Min näsa är inte vad den borde vara idag, även om jag har försökt föra anteckningar inför en kommande post om Parfumerie Generales Private Collection. Jag ska inte försöka mig på någon recension, utan tänkte svamla lite mer allmänt om min utveckling som parfymista så att ni vet var ni har mig, om de inte redan har framgått av recensionerna. Jag tycks ju ha slutat med "veckans intryck", om det är för gott vet jag inte (men skriv gärna en kommentar om du saknar dem eller tvärtom aldrig vill se dem mer) men någonstans ska jag väl bli lite personlig också. Inte för att mina parfymrecensioner är annat än djupt personliga förstås, men idag tänkte jag skriva lite mer fritt.
Jag är inte någon vördnadsvärd gammal parfymjunkie som stal min mors parfym när jag var fem. Det kan bero på att min mor inte hade någon parfym. Jo förresten, hon har en flaska Charlie som vi fick leka med när vi var små och som fortfarande står halvfull i badrumsskåpet. Charlie lanserades 1973 och jag skulle gissa att hon fick den i present någon gång på 70-talet och i stort sett aldrig har använt den. Åtminstone inte under min livstid. Hennes vanligaste kommentar till min nya hobby är "Du luktar för mycket parfym!" Min mor har en känslig näsa och en fallenhet för migrän, nämligen.
Jag har samlat alla mina parfymflaskor omkring mig och räknar till tio. Det är alla parfymer jag någonsin har ägt, ingen har tagit slut och jag tvivlar på att någon kommer att göra det. Flaskorna är, i kronologisk ordning:
Un Monde Nouveau... Satan Instinct. Eau envoûtante. Dangerously sensual. A carnal mixture, X rated... Jag var hårdrockare i mina tonår. Hade det funnits en gotisk affär i stan som saluförde parfymoljor med mystiska egenskaper hade jag säkert gått dit, om new age-hippie-vibbarna inte hade varit för avskräckande starka. Nu fanns det Kicks budgetparfymer. Jag lockades av namnet Satan Instinct och löftena om afrodisiakiska kvaliteter. Själva doften, en stark, aggressiv kryddig vanilj, kan jag inte minnas att jag egentligen tyckte så mycket om, även om jag försökte inbilla mig att det luktade nejlikeapelsin och pepparkaka. Det är något som är fel med den, fast kryddig vanilj i sig borde kunna vara bra. Den luktar fortfarande exakt likadant, och jag har faktiskt lyckats använda upp ungefär fyra femtedelar. När jag lyfter på korken luktar det hårdrocksspelningar, tristess och grusade förhoppningar om att Något Ska Hända.
Taylor of London Lily of the Valley EdT Från ungefär samma period, ett utslag av min mer naturromantiska ådra. Jag har alltid älskat liljekonvaljer, och jag minns det som att doften var någorlunda trogen, men nu är den gulnad och luktar konstigt. Av någon anledning är den fortfarande så gott som full, jag hade en märklig uppfattning när jag var yngre om att även parfymer för en femtiolapp måste sparas på och endast användas vid högtidliga tillfällen.
Karl Moran Love & Dream Blue Moon Nu har jag kanske hunnit passera 20, jag minns inte riktigt. Jag letar efter en vettig ny parfym under hundralappen. Jag hittar
en bland alla otäcka ungflicksblandningar som luktar gurka och melon.
Blue Moon är möjligen någon slags utslätad tonårskopia av
Angel, men på den tiden visste jag förstås inte att det fanns något som hette Thierry Mugler. En antydan om att så är fallet, förutom själva doften, är att den har ljusblå kork och månar och stjärnor utstansade i glaset. Annars minns jag att den hade ett par syskondofter med annan färgskala, kanske en grön och en rosa, som luktade horribelt i jämförelse. Den här har jag använt med kärlek in i modern tid och jag tycker fortfarande att den är överlägsen den otäckt tunna, torra och skarpa
Angel. Den är egentligen mer lik min favorit
A Men. Jag skulle säga att det är en gourmetdoft uppfräschad inte av patchouli utan av en underbart grön chypre med citrusinslag. Den är inte alls tung eller sliskig, men den får det ändå att vattnas i munnen på mig. Om det låter frestande är Femaledictions
Seraphic en värdig ersättare:
http://www.femaledictions.comFlower by Kenzo Jag gillade att lukta på parfymer och ville ha en riktig, problemet var att ingen luktade tillräckligt gott. Till slut fastnade jag för
Flower by Kenzo och önskade mig den i julklapp. De två-trehundra en vanlig parfym kostar verkade fortfarande helt orimligt dyrt att punga ut själv för en förbrukningsvara, i min värld, fast jag shoppade loss på kläder och skor. Jag skulle gissa att det åtminstone till hälften var den vackra flaskan med vallmon som lurade mig att falla för just
Flower by Kenzo. Möjligen också den pudriga, gourmetaktiga tonen, violgodis snarare än violer, blommor dränkta i vanilj och vit mysk i stället för bara blommor. Nu kan jag inte tänka mig att visa mig i något så flickaktigt sliskigt och konventionellt. Den luktar också "fel", fel period av mitt liv, det är inte jag längre. Men jag kan av sentimentala skäl inte tänka mig att göra mig av med den, fast den är nästan full.
Estée Lauder Beyond Paradise När det var dags att önska mig min andra "riktiga" parfym var det
Beyond Paradise jag föll för. Anledningen är enkel: jag tyckte att den doftade precis som en schersminbuske i blom (en äkta jasmin vet jag inte om jag har luktat på). Alla de där andra exotiska ingredienserna kände jag inte till och brydde mig inte om, schersmin var paradiset för mig. Jag förstår fortfarande vad jag såg i den, men den bästa mjuka schersmindoften är när man luktar på flaskan, på huden utvecklar den snabbt en "fräsch" skärpa jag inte tog någon notis om på den tiden. Den är alldeles för "ljus" och "feminin" och okomplicerat blommig för mig nu.
Comme des Garcons 2 Jag hade läst i Darling om Comme des Garcons artificiella och androgyna parfymer som skulle dofta nagellack och damm på en glödlampa, så när mina föräldrar frågade om de skulle köpa någon parfym åt mig på sin Spaniensemester bad jag om något av Comme des Garcons. De kom hem med
2 och jag beundrade den pluntaliknande flaskan men dömde ut doften som myggmedel deluxe. Jag tycker fortfarande att den är i skarpaste och starkaste laget, men nu kan jag faktiskt urskilja en och annan not i den.
Liquid Karl his & hers Uppenbarligen överskattade H&M efterfrågan, för jag fyndade den på rea för en tjuga eller så. Inte för att den var överdrivet dyr från början, men över en hundring om jag minns rätt. Jag har alltid varit ganska svalt inställd till denna sötunkna, vagt vintageaktiga, gourmetdoft men det var ett fynd och flaskan är snygg.
Black Phoenix Alchemy Lab Devil's Night En liten blå glasflaska med 5ml parfymolja, en Halloweendoft jag köpte 2005, när jag nyligen hade upptäckt BPAL. En rätt trevlig, kryddig skapelse men jag har inte använt den mer än ett par gånger på sin höjd. Jag hade juldoften
Gingerbread Poppet också men den har jag sålt för att finansiera mer intressanta dofter.
Goth Rosary Fragrance Samhain Varför jag slog till på en flaska undflyr mig nu, men det var inget jag ruinerade mig på precis, även om jag gärna skulle byta bort den. Ännu en Halloweendoft, men jag tycker att den är mer julig: apelsin med pepparkakskryddor.
Paul Smith Story Den enda "riktiga" parfym jag har köpt en hel flaska av själv. Jag måste ha den. Flaskan ser ju ut som en bok! Och doften är faktiskt rätt oemotståndlig, sprudlande citrusig och grön som nyutspruckna löv. En lättviktare, men en lämplig "vardagsdoft" (Som om jag höll mig med sådana! Det är Muscs Koublaï Khän till föreläsningar för hela slanten!) och jag blir glad av den.
En sorglig samling som inte speglar min nuvarande smak för fem öre. Alla mina parfympengar har gått åt till de cirka 350 parfymprover jag har i min samling, och de jag har bytt bort mot nya, nämligen. Visst vill jag äga flaskor av mina favoriter, någon gång i framtiden, men jag prioriterar att prova nya dofter. Först när jag har använt slut på mitt prov av en doft, vilket faktiskt aldrig har hänt än, kan en flaska komma på fråga. Vad ska jag med flaskor till när jag ändå aldrig skulle hinna använda dem för alla de nya spännande dofter jag har att testa först?
Som man kan märka på de parfymflaskor jag har i min ägo har jag inte varit parfymjunkie särskilt länge. Jag skulle kanske ha velat vara, men parfymerna på Åhléns levde ju aldrig upp till de där romantiska beskrivningarna i tidningarna, så jag höll mig till skor och ögonskuggor. Vändningen kom för ett par år sedan när jag upptäckte Black Phoenix Alchemy Lab och började botanisera bland deras groteska urval parfymoljor med mer eller mindre fåniga gotiska namn och beskrivningar. Här var dofter som kanske inte var några höjdare alla gånger men som åtminstone inte liknade det strömlinjeformade massmarknadsutbudet! Dessutom kunde man köpa prover och testa många olika dofter utan att fullständigt ruinera sig. Dessutom fanns en bytesmarknad för begagnade prover i deras forum, och ett trevligt community där man kunde diskutera dem och tipsas om andra liknande parfymföretag. Botaniserandet bland obskyra parfymoljor ledde mig bakvägen tillbaka till "vanliga" parfymer, via de originella märken och dofter som tilltalar samma gotiska publik, som Demeter, Christopher Brosius, Etro och - återigen - Comme des Garcons. Nu har det snart gått varvet runt. Jag håller mig mest till exklusiva nischparfymer men är beredd att se klassiker ur massmarknadsutbudet med nya ögon - eller borde jag säga ny näsa? De billiga parfymoljorna har jag i stort sett lämnat bakom mig, eller åtminstone prioriterat bort till förmån för alla de andra parfymer jag måste testa innan jag dör.
På den här korta tiden har jag förstås ombytlig som jag är radikalt bytt parfymsmak - eller ska jag kalla det "utveckling" eller"förfining"? Jag är bara chockad över att jag inte har kommit över min parfymbesatthet helt och hållet vid det här laget! Det verkar banne mig som att den är här för att stanna. Det kanske kommer en dag (fortare än jag anar) när jag prioriterar bort att leta parfymprover på Ebay och följa ett tiotal parfymbloggar, men då får jag bara desto mer tid över att äntligen använda upp alla mina parfymprover och återuppliva gamla bekantskaper. Jag kan använde en ny doft varje dag i ett år utan att röra kontokortet, och jag som inte ens använder parfym varje dag eftersom det på något bisarrt sätt känns som "slöseri" om jag ändå bara sitter hemma. En småborgerlig fördom jag måste komma över för att bli en fullfjädrad parfymista, jag vet. I digress, som man så fint säger på engelska. Vad jag skulle komma till var att man kan dela in min parfymsmak i perioder:
1. Den naturromantiska perioden. Det här var när jag precis hade upptäckt den underbara världen av parfymoljor, och var ute efter parfymer som luktade något man kunde känna igen. Massmarknadsparfymerna luktade ju med få undantag bara "parfym". Jag ville lukta som en sommarnatt, en skog, en sjö, en höstdag, en trädgård efter regnet, och drogs till noter som gran, mossa, gräs, liljekonvalj, syrén och vatten. Jag envisades länge, påhejad av entusiastiska amerikaner som svamlade om att en viss parfymolja luktade precis som att befinna sig vid en porlande källa med mossbelupna stenar i en förtrollad skog. Till slut lärde jag känna min hudkemi och min näsa och tvingades accepterade ekvationerna "vatten och frisk luft"="kemiskt skarp, citrusig, mintig herrcologne", "skog"="Wunderbaum" och "gröna örter"="surt, skarpt, unket". Det enda som egentligen funkade var jordnoten, den doftar verkligen jord. Jag lärde mig också att de flesta blomnoter blev antingen obehagligt vaxiga och unkna på gränsen till ruttet, eller skarpa och tvåliga för mig. Och att de som faktiskt doftade hyfsat porträttlikt sina naturliga förebilder ändå inte var något jag ville gå runt och lukta som.
2. Gourmetperioden. Den här perioden tog egentligen inte vid efter den första, det handlar snarare om samma drift att hitta dofter som luktar som något särskilt, något igenkännligt, inga obskyra ingredienser som bara återfinns i parfym. Den höll bara i sig längre, eftersom gourmetdofter generellt sett funkar bättre med min hudkemi och jag upptäckte att jag trivs med att dofta "varmt", inte "svalt" som de flesta "naturliga" dofter. Jag lärde mig också att min hud förstärker sötma så att exempelvis de flesta frukt- och bärnoter blir groteskt sliskigt och artificiellt tuttifruttigodis. Under den här perioden skydde jag skarpa och bittra dofter som pesten, vis av mina misstag under period 1. Kryddor gick däremot bra, men jag lärde mig att kanel och kryddnejlika generellt var för skarpa och torra för mig. Jag insåg också att te kan vara en fantastisk not, om man ger upp idén om att det ska lukta te och förväntar sig någor grönt och friskt, nästan citrusigt. Te, citrus och ingefära blev ersättningen för de där gröna örterna som inte funkade för mig. Jag faller handlöst för rabarber. Andra noter jag söker mig till är aprikos, kakao, vanilj, kardemumma, saffran och kaffe.
3. Den orientaliska perioden. Vis av erfarenheten av hur de fungerar i dofter jag gillar vågar jag börja nosa på alla de där "konstiga" ingredienserna jag inte vet vad de luktar som. Jag hyser dock fortfarande en stark aversion mot allt som är för skarpt och bittert, eller alltför mycket hippie. Vetiver är djävulen, patchouli suspekt, rökelse otäckt och sandelträ för torrt. Det orientaliska får gärna kombineras med kryddiga gourmetnoter till distinkt "feminina" dofter, om än inte för blommiga. Noter som får mitt godkännande är ambra, mysk, trä, tonka, apelsinblom och tobak. Det börjar likna något...
4. Den brutala perioden. Det är här jag befinner mig nu. Det sägs ju att man söker tyngre och tyngre kickar... Själv har jag tröttnat på det sötsliskiga och går på allt längre upptäcksfärder i herrarnas domän. Jag kan inte heller få nog av det skanky och dirty - mysken och lädret som i och för sig har hängt med länge har fått en renässans, och inte ens associationer till otvättat hår, oduschat pensionär och blöt hund kan få mig att skygga. Jag har också blivit intresserad av det abstrakta, alla de där traditionella parfymnoterna som man inte känner igen från sin omgivning. Jag vill lära mig exakt hur alla de där balsamen, kådorna och träslagen luktar. Noter som får mig att haja till är vetiver(!), rökelse, sprit, läder, patchouli och sandelträ.
5. Femme fatale-perioden. Det är hit jag är på väg. Tror jag. När machismo inte ger mig de rätta kickarna längre borde det vara dags att omvärdera det feminina och blommiga. Men inga mjäkiga liljekonvaljer här inte! Nej, här ska provas alla de där tunga, hypnotiska parfymerna dåliga flickor från förr svepte in sig i tillsammans med minkpälsen. Jag känner hur det börjar klia i fingrarna efter prover av Mitsouko, Angelique Encens, Cuir de Russie, Vol de Nuit, En Avion, Tabac Blond, Bal a Versailles... Jag (eller min näsa) kanske är mogen att komma över min aversion mot den där unkenskarpa auran så många vintageparfymer delar och se vad som finns därunder. Jag förutspår ett ökat intresse för aoud, civet, ambergris, ros, jasmin och narcisser. Den som följer min blogg får se...
Bortskänkes: Originalprover från Diptyque, sprejade ett par gånger, i blomdofterna Do Son (tuberos) och Jardin Clos (hyacint). Den icke engelsktalande expediten på Quartier 206 kallade dem "spicy" när hon gav mig dem, hmm... (Hon beskrev även Marc Jacobs Daisy som "Cool! Jeans, yes?") Först till kvarn med att uttrycka intresse i en kommentar som vanligt!
Parfymskyltfönstret, det andra var för blommor.
