Visar inlägg med etikett guerlain. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett guerlain. Visa alla inlägg

lördag, mars 1

Guerlain: Mouchoir de Monsieur

Mouchoir de Monsieur har beskrivits som herrversionen av Jicky, men jag skulle snarare kalla den "Jicky extreme": Lavendelnoten är kyligare och mera utpräglad, citrusen skarpare och den animaliska basen mer uppenbart animalisk - ladugårdsaktig sibet i stället för varm, trygg mysk. Resultatet är en mer obalanserad komposition som saknar Jickys magiska perfektion. Liksom Jicky mjuknar doften och rundas av på huden, men i stället för Jickys gyllene elixir är Mouchoir de Monsieurs värme torrare och pudrigare med en näskittlande kvalitet som får mig att misstänka att jag kanske är "luktblind" för något i den och inte kan känna den ordentligt. Är den "maskulinare" än Jicky? Ja kanske, som i en stram, pudrig, citrusig vintagefougère för gentlemän i stil med Robert Piguets Cravache. Men då bär jag hellre Cravache, som är en utmärkt doft i egen rätt, än en sämre kopia av Jicky. Därmed inte sagt att Mouchoir de Monsieur är en dålig doft, den är fortfarande tillräckligt lik Jicky för att vara bra, med samma patinerade charm. Är det så att Jicky av någon anledning inte riktigt fungerar för dig så är den helt klart värd ett test! Om Jicky däremot inte alls fungerar så gör troligen inte Mouchoir de Monsieur det heller.

Bortskänkes: Tyvärr inget prov av Mouchoir de Monsieur, men i stället mina lätt begagnade prover av L'Atelier Boheme: Fil de Soie, Andree Putnam: Preparation Parfumee, Acqua di Biella: Bursch, och som en liten bonus Osmanthus Interdite som ingen tingade förra veckan. Först till kvarn som vanligt, och glöm för allt i världen inte att följa upp med din postadress så att jag kan skicka proverna!

måndag, maj 14

Guerlain Guet-apens

Jag ska säga det på en gång: jag är nog den enda i världen som tycker att Guerlains Guet-apens luktar häst. Varken min syster eller min flickvän förstår vad jag pratar om, inte på min hud och inte på sin egen. Jag tror inte att det är en hudkemigrej, för jag tycker att den luktar häst direkt ur provet och den förändras inte särskilt mycket över tid. För mig återkallar Guet-apens från början till slut den sötsyrliga doften av varma, lite lätt svettiga hästar som står uppbundna i stallet och tuggar på hö. Kanske finns rentav en svag fläkt från gödselstacken i bakgrunden också. Det är att häda av denna gudarnas nektar, jag vet, men hästlukt kan också vara gudomligt för de invigda. För mig är den i alla fall det, eftersom jag red som barn och präglingen på hästar aldrig går ur.

Jag medger, jag kan urskilja annat än häst i Guet-apens om jag anstränger mig: Sötman är vanilj, syrligheten ett grönt inslag, den aromatiska hödoften förmodligen en blomnot, "kroppsvärmen" kan vara trä och ambra, och åtminstone i en ingredienslista har jag funnit täckning för det animaliska inslaget i form av sibet. Dessutom känner jag vad jag uppfattar som en samtidigt sval och kanderad viol, som i själva verket är iris. Så fort jag slutar koncentrera mig på de enskilda noterna flyter de dock samman till ett troget, om än något nyskrubbat och parfymerat, stallackord bestående av foder och varma djurkroppar.

Kombinationen av kryddig hödoft och pudrig, krämig sötma för tankarna till Parfumerie Generales Bois blond, som dock saknar animaliska inslag och därmed också autobahn till mitt nostalgicentrum. Då ligger Robert Piguets Bandit närmare, med sin känsla av värmestrålning från stora djurkroppar. Men jag tror nästan att den doft som ligger allra närmast Guet-apens är Etat Libre d'Oranges Putain des palaces. Den luktar förvisso inte häst, men den luktar som en pudrad och parfymerad kvinna som har blivit varm och börjat svettas en aning, det vill säga en liknande trygg kroppslighet. Det alla dessa dofter har gemensamt är det sötkryddiga eller sötsyrliga, det krämiga och det pudriga. Guet-apens och Putain des palaces delar dessutom en kanderad blomnot, även om inslaget av godis är mycket starkare i den sistnämnda.

Guet-apens är en begränsad utgåva som kom för några år sedan. Det finns en ny version av doften vid namn Attrape-coeur som jag har hört ska vara i stort sett identisk. Synd bara att namnet har degraderats från "bakhåll" till "hjärtefångare"...

http://fragrantfripperies.com/store/page10.html

När jag ändå skriver kan jag ju passa på att meddela att anledningen till att det har varit glest mellan inläggen på sistone inte är att jag inte har luktat på något nytt och spännande. Nej, det beror helt enkelt på att jag är i slutfasen av uppsatsarbete, samtidigt som jag började på mitt sommarjobb som tidningsbud vid månadsskiftet. Klockan tre på morgonen måste jag stiga upp, och eftersom jag mer är typen som går och lägger mig efter tre blir det inte så värst mycket sömn. Och jag är helt emot att skriva innehållslösa inlägg på temat att det inte blir några riktiga inlägg den här dagen/veckan/månaden, så då får det hellre vara tomt i bloggen ett tag.

onsdag, maj 2

Dofter som tar dig ut på landet

Snart är det semestertider och kanske dags att åka ut på landet. Om man redan bor där är det utomhustider med trädgårdsarbete, skogspromenader och fika i syrénbersån. Här är några parfymer som kan matcha den lantliga tillvaron, eller framkalla känslan av den även i en central etta utan balkong.

Barrskog: Caron Yatagan

Gräsmatta: L'Artisan Parfumeur L'eau de l'artisan

Grönsaksland: L'Artisan Parfumeur Fleur de carotte

Hage: Robert Piguet Bandit

Kolmila: Comme des Garcons Jaisalmer

Lövskog: Serge Lutens Chêne

Stall: Guerlain Guet-Apens

Strand: The Different Company Sel de Vetiver

Växthus: CB I Hate Perfume Memory of Kindness

Äng: Geir Ness Geir

Örtagård: Christian Dior Eau Sauvage

måndag, februari 26

Guerlain Jicky

Bilden föreställer filmstjärnan Gloria Swanson, men den får också illustrera Charlie i Margareta Subers underbara roman med samma namn: http://www.normal.se/books_2.htm Dessutom är det en blinking till Jicky-annonsen med modellen som liknar Katherine Hepburn på söndagsutflykt i sportbilen.

Jicky charmade mig omedelbart som Charlie. Jag är alldeles förälskad i toppnoten, som på något mystiskt sätt lyckas vara brutalt animalisk. Nyapplicerad är Jicky som Muscs Koublaï Khän gjord någorlunda rumsren med hjälp av en citrusfrisk, örtig fernissa av lavendel, rosmarin och bergamott. Kombinationen av mysk och fougère är perfektion: inte för endimensionellt kroppslig, inte för nyduschat, fräscht trist.

Sedan börjar mysken avta och lavendeln och vad som kallas "ormbunksharmoni" dominerar. Jag älskar ormbunkar och vill älska fougères bara av den anledningen, om ingen annan. I det här stadiet är doften ganska "parfymig", och det var också ingengör'ns tveklösa omdöme. Parfymig som i klassisk, vintage i stilen. Jag kan ändå inte låta bli att älska dess aromatiska örtighet med djuriska undertoner. Det är ju Jicky, parfymen för emanciperade överklassflickor i snabba bilar!

Det minst tilltalande med Jicky är utvecklingen i längden. Den falnar ganska snabbt med tanke på den starka inledningen, eller förlorar åtminstone sin karaktär och blir mer sötaktig. Det är nu man märker resten av noterna - ros, tonka, trä, vanilj, opoponax - inte som urskiljbara noter utan som ett helhetsintryck nästan av kryddig, damig oriental. Jag har sett jämförelser med Shalimar och i det här stadiet förstår jag det, även om jag inte har superkoll på hur Shalimar luktar. Jicky är en traditionell och anrik doft precis som Shalimar, och kan säkert av denna anledning uppfattas som "tantig", särskilt just i längden.

Numer säljs Jicky som damdoft med en historia om Aimé Guerlains förälskelse i en engelsk studentska. Den lanserades emellertid som herrdoft 1889, uppkallad efter Jacques "Jicky" Guerlain, enligt Bois de Jasmin: http://boisdejasmin.typepad.com/_/2005/05/guerlain_jicky.html Följ gärna länken för att få se den tjusiga annonsen också. I den recensionen beskrivs Jicky som en sval och distanserad doft, vilket fascinerar mig eftersom jag uppfattar den som avgjort varm och mysig, en riktig comfort scent. Faktum är att jag skulle kunna använda Jicky som betryggande vardagsdoft, den känns så rätt och så jag och så bekväm. Fougère-inslaget gör den inte stram, utan ger den bara en viss sprudlande, energisk, androgyn ton och hindrar den från att bli en loj, sötsliskig förförerska.

http://www.escentual.com/cgi-bin/Escentual.storefront/45e2c47f0057d5562718c0a8650a06e6/Catalog/100485