual.com/cgi-bin/Escentual.storefront/45c9cdd50189695f2719c0a8650a0700/Product/View/caron0032

Caron: Yatagan

Jag har hört de märkligaste saker om Yatagan. Flera recensenter på Basenotes tycker att den luktar selleri, sellerisalt, kök eller svettig kock. Jag ville prova den för att jag sett den omnämnas i samma andetag som fantastiska, dirty läderdofter i bloggar.

Själv skulle jag säga att den doftar mer tallskog än läder eller kök. Några matassociationer får jag över huvud taget, och gudskelov ingen hemsk selleri. Associationerna till svett kan jag däremot begripa, första gången jag sprejade på den uppfattade jag en mystisk underton av otvättat hår eller blöt hund. Nu är inte jag jättekänslig mot sådant, jag gillar ju mysk, men just hund är jag gärna utan både i verkligheten och i parfym. Det är dock bara en ensam hund som springer omkring i en gigantisk barrskog. Det dominerande intrycket är den friska, varma, torra doften av tall. Vetiver ger en extra dos skarp grönska och patchouli en extra mysig jordighet. På Basenotes beskrev jag det som en oklanderlig gentleman ute på jakt, som har gått sig en aning svettig och kanske luktar litet blött ylle, och vars hund springer runt benen på honom.

Min främsta invändning mot Yatagan är inte hunden i fråga utan den där fadda/unkna/sträva/syrliga örtigheten jag brukar tjata om att vintageparfymer har. Det är inte alls underligt eftersom Yatagan är från 70-talet. Den har också beskrivits som mest over the top av alla macho 70-talsdofter med bara torra, starka, råa noter och ingen fjollig sötma. Jag tycker dock inte att den luktar så fasligt mycket som Herr För-mycket-rakvatten. Kanske om den överdoseras, och kanske med manlig hudkemi (min har en tendens att lyfta fram sötma, även om vissa dofter surnar i stället). Men jag tycker att sådana machodofter brukar vara mer skriande artificiella, starkt spritiga eller doftgrans-gröna, medan Yatagan doftar mer eller mindre som äkta tallskog, varmt och naturligt. Det är till och med fjolligt solsken i skogen i fråga, och jägaren är en slätrakad gentleman i tweed, ingen skäggig skogshuggare som inte tvättat flanellskjortan sedan 1976.

http://www.fragrancenet.com/f/net/mf_items.html?cat=02524&cur_letter=y&item_type=&gender=M&gs_gen=m