Profumum: Dulcis in Fundo

Min smak har utvecklats från söta gourmetdofter, och jag gillar generellt sett inte söta citrusnoter, bara friska som citron och lime, men Dulcis in Fundo är rätt oemotståndlig. Den doftar som en apelsindessert med riktigt mycket florsocker, marmeladgodis eller kanderade apelsiner snarare än färska. Efter toppnoten blir den en aning fadd och plastig och mindre oemotståndligt citrusig, men fortfarande en väldigt mysig, varm, söt och pudrig apelsindoft med ett starkt inslag av vaniljsocker. Den påminner om en gammal limited edition från DSH som heter Creamsicle, en liknande söt och pudrig godisapelsin, fast Creamsicle är kanske något mer gräddig eller mjölkig i tonen. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska behålla mitt prov, jag vill i regel inte sända ut sliskiga eller flickaktiga doftsignaler och jag har redan alldeles för många sådana sparade, men som "comfort scent" är den rätt idealisk. Och är du förtjust i citrus och/eller vanilj och vill dofta sött och tryggt som en kakbakande hemmafru (även om du är en hårdför karriärist) är den säkert något för dig. Den fungerar nog utmärkt som lockbete för dem vars väg till hjärtat går genom magen...

http://www.luckyscent.com/shop/detail.asp?itemid=33913&section=1

Profumum: Fumidus

Fumidus liknar ingen annan "riktig" parfym jag har stött på, ska man hitta något liknande får man söka bland obskyra, gotiska parfymoljor. Den luktar nämligen rök - inte rökelse, inte tobak, utan brandrök, med inslag av bränt gummi och rökt korv. Christopher Brosius brukar ju räknas som en excentriker i parfymvärlden, vars naturtrogna dofter är mer eller mindre obärbara som parfym, men hans hemtrevliga, sötade Burning Leaves är ingenting mot detta. Black Phoenix Alchemy Lab har ett par dofter som försöker simulera eld och rök med en liknande skarp vetiverbeska - Djinn och Brimstone - men skillnaden är att de aldrig lyckads frammana någon eld för mig, möjligen kallnad aska. Närmast kommer Under Western Stars från Alternative Breeding (som numera bara gör hemdofter), den luktar naturtrogen lägereld och har ett liknande inslag av rökt korv. Men Under Western Stars är inte hälften så brutal som Fumidus. Om den doftar som röklukten i ens hår och kläder efter att man har suttit vid en trevlig brasa och grillat korv så doftar Fumidus som om man just har blivit räddad ur ett brinnande hus, fullt av elektronik och plast.

Noterna är whisky, vetiverrot och björkbark, men det här är betydligt rökigare än den rökigaste whisky. Chocken när lukten först slår emot en liknar kanske den första klunken av en riktigt rökig, torr och brännande alkoholstark whisky, dock. Liksom smaklökarna sedan domnar av alkoholen mjuknar Fumidus något på huden, blir mindre eldsvåda och mer skarp, frisk, sträv herrparfym med riktigt mycket jordig vetiver, en aning citrusig björk och en läderaktig ton. Yatagan är en fjolla i jämförelse. (Observera att jag inte använder ordet fjolla i nedsättande bemärkelse i den här bloggen, jag älskar fjollor och försöker imitera en så gott jag kan.) De flesta normala människor vill nog inte ta i Fumidus med tång, själv bär jag den med skräckblandad förtjusning.

(Ett ofrivilligt experiment: Jag andades in doften av clementinskal samtidigt som Fumidus. Den mörka, jordiga basen var riktigt lyckad i kombination med frisk, sprudlande clementin. Kanske kan vara värt ett försök att kombinera med L'Artisan Parfumeurs Mandarine tout simplement? Eller med annan valfri frukt- eller blomparfym som kan bli lite väl mjäkig på egen hand? Jag tror nog framför allt på en kombination med citrusnoter, för att simulera en mer "normal" herrparfym i stil med Paul Smith Story, fast med en mörkare, tyngre bas.)

http://www.luckyscent.com/shop/detail.asp?itemid=33914&section=2