Marlon Brando som Johnny i The Wild One får illustrera dagens tema: läderdofter. Av nedanstående skulle han bära Cuir Ottoman eller möjligen Kolnisch Juchten, men man kan också tänka sig honom i Comme des Garcons Tar eller Garage.
CHANEL: Cuir de Russie: Ren elegans. Den mjukaste, lenaste läderdoft som tänkas kan utan att bli mesig. Inget blygt litet läder som gömmer sig bakom blomnoter, ingen Serge Lutens Daim Blond även om de delar den mockaliknande mjukheten. Lädret i Cuir de Russie är starkt och distinkt, men aldrig rått och oförädlat. Det ingår himmelsk förening med lika mjuka blomnoter - ros, jasmin och ylang-ylang - som aldrig blir näskittlande tvåliga eller skarpa. Elegant, feminin, klassisk och tillräckligt len och "hudliknande" för att kunna göra sig bra i lotion. Efter några timmar dämpas lädernoten och en traditionellt pudrig blomdoft dominerar.
CREED: Cuir de Russie: Jag kan inte låta bli att nämna också Creeds Cuir de Russie. Inte för att det är det är någon fantastisk läderdoft, utan för att den skapades för Errol Flynn. Toppnoten har en air av silverpenna, kanske är det silverbjörkens svalt fadda ton. Eller också beror tuschpenneskärpan på ambergris, som jag tycker luktar oparfymerad tvål. (Vilket tydligen beror på att oparfymerad tvål inte alls är oparfymerad utan parfymerad med - just det - ambergris.) I övrigt är Cuir de Russie en lätt och sofistikerad läderdoft, lite citrusigt fräsch, lite tvåligt kittlande i näsan, och med ett uns sötma av apelsinblom. En herre kan lätt bära den till kontoret. Vid första genomsniffningen av mina Creed-prover föredrog jag den krämigare Royal English Leather, och tänkte skriva om den i stället, men vid kontrollsniffningen ikväll förstod jag inte vad som flög i mig. Den luktar luktsuddigummi jämfört med den sofistikerade Cuir de Russie.
FARINA GEGENÜBER: Kolnisch Juchten: På min hud är den legendariska vintagedoften Kolnisch Juchten en ganska subtil läderdoft som lutar åt gummi. Mer gummi än exempelvis Bulgari Black. Dessutom kan jag urskilja en svag ton av bensin, som möjligen kan ha med parfymens åldrande att göra. I stället för att dämpas blir denna "bensinton" skarpare med tiden, och börjar mer och mer likna en grön chypre eller vetivernot. Det finns en ännu obskyrare remake av Kolnisch Juchten från Parfums Regence som ska vara mer rökig och tjärig i tonen, något i stil med Tauer Perfumes Lonestar Memories eller Le Labos Patchouli 24.
HISTOIRES DES PARFUMS: 1740 Marquis de Sade: En söt och liksom fruktig läderdoft med ett syrligt inslag som nästan, men bara nästan, kan föra tankarna till blöt hund. Jag gissar att det är noten "davana sensualis" som ligger bakom detta fruktiga/syrliga intryck. Originellt är det hur som helst, annars tycks läder oftast kombineras med toppnoter av citrus, apelsinblom eller viol. En tung och sensuell läderdoft, där själva lädernoten i sig är av det torra slaget, men där doften som helhet ändå gör ett mjukt och fylligt intryck. Inte överdrivet feminin, trots den fruktiga sötman, den är ju ändå marknadsförd som herrdoft. Med tiden falnar också sötman och doften blir som helhet torrare, men fortfarande med den där originella syrligheten. På Histoires des Parfums egen hemsida finns den inte, men Wuchsa har den, kanske ett restlager?
KNIZE: Knize Ten: Här snackar vi läder. Det finns en hel drös noter listade, från citrusen i toppnoten till blommor och trä i mitten av kompositionen, men allt jag känner är underbart gammalt och nött och aromatiskt läder, lite torrt och sprucket sådär. Den har också en metallisk/tvålig edge som jag känner igen från de flesta gamla Caron-parfymer (Daim Blond, Coup de Fouet, En Avion, N'aimez que moi...) och som kan bero på de gammaldags blomnoterna. En liten, liten aning sötma är insmugen också för att runda av kompositionen, men inte mer än sötman som kan finnas naturligt i välanvänt skinn. Knize Ten skulle möjligen kunna vara doften av alldeles färskt läder också, men inte den milda doften av exempelvis ett par nya skinnhandskar utan i så fall den råa läderdoften av grova skinnstycken i fabriken där de förädlas. En värdig kavaljer till Tabac Blond.
PARFUMS D'EMPIRE: Cuir Ottoman: Namnet känns missvisande exotiskt, för det här är en modern och urban läderdoft på gränsen till fuskskinn och med inslag av asfalt och bensin. Som en starkare och ruffigare version av något ur Comme des Garcons Synthetic-serie. Cuir Ottoman har dock en viss värme och fyllighet som det mesta från Comme des Garcons saknar, den känns mer "levd" och mindre steril och metallisk, och blir med tiden sötare. Som en knutte i en blanksliten gammal skinnfåtölj.
En varning är på sin plats: jag har varit småsnuvig den senaste veckan. Jag misstänker starkt att det har att göra med att porslinsblomman i mitt enda rum, det vill säga mitt sovrum, har bestämt sig för att blomma med ett tiotal blomklasar samtidigt. Jag tycker att jag kan urskilja och särskilja dofter hyfsat i alla fall, men ni får ta mina recensioner med en nypa salt (som vanligt, förstås, beroende på smak och hudkemi och uppfostran m.m.).
